Det blev en kort natt, somnade vid halv två och vaknade vid 05.00. Orsaken, ja det var alla de fjärilar som flög omkring i min mage, tror de kallas orosfjärilar. Man ser dem inte men man känner dem och ofta kommer de fram inför ett tandläkarbesök. Eftersom jag nu har den skräck för tandläkarbesök som jag har så är det som det är. Det förra besöket hos min nya tandläkare löpte ju väl ut, han sa ju till och med att jag skulle ”älska” honom när jag var färdig med mina behandlingar.

Eftersom jag tvivlade starkt på detta påstående så passade jag på att påminna hon om hans uttalande idag. Till svar fick jag ”Män säger vad som helst för att få en kvinnas förtroende”. Klok man det där. Den tand som spruckit mitt itu när jag åt en banan ser nu normal ut igen, även en kindtand som jag fasade lite för hur det skulle gå är åter OK. Faktum är att jag även efter detta besök har den overkliga känslan av att jag inte varit där. Visst jag satt i den där stolen och gapade men sen då? Ja tänderna blev fixade och jag märkte det knappt, kanske jag kommer att älska honom trots allt. Men innan vi vet det är det behandling av två tänder till.

Som tröst för dagens strapatser hade jag en middag på Le Parc att se fram emot tillsammans med mina trevliga f.d. kollegor. Det blev

ÄLGWALLENBERGARE, serverade med gräddkokta kantareller, rårörda lingon och potatispuré smaksatt med västerbottensost. Utsökt gott och trevligt, det blev en, Happy ending trots allt.