Etiketter

, , , , ,

Ibland går inte alltid som planerat, en släkting till mig har blivit sjuk och med anledning av det åkte jag naturligtvis till henne. Det är alltid skönt med sällskap när man känner sig dålig och ensam och tänker man efter så har vi alla lite tid över för att glädja eller hjälpa någon. Allt är en prioriteringsfråga efter samvete. Nåväl det är ju inte bara att promenera iväg om det ligger många mil bort.

Jag brukar säga att ”man är väl inte tappad bakom en vagn” fast just nu tror jag faktiskt att det kan vara så. Jag bestämde mig för att först åka tåg till Varberg för att stanna några dagar därefter åter hem och ta bilen vid nästa tripp. Tåg har jag knappt något minne av hur man gör men att man måste ha biljett vet jag. Den beställdes efter mycket möda via nätet, därefter kom den till mobilen. Nu är det så att jag inte alltid litar på tekniken därför skrev jag ut den på papper. Det blev fyra stycken A4, två som kvitto och två med sex stycken enkelbiljetter.

Etapp ett, tåg mellan Uppsala-Stockholm det var inga svårigheter vare sig med tåget eller biljett eftersom ingen hade tid att titta på den. Väl i Stockholm hade jag tjugo minuter att hitta Göteborgståget och det gick bra. Uppe i tågvagnen hade jag lite svårigheter eftersom jag inte såg något dörrhandtag. Studerade medpassagerarna och insåg att jag skulle hålla upp o vifta med handen på ett ställe och se, Sesam öppnar sig. Passagerarna verkade de flesta vara i min ålder och bredvid mig satte sig en trevlig jämnårig dam. Efter ett tag ställde hon sin lilla kaffetermos på det lilla bordet varpå jag gjorde detsamma. Därefter tog hon upp två smörgåsar med stekt ägg och tänk det hade jag också. Som avslutning hade jag en kexchoklad och hon en chokladmuffins.

Efter vår måltid tog jag min lyssnarbok och hon sin pocketbok, en stund före Göteborg åt vi våra bananer. Behövde inte bekymra mig för biljetten som jag krampaktigt höll i handen för inte här heller fanns det tid att kontrollera den. Det kändes lite som att vara med i nån komedi men antar att det var vår ålder och livserfarenhet som förenade oss. Tåget från Göteborg till Varberg fungerade utan problem och snart var jag ute i det fria och tog en promenad genom staden. Varberg är en otroligt vacker sommarstad och här och där dyker det upp sådana här små avkopplingsplatser på nån gata i centrum.

Efter ett antal dagar skulle det bära av hemåt igen, sträckan Varberg – Göteborg gick bar frånsett att jag skulle besöka en toalett. I ena änden av vagnen fanns det ett garderobsliknande skåp utan dörrar men jag anade att det kunde vara målet jag sökte. En ung man visade mig att jag skulle hålla handen för en ljusknapp och se det funkade. Tekniken sprider sig. I Göteborg hade jag några minuter extra och fick för mig att jag skulle köpa en stor mugg ”kaffe latte” och en något stor muffins. Väl ombord på tåget insåg jag att jag handlat helt rätt. Vagnen var full av äldre ungdomar som vant lade sina surfplattor/datorer framför sig naturligtvis var det mac. Jag gjorde  likadant man vill ju passa in men insåg snart att jag även måste lägga mobilen bredvid. När vi åkt en stund sippade jag och i princip alla andra runt mig på våra kaffe latte och tog med fingrarna små bitar från muffinsen ibland.

Det jag missat var att jag borde haft en elegant papperskasse med någon känd logga på, spelar ingen roll om den var tom. Detta är tydligen ett måste för att folk skall känna sig lite säkra. Med andra ord en mycket intressant resa, den ena med lite äldre trygga personer som vågade vara sig själva. Återresan med yngre personer som desperat måste visa att de har allt som behövs för att visa sin statustillhörighet.

Och sträckan Stockholm – Uppsala, ja äntligen fick ja visa min tågbiljett inte bara en utan två gånger.

Annonser