Innan man kommer fram till Norberg kan det vara av intresse att ta ett stopp för att titta på Lapphyttan (den äldre). Den är belägen i Karbenning och är känd för sin medeltida hytta. Den är inte lätt att se så man får hålla ögonen öppna och titta noga efter vägrenen.Där helt plötsligt dyker det upp en informationsskylt.

För att kunna se resterna från utgrävningarna måste det till en cirka två kilometer lång promenad x två. Kan säga att den uppskattades väldigt mycket av hundenTexten nedan är tagen från internet närmare bestämt  Wikipedia för att få det korrekt.

”Mellan åren 1978 och 1983 gjordes arkeologiska undersökningar på platsen vilket visade en komplett medeltida hyttbacke med masugn, järnbod, rostbås, åtta färskningshärdar, kolhus samt bostadshus med stall. Bälgarna drevs av vattenkraft och rester av dammvallar hittades”.

Bild med informationen om färskningshärden, det fanns tydliga informationsskyltar vid alla de utgrävda platserna.

Perfekt att börja med denna plats eftersom man då får en bra kunskap om vad det är man kommer att se på resten av turen. Ganska naturligt kanske att man ska se ”Lapphyttan” innan man ser ”Nya lapphyttan” . När vi skulle gå tillbaka fick vi sällskap av en kopparorm som egentligen är en form av ödla. Vad den nu än är så gillar jag den inte, tog en bild av den i den händelse den skulle dyka upp på fler ställen under dagen. Då vet jag i alla fall var den kommer ifrån.

Vi åkte vidare till Måns-Ols som ligger strax utanför Sala, har ni inte varit där så passa på en varm o solig dag. För som man ser på bilden finns det även ett fint badställe där, det finns även ett kallbadhus. Faktum är att det första kallbadhuset på platsen återfinns på en karta från 1918.

Anledningen till att vi åkte dit var att vi ville besöka Måns-Ols utvärdshus som ligger vid Långforsen i Sala. Ett värdshus med anor, det första byggdes 1791 och namnet har det fått efter Måns Olsson som var dammvaktare under åren 1709 – 1748. Med tanke på dess läge förstår man att det har haft något samband med Sala silvergruva. Det är en underbar miljö, närheten till vattnet och den fina naturen gör att man känner sig så avkopplad och därmed kan njuta av deras väldigt goda mat.

Ångad Gösfilé från Tidöfiskaren i Västerås, kryddad med Änga gårds fiskelycka serverad mad sauce verte, dagens grönt samt dillpotatis.

Halstrad Röding, serveras med smörsås på ingefära och apelsin, ångad Romanesco och potatisstomp. Ja nu blev jag hungrig igen, deras mat kan verkligen rekommenderas. Eftersom den är öppen året om kan jag tänka mig att det serveras lite julaktig mat här i december, kanske värt ett nytt besök då.