Är det någon som minns de här orden, de kommer från en Kar de Mumma-revy från 1960 och jag både minns det och kan se framförandet inom mig hur det såg ut och hur det lät. Det var bland annat Lars Ekborg som var med och spelade, han och en annan skådespelare föreställde två gamla lodisar. För att tjäna lite pengar stod de på gatan och försökte sälja några halv vissna tulpaner. Deras försäljningsargument var väl inte de bästa, det lät så här; Köp en tulpan annars får du en snyting, lär dej du dönick att nu är det vår. Ulf Peder Olrog var det som stod för texten. Ja nu är det väl inte vår och det lär nog dröja innan den kommer, men tulpaner finns det.

Man behöver inte ens köpa dem eftersom ICAMAXI delade ut en bukett gratis till ”trogna” kunder förra veckan. De står fortfarande lika fint och visst kan man ana lite vår i de milda färgerna.

Äntligen har jag lyckats bli av med en envis influensa/förkylning, vissa saker har en tendens att stanna länge även om de inte är önskvärda. Nu har dock våra vägar skiljts åt. Däremot så har jag den sista tiden varit och hälsat på min syster som blivit sjuk, just nu är hon lite bättre men får vara några veckor på ett korttidsboende. Det har slagit mig när jag går dit och hälsar på att jag kommer till en annan värld. Det är personer som är i samma ålder som jag eller yngre men som har en sak gemensamt, de har råkat ut för en långvarig sjukdom av något slag. När deras ”andra hälft” kommer för att hälsa på kan jag se vilka tunga steg de har när de går därifrån. För många av dem är detta en skiljeväg och man är medveten om att det från och med nu kommer att vara skilda boenden. Det är så tragiskt och samtidigt tänker jag att vi som fortfarande är friska och har det bra, vi tar det för givet. En nyttig tankeställare, det gäller att uppskatta det man har och framför allt inte glömma bort de som behöver lite uppmuntran.

Med detta i åtanke när jag skulle handla kvällens middag blev det naturligt att fundera på vad kan jag överraska Rolf med?

Ja varför inte en riktigt härlig räksmörgås och det blev det. Något gott till min nästa och även för mig (lite självisk är man allt).