Vet inte varför men kom idag att tänka på att vi ofta säger att vi är på Sveriges fram- eller baksida. Naturligtvis finns det mycket skämt i sådana uttryck. Göteborg som ju ska ligga på Sveriges framsida anlades ju av Gustav II Adolf och blev stad 1621. Stadsplaneringen hade en antydan till holländsk planering varför staden av dem kallades för Nya Amsterdam. Under 1800-talet flyttade många britter till Göteborg och staden fick då ett nytt smeknamn; Lilla London. Faktum är att det kallas så även idag. En snabb översikt av Göteborg, ja då får man väl säga  handel, sjöfart och Kålle o Ada.

Stockholm som började anläggas redan 1187 är alltså några hundra år äldre än Göteborg. Stadsprivilegier fick staden senare år 1436. Staden räknas som landets viktigaste då den dels är störst men den är även landets huvudstad. Handeln har alltid varit ett viktigt inslag i Stockholms historia. Under 1200-talet ökade bebyggelsen och bland annat tillkom Helgeandsholmen och Kidaskär som sedan blev Gråbrödraholmen men idag känd som Riddarholmen. Handeln med Tyskland var i full gång och många tyska handelsmän bidrog till detta. Der var genom dem som förbindelserna med kyrkan och Hansaförbundet kom till. Franciskaneordern som är en katolsk orden grundades omkring 1210 av Franciskus av Assisi, kom till Stockholm år 1220. Ordens munkar kallades gråbröderna på grund av att deras klädnad var grå eller svart med ett rep med tre knutar runt midjan. Knutarna symboliserade Fattigdom, Kyskhet och Lydnad.

Läser man äldre litteratur eller ja ny också tycker jag att Göteborg har en gladare framtoning medan Stockholm känns tyngre, blodbad och elände. Böckerna om städernas historia i skriftlig form fyller ett bibliotek i sig, detta är bara byggt på en liten känsla. Alltså kan det ligga något i det där med fram och baksida vad gäller uttrycken om städerna. Kan det vara orsaken till att jag upplevde dagens tidningsläsning på följande sätt?

Idag läste jag en dagstidning från västra sidan av Sverige och slogs av hur mycket positivt det fanns att läsa i den. Man kände sig hoppfull när man läst klart. Bytte till en dagstidning från östra sidan av Sverige, det kan kort beskrivas av en sketch som Lars Ekborg framförde när han imiterade TV-nyheterna. Budskapet löd; Elände, elände, elände.

Kan passa på att rekommendera en superbra bok skriven av Catharina Ingelman Sundberg. Befriad, en historisk roman (ingen lärobok) men mycket läsvärd om man gillar historia.