Etiketter

, , , , , , , ,

Då tar vi resten av bilderna från vår hemresa tvärs över Sverige. Vinterlandskapet har mjuknat lite och det är inte fullt så mycket snö. Vi har lämnat Dorotea och befinner oss här i Hoting.

Vi svänger av för att ta oss ner till Rossön där vi brukar stanna till för att äta en medhavd smörgås samt kaffe. Det är märkligt men på den här drygt 70 mil långa turen är det väldigt svårt att hitta någonstans att äta eller fika. Såvida man inte vill göra en avstickare förstås.

Dimman och snöyran förföljde oss.

Vid mitt besök på Görans konditori i Dorotea inhandlades bland annat två mycket goda leverpastejsmörgåsar. Som tur är sitter hunden så pass långt bak i bilen att han inte känner doften och därmed får vi äta upp hela smörgåsarna själva.

Med lite bränslepåfyllning orkade vi köra vidare och passerar här Ramsele och ortens centrum, vilket oftast verkar vara en ICA-affär. Här stannar vi ibland och köper Ramselebacon, en mycket speciell typ av bacon. Den är lite fetare än vanligt och ganska mycket rökt men god.

Vi följde därefter Inlandsvägen hela vägen ner till Sundsvall. Sommartid är det en fantastisk väg i synnerhet med den imponerande utsikten över dalgångarna. Vintertid när det är snöyra, lite halt och bara vitt är den inte fullt så njutbar.

Så är vi då framme i Sundsvall och här syns en bit av den nu nygamla bron. Tyvärr glömde jag ta en bild på det stora snöberget. När vi åkte upp såg vi nämligen ett enormt berg av snö, hur högt som helst och det var minst tre lastbilar uppe på toppen. Snöberget är det ställe där man under vintern har hällt av alla lass med snö som man skottat upp från gator och torg. En otrolig mängd, det lär väl knappas hinna smälta innan nästa vinter.

Från Sundsvall blev det raka spåret till Uppsala via Hudiksvall, Söderhamn, Gävle med flera orter. Vi hade tur med trafiken den flöt på lugnt och med inte alltför mycket trafik. Men utanför Sundsvall blev vi stoppade av polisen och det var jag som körde. Fick stiga ur och han ville se mitt körkort. Nu var det ju så att jag i Dorotea blev så lycklig över att hitta bilnyckeln att jag bara slängde in min plånbok i baksätet. Det var ju inte bara den som låg där utan jackor, väskor och allt möjligt. Så jag sa att om han ville se mitt körkort fick han vänta fem minuter tills jag hittade den. Fem minuter, sa han. Tilläggas kan att det var en större kontroll. Efter några minuter föreslog han att han skulle kolla mitt pass i stället och slog upp det på sitt internet. Då frågade han plötsligt om jag brukade jaga o vad för något osv. Han var mer intresserad av det än körkortet. Tänk att numera syns allt via datorer. Sedan fick jag blåsa och det var ju kul för det har jag bara gjort en gång för längesedan. Därefter önskade den unge och mycket trevlige polismannen oss en trevlig resa. Ett trevligt avbrott.

 

Sedan var resan över och vi anlände till Uppsala och tänk där var det vår och snön var borta.

Annonser