Idag börjar några dagars äventyr på Färöarna, redan innan vi har börjat dagens utflykt är jag såld. Vilket fantastiskt och spektakulärt landskap. Färöarna eller fåröarna som det heter enligt svensk översättning tillhör det danska kungariket. I motsats till Danmark så är Färöarna inte med i EU, orsaken till det är främst att man inte vill riskera att förlora rättigheterna till fisket. Fiskeriverksamheten är den viktigaste inkomstkällan förutom att den förser befolkningen med mat. Att beskriva dagens tur på en enda bloggsida är helt omöjligt, jag får skriva det i etapper annars blir det en hel roman.

När vi åkt en bit såg vi att det överallt växte en gul blomma och det visade sig vara Färöarnas nationalblomma, Kabbeleka. Den har vi i Sverige också men jag har aldrig sett den växa så kraftigt.

Ett av dagens mål var Gjógv den nordligaste byn på ön Eysturoy. På vägen passerade vi några små byar men framför allt ett otroligt vackert landskap.

Vi stannade även till för att titta på en gammal valstation belägen på en plats som heter Vid Air (kanske fel stavning). Här fångades det val och man utvann även tran, detta bevarade man i stora behållare och än idag står det en stor cistern med tran som är 40 år gammal. Jag tror inte man vill känna lukten av den.

På den här stora träplattan drog man upp valarna för att sedan stycka dem. Idag fångar man bara Grindvalar som är den enda sort som inte är utrotningshotad.

Det är i den här cisternen som den gamla tranen är bevarad i, undrar vad som händer när den har rostat sönder helt

Efter en stund såg vi det högsta vattenfallet som är 140 meter i höjd. Alla dessa vattenfall som finns överallt ger naturen ett speciellt liv.

Resan fortsatte men tåken/dimman började smyga sig in över landskapet. Lärde mig att det finns ett uttryck man använder här; Kanske/kanske – kanske inte. Vilket menas kanske idag, kanske i morgon eller som någon lär ha sagt, The land of maybe. Detta beror alltså på dimman som får styra lita av vad man gör och när. Fortsättning följer.