Idag har vi verkligen fått uppleva vad uttrycket, kanske – kanske inte betyder. Vi vaknade av att regnet slog mot fönsterrutan och det ordentligt kan jag lova. Som om det inte räckte med att vi har domkyrkan tvärs över gatan vars klocka slår varje halvtimma.

En promenad med vår guide var ömsom vin ömsom vatten, blåsten och regnet gjorde det inte lätt när det gällde fotografering.

Eftermiddagen hade vi tänkt oss en tur till Vestmanna fågelklippor med båt. Det var dock tveksamt om båten skulle gå ut med en blåst på 28 sekundmeter. Vi chansade och åkte dit i alla fall. På fönstren på bussens ena sida var det helt omöjligt att se något. Den sidan vi satt på gick an men som ni ser var det ganska svårt ändå med regnet rinnande utefter glaset. Med tanke på att en del vägar är så smala att man inte kan mötas och dessutom väldigt slingrande för att inte tala om vilka stup som finns på kanterna. Ja då ville jag inte titta ut, dimman plus att jag tyckte chauffören körde lite för fort gjorde inte resan behagligare, även om jag förstår att han var en väldigt rutinerad bussförare. Det blev i alla fall att åka tillbaka till hotellet i Torhavn och kanske försöker vi nån annan dag.

Efter lite vila bestämde vi oss för att hitta någonstans att äta och det fick gärna vara nära hotellet. Det blev Angus Steakhouse vilket visade sig vara ett bra val, köttet var perfekt stekt.

Som tröst för dagens vedermödor blev det även en belgiskt våffla med glass och chokladsås efter varmrätten. Väldigt smaskigt och kaloririkt.

Nån gång måste vi ta oss tillbaka till hotellet, regn och blåst var fortfarande kvar så innan vi kunde gå fick alla regnkläder justeras. Typiskt att restaurangen låg på hamngatan där atlantvindarna kunde blåsa som de behagade.

Inte helt lätt kan jag säga, Rolf såg ut som en Michellingubbe som var på väg att lyfta.