Vi besökte Gasadalur som är Europas mest isolerade ort, fast här på Färöarna tyckte jag nog det fanns många som var väldigt isolerade. Inte utan att jag ibland funderade över hur det skulle vara att bo i en by med bara 18 invånare år ut och år in? Men det är klart vill man ha en liten fest är det ju enkelt att bjuda alla ingen avundsjuka här inte.

Det som slår en när man kommer till dessa små byar är att de ser så välskötta ut.

På Färöarna ser man aldrig några träd eller buskar, jordlagret är för litet för att ett träd ska klara sig och buskarna skulle fåren äta upp. I en och annan trädgård i nån by kan man se några planterade träd. Här fanns det i alla fall lite grönska och det var tur för ankorna som gick omkring och åt.

På vägen dit kan man se Tindhólmur som ser ut som ett slott med sina fem toppar.

I denna lilla by har det naturligtvis varit risk för att det skulle bli helt folktomt. Men i början av 2000-talet påbörjade man ett tunnelbygge och 2006 var den klar så man kan nu ta sig fram med bil. Då ökade byns invånarantal från 14 till 18 personer.Här kan man faktiskt se tunneln som en liten prick vid foten av fjället.

Tidigare var man tvungen att göra som brevbäraren ta sig över fjället. En tur på 2,5 timmar. För att kunna gå något så när upprätt var han tvungen att gå i sick sack vilket gett spår på fjället som fortfarande går att se. Tittar man noga till vänster på det lilla fjället där det finns ett blänk av kameran kan man se ett sicksack mönster. Brevbäraren kom tre dagar i veckan på så sätt blev inte dagstidningarna för gamla.

Som på många ställen fanns det även här ett vattenfall, ganska häftigt sådant. Mularfossur var namnet och det är ett välbesökt turistmål. Förutom att byarna ser välskötta ut så är det väldigt bekvämt för turister. Toaletter finns i princip i varje by och ibland även små fikaställen. Man tar helt enkelt ett rum i sitt hus och använder det, kaffe med hembakat kan det bli bättre.

Det fotograferas en del på en sådan här resa men just här tror jag Rolf står och tittar mot ön Mykines. Det är den ö där Lunnefågeln har sin största häckningsplats.

Ön Mykines

Även här besökte vi förstås en kyrka nämligen Biggjar kirkja som låg i byn Bour och kyrkan byggdes 1865 men en del reparationer har förstås gjorts.

Som alla kyrkor på Färöarna präglas den av en renhet och enkelhet. Alla lika välskötta.

Jag tycker den här bilden är så talande för Färöarna, husen, havet, vidderna, fjället och folket allt är ett med naturen.