Då blev det dags att dra sig vidare, slutstationen för resan var ju Ban Huay Yang vilket är beläget cirka 35 mil söder om Hua Hin.

En härlig liten fiskeby där man slipper de stora hotellen, shoppingstressen, stora gator med trafik och försäljare i mängd. Här finns det lugn och ro, mysiga små restauranger med väldigt god mat. Dessutom lever man på ett sätt ihop med byns invånare, pratar lite, hjälper varandra och alla hjälps åt att försöka hålla en positiv byanda. Men först var det tågstationen som gällde.

Järnvägsstationen ligger väldigt centralt i Bangkok och den heter Hua Lamphong. Sprintern som tåget lite skämtsamt kallas går kl. 08:05 så kommer man med thaiair hinner man direkt från flyget. I annat fall kan man boka en övernattning i närheten av stationen för att slippa taxi i morgontrafiken. Sprintern heter egentligen expresståget vilket betyder att den inte stannar vid varenda mjölkpall som de andra tågen men express är nog att ta i.

Enklast är att köpa/boka biljett via internet. http://www.thailandtrains.com där hittar man tågtider och kan boka samt skriva ut den hemma så är allt klart när man åker. Priset i andra klass ( första finns inte) är 463 Baht. Ibland får man vänta med att boka till några veckor innan resan. Bra att veta så man inte ger upp.

Men visst kan man köpa biljetter även på stationen. Ankomsten till Huay Ynag var satt till kl.12.45. Precis som hemma i Sverige var tåget försenat en timme. Men det fanns lite att titta på som förströelse.

Allra först kollade vi att tåg nr 43 verkligen skulle gå och det stämde som tur var.

På spåret mittemot hade ett nattåg just kommit in och en man höll på att sortera lakan, här används inga sopsäckar som synes.

Inte bara tvätt som skall sorteras även tågen ska ska tvättas.

Här är i alla fall vi såväl som vårt bagage ombord och det fanns bra med utrymme för våra stora väskor. Vår kupé hade en egen värdinna som försåg oss med coca cola och bulle när vi satt oss tillrätta.

Resten av resan beskrivs senare annars blir det för mycket läsning på en gång.