Sol ute sol inne, sol i hjärta sol i sinne. Minns ni den texten den är från tidigt 1900:tal. På -50:talet hade väl varenda liten flicka en Poesibok ja ibland hette den Mina vänner. I den boken lät man sina kamrater och speciellt utvalda som till exempel fröken få skriva en vers. Av någon anledning var denna versen vanligt förekommande. Texten till visan skrevs av Waldemar Dalqvist och musiken till den gjordes av Jules Sylvain. Texten fanns även i många hem i form av en väggbonad som bar just texten, Sol ute, sol inne osv. Kanske spred det lite extra ljus i hemmen under de mörka krigsåren.

Den här vackra knallgula Tussilago lyste så skarpt vid vägkanten när vi tog vår promenad idag. Och det var den som fick mig att tänka på den gamla versen. I dessa tider när vi får den ena dystra rapporten efter den andra från olika media är det viktigt att se det ljusa som lyser upp vår tillvaro.

Bor man på landet är det inga problem att hålla det rekommenderade avståndet

Rolf och Bachus går där framme någonstans, fast det är klart så här långt ifrån varandra går vi inte normalt. Att vi gjorde det nu berodde på att det fanns nån mer på vägen som ville komma upp från diket. Han ville inte gärna gå så nära mig och väntade på sitt tillfälla att komma fram.

Även djuren vill hålla avstånd och det får vi acceptera.