Valborgsmässoafton och 1: a Maj, det är två dagar som brukar firas ganska rejält. Den verkliga anledningen är ju att dagen firas som minne av helgonet Sankta Walpurgis men nuförtiden är det andra skäl.

Det är mycket man kan läsa om dessa dagar om man går bakåt i tiden, särskilt om man trodde på en massa skrock. Häxor var det ju många som trodde på och man var övertygad om att natten mellan Valborgsmässoafton och 1:a maj var en hemsk sådan. Då red häxorna på kvastar eller getabockar till gamla offerplatser vem vet vad de hittade på. Ett försök till att oskadligöra detta spökeri var att föra oväsen med rop och tuta i horn och så tände man eldar på höjder.

Nu är man som tur är mera upplyst men firar dessa dagar gör man fortfarande. Valborgsmässoafton det är den dag då våren gör sitt intåg. Vårblommorna slår ut, björkarnas knoppar börjar spricka ut och den skira grönskan i naturen visar sig. Olika körer på en massa orter i Sverige sjunger in våren, en sång återkommer ofta ” Vårvindar friska, leka o viska” och så lite tal förstås .

Det hör till att man ska stå och huttra lite vid en Majbrasa och även där kan det vara sång o tal. I år hade vi tur eftersom vi i vår karantän inte trodde vi skulle få se någon brasa. Men det fick vi, en familj efter vägen hade samlat ihop en bra brasa och den tändes på kvällningen. Vi var omkring tjugo vuxna som stod runt och tittade. Det var nog 5-6 meter emellan oss. Så vi uppfyllde kravet 2 meter med råge.

Antingen äter man en sillunch på dagen gärna med goda vänner eller så intar man sillen mot kvällningen. I dessa tider när man inte kan bjuda in eller gå till någon. Ja då får man göra så gott man kan.

Inlagd sill och matjessill med potatis blev det i alla fall och gott var det. 1:a maj var det grått och regnigt så dagen har fördrivits med lite småpyssel.

Tilläggas kan att ingen fågel hittills har gjort anspråk på holken och älgarna fortsätter att samlas utanför Junsele.