När jag ändå är inne på att skriva om kyrkor passar jag på att visa några bilder från Risbäcks kyrka. Kyrkan ligger vid stranden av Arksjön och är belägen i en fjällby 7 mil norr om Dorotea. När och hur den kom till verkar lite oklart men förmodligen startades ett bygge runt 1858 och man kan läsa att 1880 hölls det gudstjänster två gånger om året. Reparationer gjordes med jämna mellanrum bland annat var kyrkan väldigt kall då det inte fanns någon uppvärmning. Det berättas att prästen stod vid altaret påpälsad med vargskinnspäls och vantar. Men det var som man brukar säga, på den gamla goda tiden. Numera finns det värme i kyrkan som för övrigt är ganska påver med tanke på alla fina landsortskyrkor vi sett.

Kyrkan ligger på en liten höjd och nedanför tornet kan man skymta Arksjön. Kyrkogården är enkel men fridfull och det finns faktiskt ett bord med bänkar där man kan sitta i stillhet och minnas strax utanför muren.

När man öppnar kyrkporten kommer man in i en stor och luftig lokal.

Lampkronorna är rustika men pampiga, lite snarlika de vi sett i andra mindre kyrkor i fjällvärlden.

Vi var i kyrkan för att vara med på ett barndop och då användes naturligtvis dopfunten. Den är fyrkantig och varje sida har lite relief i övrigt målad med fyra bilder en på varje sida. Utsmyckningen är gjord av Torborg Lindberg från Storbäck. En kvinna berömd för sina fantastiska sameskulpturer, de känns igen på hennes signatur TL. Nedan syns den annorlunda dopfunten.

Dophögtiden blev lite annorlunda på grund av den rådande pandemin. Detta märktes tydligt då prästen läste orden för namngivning och dop men det var mamman till barnet som gjorde själva ”vattenbegjutningen ”.

Speciellt högtidligt blev det när barnets mor tände två ljus till minne för barnets mormor och farmor som inte finns med oss längre. En oerhört fin och känslosam gest.

En fin stund i en fin kyrka på en fin sommardag. Visar inte några bilder på personer som inte vet om det, men en bild på Rolf och det fina lilla barnet.