Etiketter
Ensam i Berlin, Fyrisbiografen, Hans Fallada, Hugo Plenier, Kafé Storken, Rådhuset
Efter ett trevligt initiativ från våra grannar beslöt vi oss äntligen att gå på bio, det händer alltför sällan. Alla kanalerna på TV gör att man inte känner samma behov. Nu har vi i alla fall ansträngt oss och kollat upp vilka filmer som går för tillfället och oj, det var många bra och sevärda filmer. Vi fastnade för ”Ensam i Berlin”.
En film baserad på boken med samma namn, skriven av Hans Fallada. En fantastiskt bra bok som jag skrivit om tidigare.
”Året är 1940 och i huset på Jablonskistrasse 55 i Berlin bor en samling småskurkar, råbarkade SS-män, horor, en pensionerad domare och romanens huvudpersoner: verkmästarparet Otto och Anna Quangel. Här bor också en gammal ensam judisk dam, vars liv får ett fasansfullt slut.” Har man inte läst bör man göra det.
Ute var det en temperatur på -2 grader så väl påklädda begav vi oss till Fyrisbiografen i Uppsala. Fyrisbiografen är en av Sveriges äldsta igångvarande biografer. Startade redan i november 1911 av Hugo Plenier. Detta är en biograf som verkligen försöker visa kvalitetsfilmer från hela världen. Den har två salonger och den minsta av dem har endast 24 platser. Mysigt.
Det var länge sedan denna filmprojektor var i bruk, kan tänka mig att det är minst hundra år sedan. Jag minns i alla fall de där ”jättestora” rullarna som skulle bytas efter halva tiden. Alltid en prövning för kameramannen att se om det lyckades utan avbrott.
Här är ytterligare en projektor kanske är den nyare, skönt att veta att vi har en nyare och bättre teknik nu. Det behövs inga filmrullar eller projektorer längre. Allt går digitalt.
Här sitter två av gänget fulla av förväntan, näsdukarna är med för historien är allt lite sorglig på slutet. Spelet kan börja. Då kommer det in en dam och säger ”Dessvärre visar det sig att man glömt förlänga licensen för den här filmen så den kan inte visas ikväll” Det var onekligen bättre förr, hade man väl fått filmrullen hade man den tills alla föreställningar var slut.
Det var den filmkvällen, vi fick pengarna tillbaka plus en gratis biobiljett som tröst. För att hjälpa upp humöret blev det i stället en fikastund på kafé Storken och det var trevligt det också. När vi så småningom gick till parkeringsplatsen passerade vi Rådhuset som är så här fint upplyst kvällstid. Det blev en trevlig kväll trots allt.
