Redan när jag, Bachus vaknade i morse förstod jag att det var någonting på gång. Jag kan inte minnas att jag har kunnat hoppa upp i husses säng utan att matte har blivit ”heltokig” och börjat yra om damm och smutsiga tassar, bara för jag har varit ute en sväng.

Idag var det inga problem att ligga i sängen, jag tittade frågande på henne och hon bara klappade mig och tyckte jag var söt. Då växte misstanken om att hon hade något i görningen. Mycket riktigt, efter en stund kom hon med kopplet.

Husse tog över eftersom han har lite mer kraft i armarna och kan bestämma själv vart vi skall gå. Jodå, han gick mot bilen och trodde jag skulle hoppa in där men aldrig.

Jag tänkte att om jag vägrar, går vi in igen men han gav sig inte så till slut gav jag upp.
Till min förvåning såg jag att även min ”säng” var i bilen, den kan jag inte påminna mig brukar följa med när vi åker till ICAMAXI. Nu blev jag orolig på allvar, när han sedan körde ut från stan och fortsatte mot Älmsta. Då anade jag vart vi var på väg, Bromskogens kennel ligger nämligen där och det är mitt barndomshem. Mycket riktigt det var dit vi skulle men ändå inte. De har nämligen flyttat ut till Väddö sedan jag var där senast.
Vem mötte mig när jag kom in, morsan (det är hon till vänster), henne har jag inte sett sedan i höstas. Hon heter Passa men jag kallar henne för morsan, dessutom visade det sig att jag har fått nya halvsyskon.
Jag hälsade plikttroget på dem, visst var de söta men de var så små att de inte kunde se. Bara att konstatera, här är en ny kull med wachtelvovvar som säkert kommer att bli lika bra jakthundar som sina äldre syskon. Men mig lurar dom inte, har nog fattat att här blir jag kvar ett tag, i synnerhet när husse tog in min säng. Fast varför inte, på bilden ser ni Nadja det är en förnäm liten Sheltyfröken och henne får jag dela rum med. Sämre kunde det varit.
Här tänker de alltså lämna mig för några veckor, tro inte att jag tänker sörja eller visa dem att jag är sur. Nej de kan åka hem och jag bryr mig inte ens om att kolla när de går. Ett dubbelrum med egen utgång, dusch och mat är väl OK, att man sedan har full insyn i Berit och Peters vardagsrum är ett extra plus. Jag kommer ihåg att man brukar få vara där och bli omkramad ibland men det tänker jag inte berätta för matte o husse, nej de kan gott sitta i solen och längta efter mig bäst de vill.
