Vi fortsätter att snedda över Sverige

Etiketter

, , , , , , , ,

Då tar vi resten av bilderna från vår hemresa tvärs över Sverige. Vinterlandskapet har mjuknat lite och det är inte fullt så mycket snö. Vi har lämnat Dorotea och befinner oss här i Hoting.

Vi svänger av för att ta oss ner till Rossön där vi brukar stanna till för att äta en medhavd smörgås samt kaffe. Det är märkligt men på den här drygt 70 mil långa turen är det väldigt svårt att hitta någonstans att äta eller fika. Såvida man inte vill göra en avstickare förstås.

Dimman och snöyran förföljde oss.

Vid mitt besök på Görans konditori i Dorotea inhandlades bland annat två mycket goda leverpastejsmörgåsar. Som tur är sitter hunden så pass långt bak i bilen att han inte känner doften och därmed får vi äta upp hela smörgåsarna själva.

Med lite bränslepåfyllning orkade vi köra vidare och passerar här Ramsele och ortens centrum, vilket oftast verkar vara en ICA-affär. Här stannar vi ibland och köper Ramselebacon, en mycket speciell typ av bacon. Den är lite fetare än vanligt och ganska mycket rökt men god.

Vi följde därefter Inlandsvägen hela vägen ner till Sundsvall. Sommartid är det en fantastisk väg i synnerhet med den imponerande utsikten över dalgångarna. Vintertid när det är snöyra, lite halt och bara vitt är den inte fullt så njutbar.

Så är vi då framme i Sundsvall och här syns en bit av den nu nygamla bron. Tyvärr glömde jag ta en bild på det stora snöberget. När vi åkte upp såg vi nämligen ett enormt berg av snö, hur högt som helst och det var minst tre lastbilar uppe på toppen. Snöberget är det ställe där man under vintern har hällt av alla lass med snö som man skottat upp från gator och torg. En otrolig mängd, det lär väl knappas hinna smälta innan nästa vinter.

Från Sundsvall blev det raka spåret till Uppsala via Hudiksvall, Söderhamn, Gävle med flera orter. Vi hade tur med trafiken den flöt på lugnt och med inte alltför mycket trafik. Men utanför Sundsvall blev vi stoppade av polisen och det var jag som körde. Fick stiga ur och han ville se mitt körkort. Nu var det ju så att jag i Dorotea blev så lycklig över att hitta bilnyckeln att jag bara slängde in min plånbok i baksätet. Det var ju inte bara den som låg där utan jackor, väskor och allt möjligt. Så jag sa att om han ville se mitt körkort fick han vänta fem minuter tills jag hittade den. Fem minuter, sa han. Tilläggas kan att det var en större kontroll. Efter några minuter föreslog han att han skulle kolla mitt pass i stället och slog upp det på sitt internet. Då frågade han plötsligt om jag brukade jaga o vad för något osv. Han var mer intresserad av det än körkortet. Tänk att numera syns allt via datorer. Sedan fick jag blåsa och det var ju kul för det har jag bara gjort en gång för längesedan. Därefter önskade den unge och mycket trevlige polismannen oss en trevlig resa. Ett trevligt avbrott.

 

Sedan var resan över och vi anlände till Uppsala och tänk där var det vår och snön var borta.

Annonser

Nu åkte vi snett över Sverige

Etiketter

, ,

Det börjar dra ihop sig för hemfärd meningen var att vi skulle varit kvar i Lappland ett par dagar till. Vädret började dock visa sig långt ifrån den ljusa sidan, dessutom började lite av den snö som fanns på taket börja dra sig oroväckande långt ut mot takkanterna.

På farstubron har det redan rasat ner så smått och det finns väldigt mycket kvar på taket. Med tanke på hur tungt det är när det faller ner finns risk för att man blir ”insnöad”.

Det hade varit oväder hela dagen, blåst och snöfall dessutom väntades det bli runt -20 grader C under natten. Det blev därför snabbpackning, det var bara ett aber nämligen tänk om det blir värre under natten. Vi beslutade att Rolf skulle köra ner all packning till bilen och därefter köra in skoter och släde i boden. Vi vågade inte riskera att göra det nästa morgon eftersom risken för att snön skulle rasa från taket var stor, gissa om han hade fått stå och skotta framför ”garagedörren” då. Rolf ville sedan ha bilnyckeln han gett mig, ja kära nån det var ju 8 dagar sedan inte mindes jag var den var. Vi letade igenom hus och bil flera gånger men den förblev borta. Måste säga att han behöll lugnet och var nöjd med att han åtminstone hade sin nyckel kvar.

Klockan åtta på morgonen dagen efter var vi klara att starta vår avfärd, disigt väder och minus tio grader. Med hunden i koppel i en handen och soppåsen i den andra var det bara att trava på.

Alla gamla skoter- och djurspår var borta men som tur var syntes lite av det Rolf åkt kvällen innan. Hunden gillar inte att gå i koppel eftersom han har sprungit lös hela tiden. Men sista dagarna har ett par fåglar flugit runt och jag tror de har kraxat; Du kan inte ta mig till honom. Då har han vid ett par tillfällen sprungit rakt in över myrar och mot fjället, döv och blind för att vi ropat och letat. Som tur är har han dykt upp igen efter tag. Jag är ändå tacksam för att det är fåglar, på sommaren tror jag fiskarna retar honom för du brukar han rusa ner i sjön om han kan.

Här kör vi på den mindre vägen och man behöver bara se på bilden för att förstå att det var lite svårt att se var man befanns sig.

Inte så mycket bättre på stora vägen men den är i alla fall bredare.

 

Här åker vi igenom metropolen Risbäck. Här bor en av våra vänner som faktiskt tidigt på morgonen ringde oss för att kolla om vi kunde ta oss ut och om det gick att köra. Han stod beredd att komma till undsättning, det är goda vänner det.

Först tankade vi i Dorotea medan Rolf skötte tankningen gick jag in och köpte lite onödiga chokladbitar. De kostade 33 kronor. När expediten frågade om jag hade tre kronor löst så kollade jag i min plånbok och se jag hade tre kronor. Jag gav honom dem och började samtidigt skratta ganska glatt varför han såg frågande ut. Då förklarade jag för honom att jag hade inte bara tre kronor utan även en bilnyckel i facket. Tror inte han förstod det roliga i detta, ja så är det när man bara använder kort och betalar med då kollar man aldrig i myntfacket. Vi har nu kommit en bit på vår hemresa och resten av vägen tar vi i morgon.

 

 

Naturens eget konstverk

Etiketter

, , , , , , ,

Med tanke på att allting är vitt, vitt, vitt skulle man lätt kunna tro att det är tråkigt att se samma miljö hela tiden. Nej tvärtom att se de snöhöljda fjällen sticka upp bakom en något gles granskog är fantastiskt. Det finns nog inget som kan vara mer avslappnande än att ta promenader och se nya överraskningar varje dag.

Igår såg vi några fotspår i snön, idag såg vi några som såg helt annorlunda ut. Vi gick bet på dessa, någon som vet? De ser ut som konturen av ett kattansikte med två öron som sticker upp.

Här är jag dock tvärsäker, är inte detta skoterspår så säg?

Även detta är jag säker på, måste med tanke på djuret som syns där vara hundspår.

Våra goda vänner och grannar är inte så förtjusta i snön och vistas gärna någonstans där det är varmare så här års. Men när grönskan börjar titta fram ja då kommer dom hit. I år lär det nog dröja med tanke på den snömängd naturen gett oss i år. Ser ni deras hus i mitten på bilden bakom ett träd. Man kan verkligen undra när denna snö kommer att smälta.

Däremot förstår jag att de längtar hit under sommaren, grönska, porlande bäckar, snöklädda fjälltoppar och röding i sjön. Inte att förglömma den friska luften, det sägs att där det finns träd med mycket skägglav är det frisk luft. Det här trädet som nästan ser spöklikt ut är onekligen klädd med mycket skägglav. Så det är nog sant.

Vita vidder

Etiketter

, , , , , , ,

Nu har vi varit här en vecka och haft en otrolig tur med vädret, blå himmel och strålande sol varje dag. Vintern när den är som bäst och vackrast. På morgonen när vi kom upp blev vi bjudna på frukost, vi har tur när det gäller det. Ofta när vi kommer långväga ifrån blir vi bjudna på frukost och det kan jag lova är uppskattat. Det var när vi åt denna frukost som jag tittade ut och såg en fantastiskt vacker fågel, det var en  Domherre. Så fina färger och bröstfjädrarna var riktigt mörkröda. Faktiskt den första och enda domherre jag sett denna vinter.

Men även om man inte ser eller hör några djur så finns dom där. Dessutom kan jag se hur hunden nosar lite extra ibland känner väl doften av ett jaktbyte. Rolf är ute så jag har ingen att fråga, får väl erkänna min okunskap när det gäller spår. Så mycket kan jag säga att de är efter ett djur men vilket?

Här vågar jag nog säga att det är spår efter en räv. Med tanke på att det finns en del spår lär det finnas några här. På sommaren kan man se en och annan men nu syns endast spåren.

Detta måste väl ändå vara Hoppe Hoppe Hare, hur dom kan klara sig i nästan en och en halv meter snö fattar jag inte. Plus att det är runt – 20 grader på natten (-4 F)

Här stannade hunden till och jag vet precis vad han tänker i detta ögonblick; ” Var i hela friden har bäcken som jag brukar rusa ner och blöta ner mig i tagit vägen, den är borta”? Men vackra formationer har den bildat.

Sol, frisk luft och promenader gör en hungrig. Ja då får man besöka Borgafjäll Snowcamp och avnjuta en äkta Vildskav med rårörda lingon. Ja bättre än så här kan det väl inte bli.

När storfiskarn talar ..

Etiketter

, , , , , , , ,

Påskafton det är den tiden då påskkärringarna är i Blåkulla, dock inte vår eftersom hon har dåligt med ytterkläder och är lite frusen av sig.

Hon föredrar att hänga i köksfönstret och njuta av solgasset som verkligen förgyller denna påsk.

Själva tog vi en tur till Mackes tjärn och den årliga pimpeltävlingen som äger rum där. Det är tur att man hittar för årets snövallar gör det inte lätt. Snövallarna är flera meter höga.

Tjärnen är inte så stor och folk sitter spridda runt den, antingen på sina skotrar eller medhavda stolar. Det råder total tystnad eftersom ingen vill visa ifall de lyckats dra upp någon fisk.

Rolf som dessutom hade födelsedag idag njöt av sol, pimpling och vacker natur. Njöt knappast av någon fisk eftersom det inte blev något napp. Så det gick inte att skryta som i den gamla låten; När storfiskan talar om hur stora fiskar han får, då räcker armarna inte till …..

Efter att vinnarna har korats, i år blev det två förstapristagare på delad plats. Då de var de enda som fick fisk var det lätt att utse dem, en liten öring var blev det. Ja då serveras det kaffe och grillad ost/skinkmacka gjord i smörgåsjärn på öppen eld. Otroligt gott. Därefter prisutdelning i lotteriet, allas förnamn skrivs på en lapp som sedan dras av någon. Själv vann jag ett par hemstickade sockor och Rolf en ny vit toppluva som han blev mycket förtjust i.

Efter en något minimerad påskbuffé blev det en ny typ av utdelning med anledning av Rolfs födelsedag. Bästa presenten kom från barnbarnet Vanna som dagen till ära målat en rovfågel i olja. Nu blir det till att skapa plats på någon vägg så vi får njuta av den. Nu är det kväller, aktiviteter, frisk luft, mycket mat ja då blir man trött men innan sängdags är det, Unge kommissarie Morse på TV.

Allting är vitt, vitt, vitt

Etiketter

, , , , , , ,

Nu har vi kommit till en riktig vinter för här är det vitt så det förslår. Det lär bara finnas en plats till i landet som det är mera snö. Vi har tur för det är inte bara vitt utan även strålande solsken. Det blev en långpromenad men jag tror hunden var lite frustrerad eftersom han inte såg bäcken han brukar springa ner i. Inte heller var vägen till hans favoritgranne plogad.

Här får han gå i koppel med husse men för det mesta springer han lös och gissa om det är populärt. Det går dock bara att springa i skoterspåren annars liknar det mer simning.

Det gäller att se upp när man går in i stugan, den här högen på farstutaket vill man inte gärna ha över sig

På vedbodstaket hänger jättefina istappar och de är så vackra att de får vara kvar. Solen värmer mycket nu så de lär inte hänga så länge.

Denna bilden gillar jag, med lite fantasi kan man se en snögubbe som lutar sig fram och försöker skydda en björk.

Gaveltaket lutar sig snön ut som en kvinnlig galjonsfigur som brer ut sina armar åt sidorna för att beskydda. Dessvärre lär hon nog inte lyckas så bra, jag fasar för att all den snön ska rasa ner nattetid. Det gjorde den förra året och gissa om det lät. Huva. Man kan läsa ut mycket i snöformationerna och det är ganska roligt att kolla runt.

Ting tar tid.

Etiketter

, ,

Ting tar tid och det gör det verkligen eller jag kanske ska säga; renovera kök tar tid. Dels kan det bero på att hantverkarna har lite annorlunda arbetstider än vad man är van vid. Jag som brukar gilla att ligga och dra mig en stund på morgonen kan ju lätt hålla mig för skratt när de kommer kvart över sju. Då har Rolf redan varit ute med hunden och kokat morgonkaffe så det är bara att masa sig upp. Det måste jag, för annars löser han dagens korsord på egen hand och det vill man ju inte. Nu underhåller han även snickaren med kaffe på dagarna men det kanske är smart. I måndags frågade en av dem vilket kakel vi skulle ha. Kakel?? Bara att åka ut och kolla men det var inte lätt, färgen som var påtänkt visade sig vara för mörk och jag tror man skulle tröttna på det. Det fick bli en ljusare variant får se hur det blir eftersom det helst skall passa till såväl vägg, golv, tak och skåp. Vi hade i alla fall tur som fick det levererat i tid. Ikväll ser det ut så här. Inte precis så inbjudande och den gamla spisen har inte velat gå ut ännu men snart åker den. Ja det är lite svårt att föreställa sig hur slutprodukten blir.

Till allt detta finns det en tik en bit bort som löper och alla som har en hanhund vet vad det innebär. Oj vilket tålamod man måste ha, ett gnällande från morgon till kväll. Under den här tiden måste Rolf gå ut tidigt på morgonen och det är hunden som bestämmer kursen. Kanske ett hundpensionat vore det bästa antingen för hunden eller för oss. Vet inte om det finns något att göra, bara att vänta.

På tal om vet inte minns ni ett barnprogram för ett antal år sedan, det satt en uggla på taket till ett litet hus. Och inledningen på texten som sjöngs var: Vill ni veta någonting så fråga Ugglan. Jag har precis skaffat mig en uggleväska, kände för någonting i färg och roligt. En motsats till alla mina svarta väskor och framför allt till modeväskor som har blivit ett måste. Nej nu får det bli lite att liva upp våren med, den här är lagom stor, mjuk och lite kul.

Fotot däremot är väldigt dåligt eftersom man inte kan se att bottenfärgen är blåsvart och de andra färgerna klara. Men det blir bättre en ny kamera har införskaffats.

Helgmys

Så är det då lördagskväll och lite har hänt sedan senaste bloggen. En trevlig middag med det gamla chefsgänget på restaurang Stationen. Det var faktiskt första gången jag var där men blev imponerad, supergod mat och trevlig miljö. Perfekt service på det ja då blir man nöjd. Tog som vanligt ett kort på maten för att visa hur fint den var upplagd, har dock insett att man inte ska ha tummen över själva objektivet. Det blev alltså svart som natten. Fredagsmorgonen blev tidig eftersom snickaren dyker upp vid tjugo minuter över sju. Man bör ju för artighets skull vara uppe och påklädd då. Han var duktig och en hel del blev gjort men jag tror ändå att renoveringen av köket kommer att bli en långdragen historia. Eftersom det var fredag slutade hans arbetstid klockan tre och då såg köket ut så här.Blir inte mycket mat lagat där i helgen. Idag lördag blev det en tur till några affärer för att handla kakel, inte så lätt som jag trodde och vi kom hem utan. Synd att vintern och kylan försvinner annars kanske jag kunde piffa upp inne med den vackra gardinkappan som hänger ute på altantaket.

Visst är det vackert, just nu kan man hitta så otroligt vackra formationer av is eller snö, väl värt en lång promenad i naturen. Någon promenad hade jag inte på eftermiddagen men väl en biltur. Naturligtvis var enda möjligheten för att nå mitt mål att åka på de gator som gick till dagens stora begivenhet, SM – finalen i bandy. Vilken pärs, hur många bussar som helst stod parkerade på ena väghalvan och på den andra bilköer och då menar jag bilköer. Några körde i varandra och det blev ett väldigt diskuterande som inte löstes förrän polisen dök upp. Vilket innebar ännu längre bilköer. Något trött kom jag i alla fall hem och fuskade med matlagningen, det blev snabb vårmat trots kylan.

Nu blir det ett avsnitt av min favoritdeckare på TV ; Shetland.

Det ordnar sig nog med både det ena och det andra ??

I går var det tredje dagen gillt vad gäller köksrenovering. Tro det eller ej men klockan halv åtta ringde det på dörren och där stod han, snickaren vi väntat på i två dagar. Väldigt trevlig och väldigt duktig, monterade skåpstommar i en väldig fart och med den här takten är köket klart på några dagar, trodde jag. Idag är det dag två och lite nyfiken var jag på hur det kommer att se ut i köket vid dagens slut.

Även denna morgon ringde det på dörren klockan halv åtta och där stod han, inte heller det var någon helt annan. Men jag tänkte att det går säkert lika bra, det var bara det att han hade ingen skruv och var därför tvungen att tjugo minuter i åtta åka och köpa dessa. Nåväl klockan nio var han tillbaka. Klockan halv tolv såg det ut så här i köket.

Och då gick han till något annat jobb. Har en bestämd känsla av att det kommer att ta tid det här. Spännande att se vad som händer i morgon, om det var 3 timmars pass idag blir det väl bara 1,5 timma i morgon.

Igår var jag med min syster till sjukhuset och träffade flera läkare samt andra yrkesgrupper. Måste säga att jag var imponerad av deras tålamod och lugn, trots att de var stressade lät de inte det synas utanpå. Dock tyckte jag mig kunna ana att några såg lite slitna ut och det är inte konstigt, mycket skall passa in i deras schema. Vanlig tjänstgöring, jour såväl nätter som helger men nu skall det satsas många miljoner på vården.

Blev dock väldigt besviken när jag läste tidningen idag, 48 miljoner till vården? Från januari 2019 ska det ta max tre dagar att få en medicinsk bedömning. AV VEM? Man ska införa professionsneutrala medicinska bedömningar på vårdcentralerna. VAD HAR DE IDAG undrar jag? Det betyder att sjuksköterskor, dietister och fysioterapeuter ska göra en första bedömning, På så sätt minskas köerna. Sedan ska sjuksköterskor som tar hand om det stora inflödet av telefonsamtal få en specialutbildning i rådgivning ?? Utöver dessa insatser ska man införa patientkontrakt dvs alla patienter ska få ett skriftligt dokument med namnet på en kontaktperson samt en tid där vården (?) återkommer (när).

Står det rätt i tidningen är det detta som kommer att gälla, jag måste ha missuppfattat allt jag hört. Jag har hela tiden trott att administrationen tar för mycket av sjuksköterskor och läkares tid, har även trott att stängningen av vissa vårdplatser har berott på att det inte finns tillräckligt med sjuksköterskor. Väntetiden på akuten hade jag för mig berodde på att det inte fanns tillräckligt med personal. De långa kötiderna för behandling och operationer trodde jag också var knutna till personalbrist. För att detta åtgärdspaket ska förkorta köerna och förbättra vårdinsatser är jag nästan säker på att det behövs mer personal. I min enfald trodde jag att nu äntligen återinför man vårdbiträde och låter sjuksköterskor arbeta med det de är utbildade för. Ger vårdpersonalen en vettig lön och utbildar fler. Det är där problemet sitter men tänk så fel man kan ha.