Alla hjärtans dag

Idag den 14:e februari firar vi Alla hjärtans dag eller Valentindagen som den också kallas. Det är något jag kommer ihåg eftersom min morfar hette Valentin. På senare tid kallas den även för, vändagen. Ursprunget av firandet kommer egentligen från Frankrike o England och då gäller det de traditioner som fanns runt Helgonet Sankt Valentin.

I Sverige började det smått att firas runt 1960 och med en hel del påverkan från USA. I många amerikanska filmer har man sett hur det överräcks vackra kort med hjärtan på. Som allt annat så har det övergått från kort till presenter, blommor, hjärtformade kakor, nallebjörnar med mera. Visst är det en fin tradition men det gäller att inte glömma sända en hälsning under resten av tiden också.

Eftersom jag inte firade denna vändag när jag växte upp har det inte blivit någon form av tradition hos mig. Lite överraskad blev jag idag när morgonkaffet serverades tillsammans med en hjärtformad ask med choklad. Rolf var dock lite brydd när jag tackade för den. Antagligen var orsaken att jag igår kväll sa; från och med nu och ett par månader framöver ska jag inte äta en enda bit choklad, godis, kakor etc. Med undantag för på söndag då ett barnbarn fyller år och jag hoppas på hembakta semlor. Tänk så tokigt det kan bli.

Annonser

Sällskapsspel kan vara lärorika

Idag när jag började rensa upp i ett förråd stötte jag på en hel del roliga saker. Prylar som jag glömt bort för länge sedan. Med tanke på hur jag vänder och vrider på varje sak lär det ta många veckor innan det är klart. Dessutom var det ju meningen att det inte bara ska plockas tillbaka utan verkligen rensas upp. Men är man släkt med ekorren så är man. Helt plötsligt öppnade jag en låda med lite olika spel i, de är egentligen sonens som i sin tur fått dem efter sin pappa. Med andra ord är de inköpta runt 1950. På den tiden fanns det inga Iphones eller Ipads.

Ett barnbarn som snart fyller år önskar sig ett tangentbord för att kunna spela sina dataspel. Fick mig att inse att det är en avsevärd prisskillnad mellan spel då och nu.

Här pratar vi inte fantasy utan lära för livet var vad som gällde. Inte så dumt egentligen, tänk bara vilken vinst det skulle vara för dagens ungdom om de fick lära sig ” trafikregler och trafikvett” redan i sjuårsåldern.

Här är ett algaspel som heter Trafikkarusellen man lär sig trafikregler för såväl gående som bilister. Spelet är från 1953.

Det är ett tärningsspel med pjäser som man flyttar efter hur många prickar man får upp. Pjäsen hamnar på en siffra och till den siffran hör en fråga. För att göra det hela lite roligare så är vissa svar gjorda med lite rim.

Spelet är gjort av kriminalkonstapel Sigvard Ekberg i Helsingborg 1953. Inte utan att jag kan tycka att spelet borde användas även idag. Fast det är klart sedan det gjordes har vi ändrat till högertrafik. Kan bli lite missförstånd kanske.

Ja vad tycks, ska jag hitta ett spel som det här eller ska jag köpa tangentbordet till barnbarnets födelsedag?

Dags igen

Efter ett mycket långt uppehåll, det blev som ett sommar, höst, jul och vinterlov i ett. Varför jo det blev inte som vi planerat eftersom det dykte upp en del saker vi inte tagit med i beräkningen. Efter att ha åkt runt lite i södra Sverige ställde vi kossan till Strömstad, en plats vi inte varit på. Då hände detta efter att vi kört några mil norrut från Göteborg behövde vi tanka bilen. Då Rolf hade tankat tog han en promenad med hunden och jag gick in på macken för att köpa kaffe.

När jag kom ut med mina kaffemuggar såg jag att såväl bil som husvagn stod parkerade en bit bort. Hunden satt vid en bänk och på bänken satt det en gammal man hopkrupen men när jag såg närmare visade det sig vara Rolf. Jag såg genast att något var fel, vilket det var han hade trampat ner i en liten grop i gräsmattan och vips gick hälsenan av.

Vad göra, jo jag gick in i macken och frågade en dam om det var OK att lämna husvagnen där eftersom vi måste åka till Uddevalla för att besöka akuten. Svar, ja det går bra att lämna husvagnen men inte att åka till Uddevalla för där finns ingen akutmottagning. Det blev Trollhättan.

Vi åkte det och vilken service vi fick, lugnt, tryggt och effektivt. De får absolut 10 poäng av 10 möjliga. I mitt huvud fanns det dock ett trist scenario. Kan beskrivas kort så här; om Rolf måste opereras ska jag åka tillbaka till macken vid motorvägen, ligga där själv över natten på en parkeringsplats? Nej tänkte jag då åker jag till vårt barnbarn kanske ett par timmar bort men måste ändå till husvagnen innan. Kontentan av det hela skulle bli många mil och halva natten.

Hade dock inte behövt oroa mig för numera opererar man helst inte. Det blev gips och senare en ” slalomstövel”.

Gipset hade gått att få i en rosa färg men han valde en trist svart. Ser dock ganska glad och nöjd ut tänkte inte då på att där flög höstens älgjakter sin kos.

Nu har jag startat ungefär där jag slutade tidigare men jag fortsätter min blogg från idag med några tillbakablickar ibland. Tack till alla er från olika håll i världen som undrat när jag skall börja skriva igen. Nu ska jag det.

Javas ängel

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Idag sorterade jag lite böcker och hittade några som handlar om personer som upplevt mycket i sitt liv. Kom då att tänka på Javas ängel vars namn är Ester Pettersson. En för mig helt okänd person. Vi var väldigt kaffesugna och befann oss vid Qvarnaslätt utanför Nybro. Där fanns det en hembygdsgård i vilken brukade serveras kaffe. Den här dagen var dock stugan reserverad för en privat tillställning. Bara att vända men vid grinden fick jag se ett glasmonument på vilket det var graverat ett ansikte och skriften, Javas ängel Asta Pettersson född 18 mars 1888 och levde till 2 maj 1988.

Det var inte bara jag som blev nyfiken på denna person även hunden satt och begrundade vad som kunde döljas bakom dessa ord. Detta minnesmärke är designat av glaskonstnären Liupco Kococski. Det är platsen där hennes pappa Johan August arrenderade en kvarn.

Kvar från den tiden finns det två kvarnstenar vilka är placerade vid ingången till hembygdsgården.

De flesta har säkert hört talas om Elsa Brändström som kallades Sibiriens ängel, däremot tror jag inte så många har hört om Javas ängel. Jag var helt enkelt tvungen att läsa allt jag fann på internet och kan inte förstå att det inte har skrivits mer om en sådan fantastisk kvinna. Vilken film det skulle kunna bli.

Skulle jag försöka berätta om denna kvinnas levnadshistoria skulle det ta många timmar. Jag föreslår att ni tittar in på denna sida.  http://bootheum.se/2010/07/05/javas-angel/

Där kan man läsa om Ester Pettersson, missionär, frälsningssoldat, sjuksköterska mm. I Indiska Ostindien arbetade hon i hela 37 år bland annat i spetälskekolonier och i japanska fångläger under andra världskriget. Det var då hon började kallas för Javas Ängel. Hon hedrades med en riddarorden som hon fick av Drottning Juliana av Nederländerna efter andra världskrigets slut.

Läs gärna denna släkthistoria som Nils Duveborn har skrivit om sin fars faster. Vilka fantastiska människor det finns och har funnits.

En fin stund på Fridhem

Etiketter

,

I går fredag den 20 juli gick vi vägen upp till hemmanet Fridhem som är en av våra närmsta grannar. Vi gick en liten bit på vägen och tittade på den vackra naturen som just nu visar sin allra skiraste grönska. Fjällvärlden när den är som finast.

Rallarrosorna eller Mjölkört som de också heter finns i massor och lyser upp med sin starka nästan lila färg.

Fridhem är ett gammalt hemman och de som bodde där senast hette Björn i efternamn men det var länge sedan. De bodde ensligt på en höjd mellan skog, fjäll och sjö. Då fanns det ingen väg utan det var stigar eller nån eka som gällde. Så småningom flyttade familjen och hus, lada, vedbod med mera förföll. Första gången jag var där var 1970 och jag funderade över att några kunde ha bott i denna vildmark.

Så hände det att Rolf var och gick på den lilla skogsvägen 2004, plötsligt stannade en bil. En man presenterade sig och sa, jag heter Lars Vikström och jag har köpt Fridhem. När Rolf berättade det sa vi men vad ska han ha det till.

Lars visade sig vara en händig man och tusenkonstnär. Det dröjde inte länge förrän Fridhem blev ett ”paradis”. Varje gång vi kom dit hade det tillkommit något nytt. Det blev en liten stuga, utekök, vedbod, förråd med mera dessutom restes en flaggstång och anlades en enorm gräsmatta.

Men det jag var mest imponerad av var ett boningshus som är så härligt. Se bara det vackra grästaket över entrén. Här fick Lars sitt eget, jakt, fiske, natur o vildmarksområde. Men igår var det inte med lätta steg vi kom till Fridhem. Lars omkom i en mycket tragisk olycka i april, han dog i samband med isfiske något han gillade att göra.

Vi var en stor skara som var samlade för att ta ett avsked på den plats där vi alla haft så mycket trevligt tillsammans. Jag brukar säga att vi har vänner och vi har bekanta, skriv en lista med namn på de du har. Jag lovar bekant-listan blir lång, vän-listan blir svår att fylla i. Min väninna skulle göra det en gång och blev förskräckt över att det var så svårt. Kriterierna för vän? Jo du kan störa när som helst, de ringer dig spontant, de tittar in på en kopp kaffe utan krångel, de stöttar när du behöver hjälp, de delar med sig, ja listan kan bli lång.

Nu beskrev jag ju faktiskt hur vi upplevde Lars en riktig osjälvisk vän, jaktkompis och i 14 år har vi fått ta del av goda måltider, övernattningar i hans hem ja vi fick till och med förtroende att veta var husnyckeln låg ifall vi ville sova över eller något annat och han inte var hemma.Lars önskan var att få sin aska spridd över sin mark, så skedde också men naturligtvis gjordes detta med enbart familjen närvarande. Vi känner en tacksamhet över att fått vara med på denna minnesstund som hans båda barn ordnade. Innan vi återvände hem gick jag en liten bit själv för att titta på det fina ”spaområde”, badtunnan, dammen och bron som Lars anlagt.

Det kändes egendomligt att veta att han nu lagt locket över tunnan för sista gången och vi kommer länge att lyssna efter motorljudet från hans bil. Jag är dock förvissad över att han nu fått frid på sitt älskade Fridhem och vi kommer alltid att minnas vår käre vän.

Målerås och Mats Jonson

Etiketter

, , , ,

Målerås är ett gammalt glasbruk med anor från 1890. Det startade som ett glasbruk vilket tillverkade fönsterglas och brukstjänstemannen Gustav Holmqvist var den som satte igång det. Glasblåsare från såväl Norge som Finland arbetade där. Det gick i konkurs man startades igen, efter andra konkursen startades det som ett bruk där man tillverkade burkar och flaskor. Detta fanns kvar till 1904 och sedan var det uppehåll.  Man gav sig inte utan startade ett nytt år 1917 som dessvärre brann ner samma år.

Så var det dags igen 1924 så löpte det på igen med olika inriktningar. Allteftersom blev det allt svårare för glasbruken och det ena efter det andra nödgades lägga ner.

Målerås blev till slut 1981 ett löntagarägt glasbruk. Det höll av olika anledningar inte så länge och de flesta delägarna sålde sina andelar till Mats Jonasson som idag är huvudägare och vd för Målerås glasbruk.

Som på alla ställen fanns det möjlighet att titta in på arbetet i hytta, titta på utställning samt för den som var sugen, shoppa.

För mig har Målerås alltid varit förbundet med Mats Jonasson allt ifrån hans första skapelse av små glasblock med inetsade små djur, hans dramatiska ansikten på ljuslyktor eller som nu fantastiska glasblock som detta ovan. Hjortar och i färg dessutom.De här ganska stora blocken med älgar föll naturligtvis Rolf för jägare som han är.. Men kolla prislappen de är inte precis på rea.

Stilen har ändrats och blivit mer och mer modern, Rolf gillade den här högra, en Druid.

Priset för denna vid namn Patriarken, låg något högt så han fick nöja sig med ett foto och glad är jag för jag tror jag skulle bli mörkrädd om jag hade den i mitt vardagsrum. Ett besök där på bruket kan jag rekommendera och hans skapelser är otroliga.

Kosta och Kosta glasbruk

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Vädret var vackert och naturen står i sin vackraste skrud, det är väl det som är campingtid. Jag har aldrig varit något fan av camping men de senaste åren tycker jag det är väldigt trevligt i synnerhet då det är ett smart sätt att resa med hund. Vi funderade på om det var något speciellt ställe vi ville åka till och kom fram till att södra Småland vore intressant. Det finns så många platser som man inte har sett men som är värda ett besök.

Vi hittade en mysig campingplats ganska centralt i Kosta och den var lagom liten vilket är skönt. Runt campingen fanns det gröna häckar och på en kortsida en pool. Kan lova att den var uppskattad i den otroliga sommarvärme som vi har. Rolf njöt av bad och det var +31C i luften och +27 i poolen så svalka blev det väl inte direkt.

Glasbruken är inte vad de varit och för 20 år sedan när vi var där var det stor produktion i dag sker det i en liten skala. Det är dock intressant att gå omkring och se hur man arbetade förr, lite glasblåsning sker dock än idag. Fast de två stora butikerna med glas från Kosta, Boda och Orrefors är betydligt större. Det finns även ett glasmuseum där man kan se fantastiska konstverk. På bilden ovan beundrar Rolf ett annorlunda konstverk.

Tittar man lite närmare kan man se hur det är uppbyggt, keramikplattor varvade med olika produkter som har gjorts under åren. Jag såg mitt glas Kosta Prince, Helga med fler. De satt fastlimmade som tur var annars hade nog inte varit kvar.

Väldigt många konstverk utomhus var gjorda i den här skarpa blåa färgen, mycket snyggt.

Och till sist en titt in i det allra heligaste, själva hyttan. Så otroligt duktiga och samspelta de här glasblåsarna var. Det övergår mitt förstånd hur man kan få fram så vackra saker från en glödande glasbit. Men vilket arbete att vara i denna hetta hela dagarna och vi som klagar över sommarvärmen. Om vi köpte något? Ja något köpte vi väl.

Lite sommarlektyr

Etiketter

, , , , ,

Efter allt vi upplevt på vår resa till Färöarna är det nog dags att rensa hjärnan och göra något annat. Problemet är att den värme som i år har drabbat oss gör att man inte orkar göra hälften av det man tänkt sig. Så vad är alternativet på sommaren när man är trött och lat. Jo böcker, tid för att läsa böcker kan man aldrig få för mycket av.

Nu har jag läst tre stycken.

Vita spår

Vita spår av Emelie Schepp. En spännande bok som handlar om droghandel, mord med mera. Dessvärre är det en del händelse som även skulle kunna vara taget ur verkliga livet. Dt känns lite otäckt. En bok man bara måste läsa klart.

Nedanstående text från Adlibris

Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. ,

Den tyska flickan

Den tyska flickan av Armando lucas Correa En bok som handlar om förföljelsen av judar i början av andra världskriget. Berättelsen handlar om detta sedd/upplevd av en tolvårig flicka Hannah. Vi får följa henne och hennes familj när de tar sig från Berlin till Kuba. Så småningom kommer revolutionen till Kuba och den kommer att påverka även henne. I slutet av boken får hon även vara med om hur 11: e september i NewYork förändrar hennes liv. Det är en ganska lättläst bok och då den skildrar en familj som är förmögen och därmed kan klara sig lite bättre är skildringen sorgsen men inte som i flera andra böcker. Det är dock intressant eftersom den skildrar en tolvårings tankar under denna tid, en bra bok och lättläst bok i sommarvärmen.

Allt eller inget

Allt eller inget av Simona Ahrnstedt. Boken börjar lite roligt med en del missförstånd. Handlar om livet på en reklambyrå, intriger, fester, passioner och erotik. Språket flyter på och boken är lättläst. Lite för mycket erotik för min del så jag kunde ha hoppat över den.

Nedanstående text från Adlibris

Lexia Vikander är copywriter på en reklambyrå och älskar sitt arbete. Ändå känns det som om hon inte riktigt passar in. I reklamvärlden är alla kvinnor pinnsmala och kalorifixerade. Alla utom hon. Dessutom är det stökigt på jobbet. En ny ägare har tagit över, och ryktet säger att många ska få sparken.

Så bar det hemåt

Etiketter

, , , , , ,

Efter dessa dagar med så fantastiska upplevelser så var det dags att åka hem. Vi åkte från samma flygplats som vi kom till, naturligt eftersom det bara fanns en. Flygplatsen är på ön Vagar och vårt hotell låg på Streymoy så det blev en liten busstur.

Flygplatsen Vagar byggdes under andra världskriget och att den låg precis vid en sjö beror på att man där kunde landa på vattnet. Den är inte så stor som synes men så är det ingen tät flygtrafik heller.

Här kan man se att det ligger en hel del höga fjäll på ena sidan.

Själva startbanan är ganska kort och slutar precis vid havet, inte utan att man hjälpte till att bromsa lite med fötterna. Att landa och starta på en kort bana omgiven av berg, hav och sjö är ingen höjdare kan jag säga. Vi hade förmånen att sitta bredvid en styrman/pilot från Färöarna så vi kände oss trygga plus att vi fick mycket nyttig information.

Här får man den första och sista bilden av Färöarna och det var inte utan att man funderade på vart man hade kommit. Hela ön ser ut ungefär så här förutom att det finns en del dalgångar. skulle kunna tro att vi landat på Mars.

Nöjda med våra upplevelser svävar vi ut i det blå ovanför oss, det lite mörkare blå under oss. Resan som vi köpt på Scandorama har mer än väl varit värd sitt pris och deras guide Christina Bergendorf gjorde ett utmärkt arbete. Förutom att vi lärt känna nya intressanta personer hade vi förmånen att få en lokal guide Unn a Lad vars namn är felstavat då jag inte har de bokstäverna på mitt tangentbord. En mycket kunnig person som bjöd på sig själv i stora mått.

Hotell Hafnia och restaurang Aarstova

Etiketter

, , , ,

Lite fakta kring resan som vi gjorde tillsammans med goda vänner och resbyrån Scandorama. En otroligt välplanerad resa och att man kan uppleva så mycket på en vecka övergår mitt förstånd. Det tar minst en månad att smälta. Vi bodde på hotell Hafnia som är beläget mitt i centrum.

Där åt vi en utmärkt frukostbuffé varje morgon samt några middagar som verkligen höll första klass. I och med att första kvällen äta tillsammans med sina medresenärer var väldigt trevligt, på så sätt lärde vi känna varandra direkt.

Entréns målning som visar två olika tider på Färöarna, till vänster Vikingatiden och till höger en dagsaktuell vy.

Rummet var ordinärt men trevligt vi hade utsikt direkt mot den gamla domkyrkan. Det hade allt man behövde kaffekokare, AC och TV med de flesta kanaler även på svenska. Gick man upp på översta våningen fanns det en balkong där man hade en panoramautsikt över Torhavn.

Över sängen var dessa två lunnefåglar målade och tur var det för det var de enda vi såg på resan.

Även toalettpapperet viktes på ett sjömannamässigt vis, i form av en segelbåt.

När vi åkte hem fick vi en färöisk godis att äta, naturligtvis i form o färg av den färöiska flaggan.

Sista kvällen var det middag på restaurang Aarstova som låg granne med hotellet.

I gränden mellan restaurangbyggnaderna kunde man se fisken hänga på tork.

Det åts och pratades och ljudnivån var hög, gruppen med reskamrater var lagom stor 28 stycken så man hann att prata och lära känna varandra bra. Och som vanligt stötte man på vänners vänner.

Lamm som lär vara väldigt god serverades.

Själv är jag inte så överförtjust i detta men vår duktiga guide fixade så att jag fick en fantastisk Kattfisk. Har aldrig ätit det förut men det kan verkligen rekommenderas om den tillagas så här. Tyvärr kan jag inte lägga ut alla bilder eller berätta om allt men jag kan rekommendera en resa till Färöarna det kommer man aldrig att ångra.