Gasadalur

Etiketter

, , , , , ,

Vi besökte Gasadalur som är Europas mest isolerade ort, fast här på Färöarna tyckte jag nog det fanns många som var väldigt isolerade. Inte utan att jag ibland funderade över hur det skulle vara att bo i en by med bara 18 invånare år ut och år in? Men det är klart vill man ha en liten fest är det ju enkelt att bjuda alla ingen avundsjuka här inte.

Det som slår en när man kommer till dessa små byar är att de ser så välskötta ut.

På Färöarna ser man aldrig några träd eller buskar, jordlagret är för litet för att ett träd ska klara sig och buskarna skulle fåren äta upp. I en och annan trädgård i nån by kan man se några planterade träd. Här fanns det i alla fall lite grönska och det var tur för ankorna som gick omkring och åt.

På vägen dit kan man se Tindhólmur som ser ut som ett slott med sina fem toppar.

I denna lilla by har det naturligtvis varit risk för att det skulle bli helt folktomt. Men i början av 2000-talet påbörjade man ett tunnelbygge och 2006 var den klar så man kan nu ta sig fram med bil. Då ökade byns invånarantal från 14 till 18 personer.Här kan man faktiskt se tunneln som en liten prick vid foten av fjället.

Tidigare var man tvungen att göra som brevbäraren ta sig över fjället. En tur på 2,5 timmar. För att kunna gå något så när upprätt var han tvungen att gå i sick sack vilket gett spår på fjället som fortfarande går att se. Tittar man noga till vänster på det lilla fjället där det finns ett blänk av kameran kan man se ett sicksack mönster. Brevbäraren kom tre dagar i veckan på så sätt blev inte dagstidningarna för gamla.

Som på många ställen fanns det även här ett vattenfall, ganska häftigt sådant. Mularfossur var namnet och det är ett välbesökt turistmål. Förutom att byarna ser välskötta ut så är det väldigt bekvämt för turister. Toaletter finns i princip i varje by och ibland även små fikaställen. Man tar helt enkelt ett rum i sitt hus och använder det, kaffe med hembakat kan det bli bättre.

Det fotograferas en del på en sådan här resa men just här tror jag Rolf står och tittar mot ön Mykines. Det är den ö där Lunnefågeln har sin största häckningsplats.

Ön Mykines

Även här besökte vi förstås en kyrka nämligen Biggjar kirkja som låg i byn Bour och kyrkan byggdes 1865 men en del reparationer har förstås gjorts.

Som alla kyrkor på Färöarna präglas den av en renhet och enkelhet. Alla lika välskötta.

Jag tycker den här bilden är så talande för Färöarna, husen, havet, vidderna, fjället och folket allt är ett med naturen.

Annonser

Fantastiska Gjogv på Färöarna

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Att vara utan internet i nästan tre dagar är som att vara på en öde ö, visst är det bra med telefon men det är helt omöjligt att försöka lägga in ett bloggstycke via den. I synnerhet som bilderna är på datorn. Men nu har jag återfått tryggheten det vill säga internet. Här kommer i alla fall ett litet referat från vårt besök i Gjogv som uttalas Djogv.

Det blev en ganska lång busstur för att komma dit Vi fick åka över en 220 meter lång bro och korsa Atlanten för att komma till den nordligaste byn på ön Eysturoy.

Vi passerade en by vid namn Eidi och där ute vid havet kunde vi se de kända klippformationerna Risin och Kellingin vilket betyder kämpen och kärringen, undrar om det är deras motsvarighet till Gotlands raukar? Dessa två var dock utsända från Island för att dra med sig Färöarna hem till Island igen. De lyckades inte och blev kvar där som stenstoder.

Landskapet är otroligt vackert och den fantastiska grönskan finns överallt. Här fick vi en glimt av Färöarnas högsta fjäll Slättaratindur som är 882 meter högt.

En rundtur i den lilla byn hann vi med innan det var dags för lunch. Är det riktigt klart väder kan man från fjälltopparna se Island i fjärran.

Det här är ingen stor by cirka 26 bofasta invånare. Det lär ha varit 250 personer boende här men på grund av arbetsbrist har man varit tvungen att flytta. Det finns alltså många tomma hus och de används idag som sommarhus.

Passade på att titta in i Gjáar Kirkja och mötte väl då hälften av invånarna eftersom det var dags för kyrkobesök.

Den var väldigt ljus och vacker inuti i sin enkelhet.

En staty ” Mor och Barn” som sitter och spanar över havet i väntan att få se sin man/pappa komma åter från en fisketur. Ett monument över de som aldrig återvände.

Utanför fanns det en liten minnespark för de som omkommit på sjön.

Grästaken verkar bli mer o mer populärt och det är klart med en så lång livslängd kan det vara både snyggt och lönande. Detta hus är ett av dem som några av byns bofasta äger. Tyckte det såg så mysigt ut.

Efter att vi gått runt blir det lunch på Hotel Gjaargardur och det serveras traditionell färöisk mat.

Väldigt gott men nog anade jag en liten smak av får(ull) i korven och den mystiska ”köttbullen”.

Rolf låter sig väl smaka.

Utsikten från restaurangens fönster var avslappnande med all överväldigande natur att se på och den färöiska flaggan.

Här och var kunde man se små fyrkanter med rader övertäckta med torv. Det är ett försök att odla potatis och lite har man lyckats med men som man ser inga mängder.

Marys baenk var en vacker utsiktsplats bestod av såväl ett vattenfall som en grotta i berget.

Det var omöjligt att se sig mätt på kombinationen havet, fjäll och bergiga stränder. Så otroligt vackert.

Rolf försökte föreviga allt han såg.

Ja vad sägs om bilden nedan, trots att det nästan bara är fjäll, slingriga vägar och grönt är den ena bilden inte lik den andra hur många man än tar.

Sagamuseum

Vi besökte Sagamuseum på Vestmanna turistcenter ett väldigt oplanerat besök men vi fick lite tid över och passade på att besöka det. Ett museum med vaxdockor som berättar lite från när de första människorna kom till Färöarna till vår tid. Med hörlurar kunde man ta en promenad bland dessa och samtidigt lyssna på historien. Det var bara det att det blev så långt mellan varje docka så att för varje gång jag gick vidare, ja då hade jag glömt vad de sa. Dessvärre var det likadant för Rolf så där har jag ingen hjälp.

Vaxdockorna är så skickligt gjorda att man nästan tror att de lever, ja ett par i alla fall, står man med huvudet i händerna är det väl mer tveksamt. Lägger upp dem på min blogg utan text och så kanske ni kan hitta på en egen utifrån bilderna.

Den första vi mötte var en irisk munk och han lär vara den första människan på ön. Det man ska kunna läsa ut av bilderna är hur de nordiska vikingarna drev munkarna på flykt. Därefter kom det en brutal tid då färingarna tvingades bli kristna för tusen år sedan. Man kan även utläsa att det förmodligen kom pirater till ön och att folk som stal mat blev straffade. Kanske kan man få ut mer men jag stannar här.

Kyrkan i Göta

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Göta kyrka eller Götu Kirkja som den heter är en mycket modern kyrka invigd 25 juni 1995 av biskop Hans Jacob Joensen. Drottning Magrethe drottning av Danmark var med på invigningen. Den färöiske konstnären Trondur Paturson har stått för den konstnärliga utsmyckningen.

Redan vid första ögonkastet ser man att den skiljer sig helt från de gamla kyrkorna, mycket modern och ligger på en höjd med utsikt över byn.

Den har även en modern innergård och det finns naturligtvis även ett samlingsrum för olika aktiviteter.

Den stora altartavlan målad på glas skall avspegla världen vi lever i. Nederst på tavlan är det människor som står och tittar efter en båt. Överst på tavlan är det Jesu korsfästelse samt uppståndelsen på påskdagen. Kyrkan är stor och rymmer 270 sittplatser.

Här kan man se lite tydligare bild av folkmassan på tavlan men man får titta ordentligt.

En mycket unik takkonstruktion för vilken man har vunnit ett pris. På denna bilden ser man även orgeln vars historia är lite rolig. Den har nämligen från början varit i en kyrka i Ängelholm i Sverige. Därefter flyttades den till en kyrka i Köpenhamn men efter att den kyrkan skulle läggas ner blev orgeln förflyttad hit.

På väggarna hänger det tolv glaslampetter som alla är utsmyckade med ett kors, det är samma antal lampetter som de tolv apostlarna.

Predikstolen består av sju glasplattor liksom veckan har sju dagar. Man kan även hänvisa det till skapelseberättelsen då jorden skapades på sju dagar.

Dopfunten har även den sju kanter med samma hänsyftning förstås. Allt är gjort i samma färgskala en väldigt vacker blå färg som skiftar i ljust såväl som i svart. Naturligtvis smakar det så kostar det och efter ett tag gick det hela i konkurs innan kyrkan var klar. Men man ville ha den här kyrkan och byborna med fler personer beslöt att tillsammans ordna aktiviteter så att man fick in den summa som fattades. Bland annat ordnades det Bingo. Som tack för det låter kyrkklockan med ett ovanligt ljud. Det låter, Bin go, Bin go. Fast det är nog inte riktigt sant men med lite fantasi så. Ett mycket givande kyrkobesök var det i alla fall i synnerhet som guiden sjöng en psalm på färöiska men den inspelningen blir privat.

Fika hos Lena och Jacob

Etiketter

, , ,

Det blev en tur till Lena och Jacob som bjuder på kaffe i sitt eget hem, beläget i Seltarfjodur på ön Eysturoy. Förra året tog de emot 3000 gäster i år blir det nog fler. De har ett hus som ligger på en ganska brant grässlänt och där har de gjort en otroligt vacker trädgård.

Här kan man faktiskt se en bit av fjället bakom och då kan förstå att det är ganska brant. Den grönskande trädgården börjar redan vid vägen när vi går av bussen.

I deras eget stora vardagsrum har det dukats upp till alla gästerna. Vi var så många att några fick sitta i uterummet. Kakan bakom TV- kannan tror jag är gjord på en karlspaderdeg, den kändes och smakade som en sådan. Men fyllningen var annorlunda och väldigt god, jag tror att det var smält smör som kokats ihop med mycket socker kanske har det brynts lite. Till detta har man lagt i russin som kokats mjuka, detta är bara en gissning men gott var det och annorlunda.

Bästa finkopparna har tagits och det kändes som att ha blivit inbjuden till bästa kafferepet.

Här och var i trädgården finns det små avskilda platser där man kan vila, läsa eller fika. Alla omgivna av en fantastisk blomsterprakt som det har tagit många år att plantera och planera.

Trädgården var inte så väldigt stor men med fiffig planering av små stigar o vinklar här och där fanns det mycket att se.

På baksidan som vätte mot fjället fanns det blomster i alla de färger och med tanke på de tunna jordlager som finns är det en gåta hur de lyckats.

På bilden nedan finns en växt jag tyckte var väldigt pampig, enorma blad och en blomma som såg tropisk ut. Den lär heta Mammut l men jag har inte lyckats hitta den på Google ännu.

Här kan man se havet skymta fram och då förstår man att de även har en fantastisk utsikt.

Lite här och där kunde man stöta på lite djur av olika slag, naturligtvis får men även en del ovanliga höns, den här var så vacker. Förutom vackra höns fanns det förstås även ett kalkonpar, herr kalkon höll en väldig uppsikt över sin fru så det var svårt att få se henne.

En korp som familjen fått i gåva fanns för säkerhets skull i bur. De finns ju inte annars på Färöarna. Den verkade trivas men sa ingenting om det själv.

På väg hem körde vi efter kusten vilket jag var glad för då man slipper de smala, slingriga vägarna på fjällen. Den här dagen tittade vi även in i Navia en affär i Toftir som säljer stickade färöiska produkter, trots att jag synade allt jag såg fans det inget som fick mig att öppna plånboken. Berodde delvis på att de färger o mönster jag gillade inte fanns i min storlek.

Rökstugan i Kirkjuböur

Etiketter

, , , , , , , , ,

När vi tittat på Magnuskatedralen och Olavskyrkan begav vi oss till den närliggande Rökstugan i Kirkjubour den lilla byn med cirka 25 invånare.

En mycket gammal gård som än idag bebos av släkten Patursen och det är nu den 17:e generationen som bor där, helt otroligt. I samma by bor en släkting till familjen en känd konstnär med samma namn. Det fantastiska med detta hus är att det är byggt i Norge och sedan flyttats till Färöarna.

I det stora rummet som kallas rökstugan gjordes det mesta av gårdens arbete. Namnet har det fått beroende på att man mitt i rummet hade en spis vars rök gick upp till en öppning i mitten av taket. Här lagade man mat, kardade och spann ull, stickade med mera.

När gården var som störst bodde det ungefär 30 personer där. Man levde på vad gården gav, får, fågel, ägg, fisk och valkött m.m. Fågelägg var inte det lättaste att få tag i då fick man gå upp till toppen av fjället och firas ner med hjälp av ett rep. Detta rep var gjort av hästtagel, kan tänka mig att det inte var det roligaste arbetet på gården.

Här syns en mycket gammal spis och jag blev lite imponerad av formen på den gamla kaffekannan.

På ena väggen hängde redskap med vilka man fångade/jagade valar.

Dessa kotor från de stora valarna gör nu nytta som pallar att sitta på.

På väggen hänger ett rejält rep som är gjort av hästhagel. Det blev otroligt stark och fungerade utmärkt när man skulle hämta fågelägg.

Rolf beundrar en käpp med ett väldigt vackert handsnidat mönster på. Dessa käppar användes som gångstav – fårstav när man gick på fjället eller annan svår terräng för att se till fåren.

Ville man fria till en flicka och vara säker på att få ja, då gällde det att man kunde ge flickans pappa en vacker snidad stav. Den till vänster tror jag skulle fungera bra.

Dessa ljusstakar är en present från kung Olav av Norge

De torkade urinblåsorna användes ofta för att göra leksaker till barnen. Den större mörka är en magsäck från en ko och den användes att ha färskvatten i.

Matbordet gjordes 1895 av timmer från en lastlucka som kom drivande på havet. Mittenstocken i taket är en gammal mast från en segelbåt.

Onekligen en historiskt intressant byggnad berättad av en guide som visste vad hon pratade om. Där hade jag kunna tillbringat många timmar. Men det blev dags att gå ifrån denna lilla pittoreska by.

Olavskyrkan i Kirkjubour

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

På platsen där öarnas första kyrka grundades ligger Olavskyrkan.

Under 1200-talet byggdes Olavskyrkan och blev Färöarnas domkyrka under den katolska tiden. Det är den äldsta kyrka på öarna som än idag används. Idag har man gudstjänst den första söndagen i månaden, de andra tre söndagarna är det någon utsedd person som läser texterna. Detta beror på att antalet präster inte räcker till för att hålla gudstjänst varje söndag. Här finns heller ingen orgel man sjunger istället.

På bilden ovan finns en teckning av hur kyrkan såg ut år 1874.

Kyrkan ligger vackert med utsikt över öarna Hestur och Koltur. Kyrkan har renoverats och återinvigdes 1967. Här kan man se att gravstenarna är gjorda av natursten och faktum är att man återigen har börjat använda sådana stenar. Ofta någon som är tagen från den egna hembygden/gården. Idag har man börjat slipa gravstenar på Färöarna men det var inte länge sedan de togs från Danmark.

Då fick man även en ny altartavla som är lite speciell och har målats av en av öarnas främsta konstnärer 1967. Den är målad av Samuel Joensen – Mikines.

Det här är det sista verket han målade, tyvärr har jag inte historien i minnet men så här var det. Av någon anledning blev tavlan inte klar till invigningen men den hängdes ändå upp. Detta kan man se om man ser på bilden, man kan se ränder vilka många tolkar som ett fisknät. Sanningen är att färgen inte han torka utan rann neråt. Motivet visar Jesus och de tolv apostlarna. Samuel Joensen kallas även för den Färöiske målarkonstens fader.

Dopfunten var enkel men väldigt finurligt planerad, den kan vikas ner och blir då platt vilket gör att den kan vikas mot väggen.

När golvet i kyrkan byttes ut fann man en kista och det visade sig vara en biskop som blivit begravd där. Hur man kunde veta det beror på att det även fanns en biskopsstav i ebenholts där. Den ligger numera framme i en glaslåda för beskådan.

När man renoverade kyrkan tog man bort golvet, då gjordes ett annat fynd man hittade nämligen en gammal gravsten. Denna sten var gjord för en biskop och nu står stenen vid en av väggarna i kyrkan..

På denna bilden kan man se ett igenmurat hål i väggen. Detta gjordes under den tid då spetälskan (Lepra) härskade. Detta möjliggjorde att de sjuka som kunde ta sig fram till kyrkan även kunde höra gudstjänsten via detta hål. Det lär också vara så att man kunde få sin nattvard. På detta sätt fick man delta även om man inte fick gå in eller vistas med andra människor.

Här kan man se den gamla altartavlan.

Det är fantastiskt att se dessa gamla kyrkor som än idag används och att få höra dess historia. Bara det är värt ett besök på Färöarna.

Kirkjubour med Magnuskatedralen

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Kirkjubour är öns äldsta kulturcenter tillika det gamla andliga centret på öarna. Man kan nog säga att det är Färöarnas viktigaste ort historiskt sett. Ligger högt på Streymoys sydvästra del och har en vacker utsikt mot havet och öarna Hestur och Koltur. Idag bor det runt 75 personer och de flesta arbetar i Torshamn (på svenska). Bor man här har man gratis lokalbuss till och från Torshamn.

Här finns den gamla ruinen av Magnuskatedralen samt den än idag fungerande Olavskyrkan.

Initiativtagare till att Magnuskatedralen blev byggd var Biskop Erlendur omkring år 1350. Som synes så är det bara en ruin av kyrkan kvar. När den var som ståtligast var den 25,5 meter lång, 10,8 meter bred och 9 meter hög. Eftersom det på den tiden fanns kopplingar till Norge och Kung Magnus (därav namnet)så var mycket av inredningen från Norge, alla inventarier i kyrkan sändes åter till Norge. Faktum är att kung Sverre lär ha vuxit upp här på Färöarna och den första tiden ska han ha bott i en grotta på fjället Kirkjuboambur, Streymoys sydligaste fjäll. Grottan finns kvar och kallas Sverrihola (Sverres håla)

Det finns faktiskt en likadan kyrka på Shetlandsöarna, den har taket kvar och det är väldigt spetsigt. Man funderar nu på att restaurera den här kyrkan och då bland annat sätta på ett tak. Det lär ha funnits ett tak från början.

Under medeltiden var Kirkjubour sätet för biskoparna inom katolska kyrkan.

Den används faktiskt än idag och då har man haft olika konserter i den. Kan tänka mig att det är väldigt stämningsfullt, kyrkan är väldigt mäktig i sitt utseende trots sin litenhet.

Vestmanna fågelklippor

Etiketter

, , , , , , , , ,

Vädret på Färöarna kan skifta från timma till timma men just den här dagen när vi tänkte göra ett nytt försök att åka dit, hade vi tur med vädret. Klimatet är ju atlantiskt och att det omges av Golfströmmen gör att det är väldigt milt, detta gör även att det inte fryser. Inga skridskotävlingar där inte. Det kan komma snö vintertid men det är i liten skala och den töar väldigt snabbt. Så på frågan om det uppstår några ras i de höga fjällen blir svaret nej. Köldrekordet på öarna lär vara -12.9 grader och det är många, många år sedan. Medeltemperaturen på sommaren ligger runt +11 grader. En dag kan vara väldigt omväxlande vad gäller klimatet, sol, väldigt blåsigt, regn och så lagom skönt till kvällen. Vi upplevde alla varianter det kändes väldigt bra, då fick vi ju se att det var precis så som vi hade läst om.

Efter en två timmars bussresa på de slingrande och utefter de lodräta väggarna med ett djup på flera hundra meter. Kan säga att det blev inte så mycket prat i bussen under den färden, utsikten var dock bedövande.

Efter denna resa kommer man fram till Vestmanna en mindre stad på nordvästra Streymoy. Där finns en befolkning på runt 1200 personer.

Glada i hågen gick vi ombord för att få uppleva synen av de branta klipporna som fåglarna häckar på. Här brukar det finnas sillgrisslor, lunnefågel, stormfågel med flera arter. Dessvärre visade det sig att havet inte var så stilla som vi hade trott. Det blåste snabbt upp och vågorna blev ganska höga. Vår ”kapten” beslöt att vända och köra mera längs klippkanterna. Antar att han inte ville ha en båt full av sjösjuka turister, vilket vi var tacksamma för.

Båten styrdes tvärs över den stora bukten och vi kom närmare klipporna.

Det fanns en hel del grottor, bland annat ska det finnas en stor grotta nånstans. Där man brukar åka in med en större båt för att avnjuta en konsert´ som ges vid enstaka tillfällen.

Vår ”kapten” tar det emellertid lugnt, passar på att prata i telefonen och ratten, ja den sköter sig själv. Finns det autopilot på båtar av denna storleken??

Den här grottan backade båten in i för att vi skulle kunna ta en närmare titt.

En del klippor var helt lodrätta men tittade man efter ordentligt kunde man se små sprickor där det låg några små fåglar, vilka vet jag inte. Tyvärr såg vi inte några Lunnefåglar.

Jordlagret på de flesta ställen är väldigt tunt, det är en av orsakerna till att korna står inomhus. Deras tyngd skulle förstör det tunna jordlagret och därmed skulle inget gräs växa. Däremot grå fåren ute och det vill säga överallt. Tittar man noga på bilden ovanför kan man se får i mitten av bilden och en liten bit upp på gräset. Jag fattar inte hur de kunde klara sig, ena minuten framför bussen på vägen och nästa minut vid klippkanten.

Rolf i fototagen och på den här bilden ser man att de passagerare som stod ute i båten bar hjälm. Enligt ”kaptenen” var det för att skydda oss mot fallande stenar. Undrar om det var så eller om det var för det jag råkade ut för, nämligen fallande ”måsskit”.

Överallt på öarna kunde man se sådana här imponerande vattenfall, vattnet var glasklart och kallt. Att dricka vatten från vattenkranarna var inga problem.

Efter att ha upplevt denna fantastiska båtfärd var det dags att styra tillbaka till land och bussen till Torshavn.