Kyrkan i Göta

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

Göta kyrka eller Götu Kirkja som den heter är en mycket modern kyrka invigd 25 juni 1995 av biskop Hans Jacob Joensen. Drottning Magrethe drottning av Danmark var med på invigningen. Den färöiske konstnären Trondur Paturson har stått för den konstnärliga utsmyckningen.

Redan vid första ögonkastet ser man att den skiljer sig helt från de gamla kyrkorna, mycket modern och ligger på en höjd med utsikt över byn.

Den har även en modern innergård och det finns naturligtvis även ett samlingsrum för olika aktiviteter.

Den stora altartavlan målad på glas skall avspegla världen vi lever i. Nederst på tavlan är det människor som står och tittar efter en båt. Överst på tavlan är det Jesu korsfästelse samt uppståndelsen på påskdagen. Kyrkan är stor och rymmer 270 sittplatser.

Här kan man se lite tydligare bild av folkmassan på tavlan men man får titta ordentligt.

En mycket unik takkonstruktion för vilken man har vunnit ett pris. På denna bilden ser man även orgeln vars historia är lite rolig. Den har nämligen från början varit i en kyrka i Ängelholm i Sverige. Därefter flyttades den till en kyrka i Köpenhamn men efter att den kyrkan skulle läggas ner blev orgeln förflyttad hit.

På väggarna hänger det tolv glaslampetter som alla är utsmyckade med ett kors, det är samma antal lampetter som de tolv apostlarna.

Predikstolen består av sju glasplattor liksom veckan har sju dagar. Man kan även hänvisa det till skapelseberättelsen då jorden skapades på sju dagar.

Dopfunten har även den sju kanter med samma hänsyftning förstås. Allt är gjort i samma färgskala en väldigt vacker blå färg som skiftar i ljust såväl som i svart. Naturligtvis smakar det så kostar det och efter ett tag gick det hela i konkurs innan kyrkan var klar. Men man ville ha den här kyrkan och byborna med fler personer beslöt att tillsammans ordna aktiviteter så att man fick in den summa som fattades. Bland annat ordnades det Bingo. Som tack för det låter kyrkklockan med ett ovanligt ljud. Det låter, Bin go, Bin go. Fast det är nog inte riktigt sant men med lite fantasi så. Ett mycket givande kyrkobesök var det i alla fall i synnerhet som guiden sjöng en psalm på färöiska men den inspelningen blir privat.

Annonser

Fika hos Lena och Jacob

Etiketter

, , ,

Det blev en tur till Lena och Jacob som bjuder på kaffe i sitt eget hem, beläget i Seltarfjodur på ön Eysturoy. Förra året tog de emot 3000 gäster i år blir det nog fler. De har ett hus som ligger på en ganska brant grässlänt och där har de gjort en otroligt vacker trädgård.

Här kan man faktiskt se en bit av fjället bakom och då kan förstå att det är ganska brant. Den grönskande trädgården börjar redan vid vägen när vi går av bussen.

I deras eget stora vardagsrum har det dukats upp till alla gästerna. Vi var så många att några fick sitta i uterummet. Kakan bakom TV- kannan tror jag är gjord på en karlspaderdeg, den kändes och smakade som en sådan. Men fyllningen var annorlunda och väldigt god, jag tror att det var smält smör som kokats ihop med mycket socker kanske har det brynts lite. Till detta har man lagt i russin som kokats mjuka, detta är bara en gissning men gott var det och annorlunda.

Bästa finkopparna har tagits och det kändes som att ha blivit inbjuden till bästa kafferepet.

Här och var i trädgården finns det små avskilda platser där man kan vila, läsa eller fika. Alla omgivna av en fantastisk blomsterprakt som det har tagit många år att plantera och planera.

Trädgården var inte så väldigt stor men med fiffig planering av små stigar o vinklar här och där fanns det mycket att se.

På baksidan som vätte mot fjället fanns det blomster i alla de färger och med tanke på de tunna jordlager som finns är det en gåta hur de lyckats.

På bilden nedan finns en växt jag tyckte var väldigt pampig, enorma blad och en blomma som såg tropisk ut. Den lär heta Mammut l men jag har inte lyckats hitta den på Google ännu.

Här kan man se havet skymta fram och då förstår man att de även har en fantastisk utsikt.

Lite här och där kunde man stöta på lite djur av olika slag, naturligtvis får men även en del ovanliga höns, den här var så vacker. Förutom vackra höns fanns det förstås även ett kalkonpar, herr kalkon höll en väldig uppsikt över sin fru så det var svårt att få se henne.

En korp som familjen fått i gåva fanns för säkerhets skull i bur. De finns ju inte annars på Färöarna. Den verkade trivas men sa ingenting om det själv.

På väg hem körde vi efter kusten vilket jag var glad för då man slipper de smala, slingriga vägarna på fjällen. Den här dagen tittade vi även in i Navia en affär i Toftir som säljer stickade färöiska produkter, trots att jag synade allt jag såg fans det inget som fick mig att öppna plånboken. Berodde delvis på att de färger o mönster jag gillade inte fanns i min storlek.

Rökstugan i Kirkjuböur

Etiketter

, , , , , , , , ,

När vi tittat på Magnuskatedralen och Olavskyrkan begav vi oss till den närliggande Rökstugan i Kirkjubour den lilla byn med cirka 25 invånare.

En mycket gammal gård som än idag bebos av släkten Patursen och det är nu den 17:e generationen som bor där, helt otroligt. I samma by bor en släkting till familjen en känd konstnär med samma namn. Det fantastiska med detta hus är att det är byggt i Norge och sedan flyttats till Färöarna.

I det stora rummet som kallas rökstugan gjordes det mesta av gårdens arbete. Namnet har det fått beroende på att man mitt i rummet hade en spis vars rök gick upp till en öppning i mitten av taket. Här lagade man mat, kardade och spann ull, stickade med mera.

När gården var som störst bodde det ungefär 30 personer där. Man levde på vad gården gav, får, fågel, ägg, fisk och valkött m.m. Fågelägg var inte det lättaste att få tag i då fick man gå upp till toppen av fjället och firas ner med hjälp av ett rep. Detta rep var gjort av hästtagel, kan tänka mig att det inte var det roligaste arbetet på gården.

Här syns en mycket gammal spis och jag blev lite imponerad av formen på den gamla kaffekannan.

På ena väggen hängde redskap med vilka man fångade/jagade valar.

Dessa kotor från de stora valarna gör nu nytta som pallar att sitta på.

På väggen hänger ett rejält rep som är gjort av hästhagel. Det blev otroligt stark och fungerade utmärkt när man skulle hämta fågelägg.

Rolf beundrar en käpp med ett väldigt vackert handsnidat mönster på. Dessa käppar användes som gångstav – fårstav när man gick på fjället eller annan svår terräng för att se till fåren.

Ville man fria till en flicka och vara säker på att få ja, då gällde det att man kunde ge flickans pappa en vacker snidad stav. Den till vänster tror jag skulle fungera bra.

Dessa ljusstakar är en present från kung Olav av Norge

De torkade urinblåsorna användes ofta för att göra leksaker till barnen. Den större mörka är en magsäck från en ko och den användes att ha färskvatten i.

Matbordet gjordes 1895 av timmer från en lastlucka som kom drivande på havet. Mittenstocken i taket är en gammal mast från en segelbåt.

Onekligen en historiskt intressant byggnad berättad av en guide som visste vad hon pratade om. Där hade jag kunna tillbringat många timmar. Men det blev dags att gå ifrån denna lilla pittoreska by.

Olavskyrkan i Kirkjubour

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

På platsen där öarnas första kyrka grundades ligger Olavskyrkan.

Under 1200-talet byggdes Olavskyrkan och blev Färöarnas domkyrka under den katolska tiden. Det är den äldsta kyrka på öarna som än idag används. Idag har man gudstjänst den första söndagen i månaden, de andra tre söndagarna är det någon utsedd person som läser texterna. Detta beror på att antalet präster inte räcker till för att hålla gudstjänst varje söndag. Här finns heller ingen orgel man sjunger istället.

På bilden ovan finns en teckning av hur kyrkan såg ut år 1874.

Kyrkan ligger vackert med utsikt över öarna Hestur och Koltur. Kyrkan har renoverats och återinvigdes 1967. Här kan man se att gravstenarna är gjorda av natursten och faktum är att man återigen har börjat använda sådana stenar. Ofta någon som är tagen från den egna hembygden/gården. Idag har man börjat slipa gravstenar på Färöarna men det var inte länge sedan de togs från Danmark.

Då fick man även en ny altartavla som är lite speciell och har målats av en av öarnas främsta konstnärer 1967. Den är målad av Samuel Joensen – Mikines.

Det här är det sista verket han målade, tyvärr har jag inte historien i minnet men så här var det. Av någon anledning blev tavlan inte klar till invigningen men den hängdes ändå upp. Detta kan man se om man ser på bilden, man kan se ränder vilka många tolkar som ett fisknät. Sanningen är att färgen inte han torka utan rann neråt. Motivet visar Jesus och de tolv apostlarna. Samuel Joensen kallas även för den Färöiske målarkonstens fader.

Dopfunten var enkel men väldigt finurligt planerad, den kan vikas ner och blir då platt vilket gör att den kan vikas mot väggen.

När golvet i kyrkan byttes ut fann man en kista och det visade sig vara en biskop som blivit begravd där. Hur man kunde veta det beror på att det även fanns en biskopsstav i ebenholts där. Den ligger numera framme i en glaslåda för beskådan.

När man renoverade kyrkan tog man bort golvet, då gjordes ett annat fynd man hittade nämligen en gammal gravsten. Denna sten var gjord för en biskop och nu står stenen vid en av väggarna i kyrkan..

På denna bilden kan man se ett igenmurat hål i väggen. Detta gjordes under den tid då spetälskan (Lepra) härskade. Detta möjliggjorde att de sjuka som kunde ta sig fram till kyrkan även kunde höra gudstjänsten via detta hål. Det lär också vara så att man kunde få sin nattvard. På detta sätt fick man delta även om man inte fick gå in eller vistas med andra människor.

Här kan man se den gamla altartavlan.

Det är fantastiskt att se dessa gamla kyrkor som än idag används och att få höra dess historia. Bara det är värt ett besök på Färöarna.

Kirkjubour med Magnuskatedralen

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Kirkjubour är öns äldsta kulturcenter tillika det gamla andliga centret på öarna. Man kan nog säga att det är Färöarnas viktigaste ort historiskt sett. Ligger högt på Streymoys sydvästra del och har en vacker utsikt mot havet och öarna Hestur och Koltur. Idag bor det runt 75 personer och de flesta arbetar i Torshamn (på svenska). Bor man här har man gratis lokalbuss till och från Torshamn.

Här finns den gamla ruinen av Magnuskatedralen samt den än idag fungerande Olavskyrkan.

Initiativtagare till att Magnuskatedralen blev byggd var Biskop Erlendur omkring år 1350. Som synes så är det bara en ruin av kyrkan kvar. När den var som ståtligast var den 25,5 meter lång, 10,8 meter bred och 9 meter hög. Eftersom det på den tiden fanns kopplingar till Norge och Kung Magnus (därav namnet)så var mycket av inredningen från Norge, alla inventarier i kyrkan sändes åter till Norge. Faktum är att kung Sverre lär ha vuxit upp här på Färöarna och den första tiden ska han ha bott i en grotta på fjället Kirkjuboambur, Streymoys sydligaste fjäll. Grottan finns kvar och kallas Sverrihola (Sverres håla)

Det finns faktiskt en likadan kyrka på Shetlandsöarna, den har taket kvar och det är väldigt spetsigt. Man funderar nu på att restaurera den här kyrkan och då bland annat sätta på ett tak. Det lär ha funnits ett tak från början.

Under medeltiden var Kirkjubour sätet för biskoparna inom katolska kyrkan.

Den används faktiskt än idag och då har man haft olika konserter i den. Kan tänka mig att det är väldigt stämningsfullt, kyrkan är väldigt mäktig i sitt utseende trots sin litenhet.

Vestmanna fågelklippor

Etiketter

, , , , , , , , ,

Vädret på Färöarna kan skifta från timma till timma men just den här dagen när vi tänkte göra ett nytt försök att åka dit, hade vi tur med vädret. Klimatet är ju atlantiskt och att det omges av Golfströmmen gör att det är väldigt milt, detta gör även att det inte fryser. Inga skridskotävlingar där inte. Det kan komma snö vintertid men det är i liten skala och den töar väldigt snabbt. Så på frågan om det uppstår några ras i de höga fjällen blir svaret nej. Köldrekordet på öarna lär vara -12.9 grader och det är många, många år sedan. Medeltemperaturen på sommaren ligger runt +11 grader. En dag kan vara väldigt omväxlande vad gäller klimatet, sol, väldigt blåsigt, regn och så lagom skönt till kvällen. Vi upplevde alla varianter det kändes väldigt bra, då fick vi ju se att det var precis så som vi hade läst om.

Efter en två timmars bussresa på de slingrande och utefter de lodräta väggarna med ett djup på flera hundra meter. Kan säga att det blev inte så mycket prat i bussen under den färden, utsikten var dock bedövande.

Efter denna resa kommer man fram till Vestmanna en mindre stad på nordvästra Streymoy. Där finns en befolkning på runt 1200 personer.

Glada i hågen gick vi ombord för att få uppleva synen av de branta klipporna som fåglarna häckar på. Här brukar det finnas sillgrisslor, lunnefågel, stormfågel med flera arter. Dessvärre visade det sig att havet inte var så stilla som vi hade trott. Det blåste snabbt upp och vågorna blev ganska höga. Vår ”kapten” beslöt att vända och köra mera längs klippkanterna. Antar att han inte ville ha en båt full av sjösjuka turister, vilket vi var tacksamma för.

Båten styrdes tvärs över den stora bukten och vi kom närmare klipporna.

Det fanns en hel del grottor, bland annat ska det finnas en stor grotta nånstans. Där man brukar åka in med en större båt för att avnjuta en konsert´ som ges vid enstaka tillfällen.

Vår ”kapten” tar det emellertid lugnt, passar på att prata i telefonen och ratten, ja den sköter sig själv. Finns det autopilot på båtar av denna storleken??

Den här grottan backade båten in i för att vi skulle kunna ta en närmare titt.

En del klippor var helt lodrätta men tittade man efter ordentligt kunde man se små sprickor där det låg några små fåglar, vilka vet jag inte. Tyvärr såg vi inte några Lunnefåglar.

Jordlagret på de flesta ställen är väldigt tunt, det är en av orsakerna till att korna står inomhus. Deras tyngd skulle förstör det tunna jordlagret och därmed skulle inget gräs växa. Däremot grå fåren ute och det vill säga överallt. Tittar man noga på bilden ovanför kan man se får i mitten av bilden och en liten bit upp på gräset. Jag fattar inte hur de kunde klara sig, ena minuten framför bussen på vägen och nästa minut vid klippkanten.

Rolf i fototagen och på den här bilden ser man att de passagerare som stod ute i båten bar hjälm. Enligt ”kaptenen” var det för att skydda oss mot fallande stenar. Undrar om det var så eller om det var för det jag råkade ut för, nämligen fallande ”måsskit”.

Överallt på öarna kunde man se sådana här imponerande vattenfall, vattnet var glasklart och kallt. Att dricka vatten från vattenkranarna var inga problem.

Efter att ha upplevt denna fantastiska båtfärd var det dags att styra tillbaka till land och bussen till Torshavn.

En rundtur i Tórshavns gamla centrum

Etiketter

, , , , , , , , ,

Tórshavn som är huvudstaden på Färöarna är belägen på södra delen av ön Streymoy. Namnet har staden fått efter den fornnordiska guden Tor. I världens minsta huvudstad bor runt 20 000 invånare. Den är även Färöarnas största tätort, med den stora hamnen är staden även navet för fiskerinäring och för transporter. Det finns en färjelinje som knyter samman Danmark, Färöarna och Island. Idag används ju mest flyget för resande och då finns det inga begränsningar för vart man kan åka. Man kan dock förstå att i gamla tider var det svårt att ta sig till och från dessa öar.  Här finns en gammal mycket välbevarad stadskärna som är väl värd att se, den är belägen strax ovanför marinan.

Vid hamnområdet som ligger på halvön Tinganes finns de gamla små trähusen med smala gränder, trappor och vita fönster. Här kan man se en av de stora båtarna skymta fram mellan husen.

Här syns ett av de typiska husen, grästak, röda fönster och tjärade väggar. Grästaken lär vara enormt tåliga och kan hålla till mellan 50 – 100 år. Det understa lagret består av näver vilket man ibland kan se skymta fram. Gräset måste förstås klippas ibland såvida man inte lät ett litet lamm sköta den saken. I detta hus bodde Skeppare Hansen.

Jordlagret på ön är mycket magert så det blev till att ta vara på de område som fanns och gick att bygga på. Det fanns då en regel som sa att det måste vara en hammares avstånd mellan husen annars gick det inte att bygga. Som synes går det inte att måla heller. Att ha nån form av tomter var det inte tal om.

Det är ju länge sedan dessa husen byggdes och man förstår att det gjorts en hel del renoveringar sedan dess. Fast nog tycker jag att takfönster inte riktigt passar ihop med detta tak. Idag är dock staden betydligt större och mycket utbredd med en mycket modern bebyggelse, allt från villor till lägenhetshus. Det som slog mig var att vilken ö man än befann sig på så var ”ålderdomshemmen” så vackra och fint belägna.

 Domkyrkan i Torshamn är den näst äldsta bevarade kyrkan på Färöarna. Kyrkan ligger i Torshamns äldre del, på halvön Tinganes nära de gamla husen. Den är byggd år 1788, är vitkalkad och har skiffertak. Initiativtagare till kyrkobygget var dåvarande pastor Rasmus Winther och kyrkan färdigställdes 1788 byggmästare Johannes Poulsen. Sedan 1990 är den även biskopssäte och därmed en Domkyrka och tillhör Färöarnas folkkyrka = Evangelisk – Luthersk statskyrka.

Vi tänkte titta in för att få se hur den såg ut inuti men lyckades inte komma dit på någon tid som den var öppen. Vi har i alla fall sett den från såväl fram som baksida.

Domkyrkan Havnar Kirkja i Torshavn

 

 

En underbar eftermiddag i Torshavn

Idag har vi verkligen fått uppleva vad uttrycket, kanske – kanske inte betyder. Vi vaknade av att regnet slog mot fönsterrutan och det ordentligt kan jag lova. Som om det inte räckte med att vi har domkyrkan tvärs över gatan vars klocka slår varje halvtimma.

En promenad med vår guide var ömsom vin ömsom vatten, blåsten och regnet gjorde det inte lätt när det gällde fotografering.

Eftermiddagen hade vi tänkt oss en tur till Vestmanna fågelklippor med båt. Det var dock tveksamt om båten skulle gå ut med en blåst på 28 sekundmeter. Vi chansade och åkte dit i alla fall. På fönstren på bussens ena sida var det helt omöjligt att se något. Den sidan vi satt på gick an men som ni ser var det ganska svårt ändå med regnet rinnande utefter glaset. Med tanke på att en del vägar är så smala att man inte kan mötas och dessutom väldigt slingrande för att inte tala om vilka stup som finns på kanterna. Ja då ville jag inte titta ut, dimman plus att jag tyckte chauffören körde lite för fort gjorde inte resan behagligare, även om jag förstår att han var en väldigt rutinerad bussförare. Det blev i alla fall att åka tillbaka till hotellet i Torhavn och kanske försöker vi nån annan dag.

Efter lite vila bestämde vi oss för att hitta någonstans att äta och det fick gärna vara nära hotellet. Det blev Angus Steakhouse vilket visade sig vara ett bra val, köttet var perfekt stekt.

Som tröst för dagens vedermödor blev det även en belgiskt våffla med glass och chokladsås efter varmrätten. Väldigt smaskigt och kaloririkt.

Nån gång måste vi ta oss tillbaka till hotellet, regn och blåst var fortfarande kvar så innan vi kunde gå fick alla regnkläder justeras. Typiskt att restaurangen låg på hamngatan där atlantvindarna kunde blåsa som de behagade.

Inte helt lätt kan jag säga, Rolf såg ut som en Michellingubbe som var på väg att lyfta.

Färöarna

Idag börjar några dagars äventyr på Färöarna, redan innan vi har börjat dagens utflykt är jag såld. Vilket fantastiskt och spektakulärt landskap. Färöarna eller fåröarna som det heter enligt svensk översättning tillhör det danska kungariket. I motsats till Danmark så är Färöarna inte med i EU, orsaken till det är främst att man inte vill riskera att förlora rättigheterna till fisket. Fiskeriverksamheten är den viktigaste inkomstkällan förutom att den förser befolkningen med mat. Att beskriva dagens tur på en enda bloggsida är helt omöjligt, jag får skriva det i etapper annars blir det en hel roman.

När vi åkt en bit såg vi att det överallt växte en gul blomma och det visade sig vara Färöarnas nationalblomma, Kabbeleka. Den har vi i Sverige också men jag har aldrig sett den växa så kraftigt.

Ett av dagens mål var Gjógv den nordligaste byn på ön Eysturoy. På vägen passerade vi några små byar men framför allt ett otroligt vackert landskap.

Vi stannade även till för att titta på en gammal valstation belägen på en plats som heter Vid Air (kanske fel stavning). Här fångades det val och man utvann även tran, detta bevarade man i stora behållare och än idag står det en stor cistern med tran som är 40 år gammal. Jag tror inte man vill känna lukten av den.

På den här stora träplattan drog man upp valarna för att sedan stycka dem. Idag fångar man bara Grindvalar som är den enda sort som inte är utrotningshotad.

Det är i den här cisternen som den gamla tranen är bevarad i, undrar vad som händer när den har rostat sönder helt

Efter en stund såg vi det högsta vattenfallet som är 140 meter i höjd. Alla dessa vattenfall som finns överallt ger naturen ett speciellt liv.

Resan fortsatte men tåken/dimman började smyga sig in över landskapet. Lärde mig att det finns ett uttryck man använder här; Kanske/kanske – kanske inte. Vilket menas kanske idag, kanske i morgon eller som någon lär ha sagt, The land of maybe. Detta beror alltså på dimman som får styra lita av vad man gör och när. Fortsättning följer.

Dagens måltider har intagits på olika ställen

Vi startade med frukost i Uppsala, därefter tog vi en sväng förbi sonens för att lämna lite fryst köttgryta till barnbarnen. Inbillar mig att de gillar farmors husmanskost. Efter detta åkte vi med våra grannar till Arlanda och väl där passade vi på att äta lunch. Det blev kokt torsk med äggsås och potatis, smakade bra. Så var det då dags att sätta sig i ett flygplan för att ta flyget till Köpenhamn. När vi landat blev vi lite kaffesugna och det var inte lätt att hitta något ställe att fika på. Vi ville inte går för långt eftersom vi skulle byta till ett nytt flyg på samma ställe som vi befann oss. Till slut hittade vi ett litet ställe och där blev det kaffe och muffins. Nu var dessa muffins väldigt stora och vi var ganska mätta därför blev det bara en per par.

Här kan vi se hur min väninna instruerar sin make om att han måste dela.

Nästa flyg gick till Färöarna och vi hade sådan tur att vi hamnade bredvid en ung man född på öarna och dessutom arbetade han med att flyga samma flygplanstyp som vi åkte med. Det kändes både tryggt och trevligt.

Tog en bild när vi närmade oss Färöarna och redan här kunde jag se att upplevelserna dessa dagar kommer att motsvara mina förväntningar på denna resa.

Vi lämnade flygplatsen på Va’gar med buss, med tanke på de flygplatser vi besökt under dagen kan man säga att denna var både liten och lugn. Flygplatsen ligger alltså på ön Vaga’r och där bor 1000 personer.

Tog några bilder genom bussens fönster så de är inte så tydliga. Här och där kunde man se en del får ströva omkring. Det lär finnas runt 120 000 får där under sommartid, till vintern reduceras antalet till 70 000. Trots att man har så mycket får så räcker de inte till åt invånarna utan det importeras mycket fårkött bland annat från Island. Här går fåren ute hela året vilket går bra då vintern är mild. Fåren har dessutom Lanolin i ullen och det är det som gör att de tål kyla så bra.

Vårt mål för dagen var Torshavn och för att nå dit körde vi kustvägen så fick en fantastisk utsikt hela vägen. Nu finns det inga broar som förbinder de olika öarna utan man har börjat bygga tunnlar. Vi skulle ta oss genom en sådan tunnel till ön Streymo där huvudstaden är belägen.

Här är vi i just den tunneln som är 4,8 km lång och som djupast under havet ligger den 105 meter ner. Priset för det hela blev 295 miljoner danska kronor men tänk vilken skillnad det har gjort för framkomligheten på öarna. Vill inte påstå att jag gillar den här typen av mörkerkörning.

Äntligen nu har vi börjat närma oss Torshamn och därmed även hotell Hafnia. Nu återstår bara kvällens middag innan det är dags för lite sömn.

Men hör och häpna, det blev ugnsbakad torsk (igen) men ack så god.

En utsökt créme caramel med citronsorbe’ blev ett perfekt avslut.

Inte illa, frukost i Uppsala, lunch på Arlanda, fika i Köpenhamn och middag på Färöarna, otroligt.