Ipaden är inte så tokig att ha med

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , ,

När man är på resa och avser vara borta några veckor är Ipaden en bra förströelse. Det är ganska fantastiskt att man med denna lilla platta tingest kan, telefonera med såväl bild som utan. Skicka vykort, skriva meddelande av olika slag, läsa alla tidningar via readly eller varför inte ladda ner några böcker. Spela lite mot sig själv eller med andra, se på TV, ja listan kan bli lång men själva packningen av allt detta är liten och lätt. Just dessa veckor blev det mycket Netflix och jag måste bara rekommendera några av de filmer/serier jag har tittat på.

Bilderna kommer från Netflix.

Själv är jag ganska trött på alla program med alla kändisar, glamour och ”visa upp sig typ”. Är inte så intresserad av Hollyvoodfruar som tycks har behov av överglänsa varandra. Här nämner jag tre program varav två är baserade på verklighet.

SHTISEL som är en serie och två säsonger finns att tillgå men jag hoppas vi får se även säsong tre. Man kan nog säga att det är Israels ”Sopranos” inspelad i Jerusalem, här får man en inblick i gamla traditioner. Som vanligt är det en familj som står i centrum en genuin ultraortodox sådan, naturligtvis är de klädda lite annorlunda och talar även så. Fantastiskt intressant att få en inblick i en annorlunda värld där allt inte bara glittrar och bländar

Den andra är en dokumentär i fyra delar, Daughters of Destiny

Handlar om internatskolan Shanti Bhavan i Bangalore. En skola grundad av Abraham George år 1997. Serien följer fem flickor under sju år som är elever där. Barnen börjar i skolan när de är fyra år och stannar i fjorton. De får undervisning som förbereder dem till vidare studier på universitet med mera. Eleverna kommer från verkligt fattiga familjer där inkomsten är högst två dollar per dag och det är endast ett barn från respektive familj som får delta. Under alla år på skolan får de endast åka hem två gånger per år vilket naturligtvis ger eleverna svårigheter. Att leva och bo i en miljö där man i princip har tillgång till det mesta för att sedan åka hem till en enorm fattigdom är verkligen kulturkrockar. En flicka tyckte jag var fantastisk hon kommer från en ensligt belägen by och familjen bor i princip i en hydda med stråtak och jordgolv, idag arbetar hon som jurist i Delhi och talar tre språk. Vilket fantastiskt arbete denne man och numera hans son gör, idag finns det ytterligare en sådan skola i Indien. Se denna serie och läs om den på Google.

Det tredje programmet är en film, The boy who harnessed the wind.

Det är en film baserad på uppfinnaren och ingenjören William Kamwangas memoarer. Filmen handlar om 14-åringen som räddade sin hemby i Malawi från svält. Förutom den gripande historien så är det en vacker film. Det är en sann berättelse och i slutet av filmen ser man William Kawangas själv. Sevärd.

Dessa program blev min underhållning när det var för hett att gå ut.

Lokal marknad i Huay Yang

Etiketter

, ,

Äta ute eller laga själv det är frågan. I byn finns det så många små restauranger som serverar väldigt god mat. Även om rätterna ibland har likadana namn och innehåll så smakar de ändå olika. Var och en har sin speciella hemlighet vid tillagning och det är svårt att säga vilken restaurang som är bäst. Trots all den goda mat som erbjuds vill man ibland laga till ett mål mat själv och den ska gärna inhandlas på den lokala marknaden.

Grönsaker av alla de slag finns att tillgå såväl kända som okända. Bara att prova sig fram eller fråga någon som kan lite engelska.

Sugen på fisk ja här fanns det något flundreliknande.

Här är det filéat och klart, vet inte vad den heter men lär smaka lite som strömming.

Själv föredrar jag de stora räkorna som odlas i dammar. Man talar bara om hur mycket man vill ha och så ber man att få dem skalade. Är väldigt goda att fräsa upp i stekpannan tillsammans med vitlök och lite chili. Äts med någon god röra och rostat bröd.

Det är någon form av matmarknad varje dag, ibland är den liten och ibland lite större. Frukt och färska grönsaker är inte svårt att hitta här och det är härligt att kunna köpa färskt varje dag.

Denna inköpsrunda slutade som vanligt med att vi inhandlade något onyttigt, popcorn med smörsmak. Att handla grönsaker och frukt på marknader är verkligen något att rekommendera.

Koh talu

Etiketter

, , , , ,

Trots att vi varit så många gånger i Thailand så har vi aldrig gjort en tur till Koh talu.

Koh talu är en liten privatägd ö som ligger strax utanför Bang Saphan. Nu har vi hört så mycket om denna ö att vi beslöt oss för att göra en tripp dit. Vi bokade hela turen med Nong taxi och det fungerade jättebra. 1800 Thb per person för hela kalaset som bestod av bil mellan Huay Yang och Bang Saphan, fika vid ankomst till piren, speedbåt tor till Koh talu, lunchbuffé, snorkelutrustning och möjlighet att låna paddelbrädor. . Började med bil från Huay Yang cirka en timmes färd, det blev minibuss eftersom vi var nio personer. Därefter kom vi fram till piren i Bang Saphan.

Direkt efter ankomst blev det fika, kalla drycker, te, kaffe, kakor, rostat bröd m.m.på ett litet ställe direkt intill piren. Det var både gott och trevligt. Därefter dags att gå till båten.

Efter runt 25 minuter var vi framme och vi hade tur för havet låg som en spegel. En bit innan stranden fick vi gå ombord på en stor flotte och där fanns det snorkelutrustning för de som ville låna. Det fanns även en tunna färskvatten varifrån man kunde ta vatten för att skölja av det salta.

Flytvästar vilket ju var ett måste på båten men även på flotten fanns det att låna, för bättre flyt. Efter snorklingen bjöds det på lunchbuffé och där blev vi positivt överraskade. Den var både god och rikligt tilltagen, lätt att äta sig mätt. När man sedan orkade röra sig fanns det en ”egen” tid för att bada, slöa eller se sig omkring. Barnbarnen testade paddelbräda vilket inte var helt lätt när de försökte stå två på den samtidigt.

Stranden var otrolig, den var vit och finfördelad som mjukt puder helt fantastiskt. Här kunde man sitta i en gunga och vagga sig till ro. Vi tog en dagstur men kan tänka mig att det kan vara mysigt att sova över på den lilla resorten.

På ön finns även ett räddningscenter för sköldpaddor, det kan vara de som kommit upp stranden av någon anledning eller som behöver hämta sig ett tag. En del var stora

Och en del var små, kan ha blivit uppsköljda som små eller som ägg. En tur man bör göra för att uppleva den vackra ” vattenvärlden” .

Stranden i Huya Yang

Etiketter

,

Har man tillgång till en otrolig strand ja då tillbringar man gärna en tid där. Det har dock varit väldigt varmt i såväl luft som i hav. Det är väldigt rofyllt att bara sitta och slappa.

Stranden är hur lång som helst trots att jag gått en hel del efter den har jag aldrig lyckats komma till ” vägs ände”. Här ser man Nong Phu restaurang, där är det trevligt att sitta och äta samtidigt som man lyssnar på vågornas skvalpande.

Ovan ser man Mali restaurang, här blir man bortskämd hon är mycket trevlig och lagar väldigt god mat. Enkelt också man säger sitt namn och sedan är det bara att äta, hämta dricka och glass mm. Betalar gör man när man går hem.

Mali tränar på lite svenska även om det tog henne lite tid att lära sig säga Loffe dvs Roffe men till slut gick det.

Ibland kan man se något roligt barnbarnet mötte den här söta svärdfisken.

De varma salta vågorna gjorde gott för både kropp och själ. Får hoppas det sitter i under resten av året. Denna plats är verkligen ett litet paradis, lugn och ro vackert och ingen stress.

På marknad i Prachuap

Etiketter

,

Varje år är det en veckolång marknad/festival i Prachuap då kantas den långa gatan som går efter havet av en massa små marknadsstånd. Det är mat, kläder och en massa prylar. Mycket uppträdande, musik och en massa oljud och allt är upplyst i regnbågens alla färger. Den lilla staden lever verkligen upp och självfallet kommer det en hel del folk från närliggande orter. Eftersom vi hade tillfälle att åka dit under denna tid så gjorde vi det.

Lite snacks kanske att tugga på det fanns larver av alla de slag. Vi avstod eftersom vi inte var så hungriga.

Akvariefiskar dessvärre hade vi inte användning av de heller.

Kokta vaktelägg eller grillade små vaktlar, usch nej de såg så ynkliga ut.

Sushin såg mer tilltalande ut.

Hade man inget annat för sig var ett bad i den stora uppblåsbara poolen ett alternativ.

Vi valde dock att avsluta vår marknadskväll på Djungelbaren och Rolf fick sina friterade räkor som han älskar. Lite trötta var vi efter alla nya intryck och för all del en del höga ljud så det blev en relativt tidig kväll dvs runt 23-tiden.

Inköp av ny madrass.

Etiketter

, , , , , ,

Det var bara att konstatera att sängen i ena sovrummet var för hård och barnbarnet har inte så mycket fett att vila på. Äntligen gjorde vi slag i saken och bokade en taxi för att åka till Prachuap Khiri khan vilket är ungefär 20 minuters bilresa från Huay Yang. Där finns det en affär som heter Home Pro man kan väl säga att det är en blandning av allt man kan behöva till ett hus dock inte så mycket möbler. Vi har köpt kakel, kranar med mera där. Inte direkt ett så kallat ” gubbdagis” men snudd på.

Nåväl nu är det inte så att man bara går in och ser ut en madrass, tar den och betalar. Nej när vi väl hittade en säljare och vi bestämt vilken vi ville ha fick vi vänta en bra stund och därefter gå till en disk där Rolf skrev på en blankett.

På den stod priset och namnet på madrassen så vi förstod att nu skulle vi gå till kassan och betala.

Det visade sig vara riktigt, glad i hågen tog Rolf nu varuvagnen och styrde mot utgången.

Nej, nej först måste han skriva på en blankett till.

Denna gången för att bekräfta att vi hade tagit emot madrassen men därefter kunde vi gå ut och lägga den i taxin. Trodde vi men då kom en annan säljare utrusande med en taperulle i högsta hugg. Madrassen skulle givetvis tejpas ihop så den blev så liten som möjligt. Många turer och lång tid för att köpa en madrass nej tacka vet jag IKEA. Nu behövdes det något stärkande och som tur var låg Swensens i Tesco/Lotushuset.

Vi styrde kosan dit och där finns det något för alla, våffla med glass o sylt eller varför inte en Amerikainspirerad glass och CoaCola.

Eller Sticky rice med Mango det är väldigt gott, består av ris kokat i cocosmjölk och ofta lite färgat men det ska vara gul mango. Detta hade vi verkligen förtjänat.

Fortsatt tågresa till Huay Yang.

Etiketter

, , , ,

Tågresan var ganska behaglig och sittplatserna helt OK, de gick dessutom att fälla bakåt. Vi hade ju en tågvärdinna enkom för vår kupé och hon såg hela tiden till att alla fick det de skulle ha. Tåget stannade i utkanten av Bangkok tre gånger men därefter var det inte alltför många stopp. Dessutom serverades det en lunch efter någon timme.

Kyckling, makrill, kokt ris och dryck var vad som erbjöds denna dag. Smakade ganska bra,

Oftast har vi åkt denna sträckan med bil eller buss så det var roligt att se lite andra vyer. Här ser man en av de många risodlingar som ligger i detta området.

På den här bilden ser man räkodlingsdammar, det finns många sådana här så man kan äta lite större räkor utan dåligt samvete.

Små vackra stationsbyggnader dök det upp här o var. Här syns den som ligger i den populära turistorten Hua Hin

Just nu byggs det dubbelspår för tåget från Bangkok och söderut. Det här mötte oss i Huay Yang men efter hela resan såg man att arbetet pågick för fullt. Kommer att bli bra och förhoppningsvis kan det minska lite av biltrafiken och ge en bättre miljö.

Vi ser med spänning fram emot hur det kommer att se ut här så småningom men ett gediget arbete återstår som synes.

Tåg till Huay Yang

Etiketter

, ,

Då blev det dags att dra sig vidare, slutstationen för resan var ju Ban Huay Yang vilket är beläget cirka 35 mil söder om Hua Hin.

En härlig liten fiskeby där man slipper de stora hotellen, shoppingstressen, stora gator med trafik och försäljare i mängd. Här finns det lugn och ro, mysiga små restauranger med väldigt god mat. Dessutom lever man på ett sätt ihop med byns invånare, pratar lite, hjälper varandra och alla hjälps åt att försöka hålla en positiv byanda. Men först var det tågstationen som gällde.

Järnvägsstationen ligger väldigt centralt i Bangkok och den heter Hua Lamphong. Sprintern som tåget lite skämtsamt kallas går kl. 08:05 så kommer man med thaiair hinner man direkt från flyget. I annat fall kan man boka en övernattning i närheten av stationen för att slippa taxi i morgontrafiken. Sprintern heter egentligen expresståget vilket betyder att den inte stannar vid varenda mjölkpall som de andra tågen men express är nog att ta i.

Enklast är att köpa/boka biljett via internet. http://www.thailandtrains.com där hittar man tågtider och kan boka samt skriva ut den hemma så är allt klart när man åker. Priset i andra klass ( första finns inte) är 463 Baht. Ibland får man vänta med att boka till några veckor innan resan. Bra att veta så man inte ger upp.

Men visst kan man köpa biljetter även på stationen. Ankomsten till Huay Ynag var satt till kl.12.45. Precis som hemma i Sverige var tåget försenat en timme. Men det fanns lite att titta på som förströelse.

Allra först kollade vi att tåg nr 43 verkligen skulle gå och det stämde som tur var.

På spåret mittemot hade ett nattåg just kommit in och en man höll på att sortera lakan, här används inga sopsäckar som synes.

Inte bara tvätt som skall sorteras även tågen ska ska tvättas.

Här är i alla fall vi såväl som vårt bagage ombord och det fanns bra med utrymme för våra stora väskor. Vår kupé hade en egen värdinna som försåg oss med coca cola och bulle när vi satt oss tillrätta.

Resten av resan beskrivs senare annars blir det för mycket läsning på en gång.

Princess hotel i Bangkok

Etiketter

, , , , , , ,

Princess hotel är beläget i Pahtumwanområdet i Bangkok vilket även betyder att det ligger vägg i vägg eller snarare hopbyggt med varuhuset MBK. Barnbarnen har bott där förut men inte Rolf och jag så vi beslöt att prova det efter att de unga sagt att det var OK. Vi fick rum på 26: e våningen så det blev en fantastisk utsikt över centrala staden.

Åt ena hållet lite grönområde här och var.

Åt andra sidan en fotbollsplan, simbassäng m.m. där vi såg några träna simning och lite andra sporter. Fantastiskt att de ligger mitt storstadens bullrande centrum.

Tittade man sedan rakt fram såg man den hetsiga trafiken och den tryckande värmen från såväl sol som bilar. Eftersom hotellet har en direktingång till MBK behöver man inte gå utomhus för att komma in i varuhusen. Till Inas stora lycka fanns det ett bra massageställe precis vid ingången till hotellet. Där passade hon på att ta fotmassage och dricka grönt te efter avslutad shoppingpromenad utan shopping. Naturligtvis fanns det en härlig poolanläggning där vi tog ett dopp och lite avslappning i en solstol. Ina lyckades fånga oss på ett foto som visar tre djupt sovande personer, det visar jag inte här.

När man går in i hotellet möts man av en kafeteria med vackert arrangerade lampor i taket.

Själva receptionen var placerad bakom ett upplyst golv av glas dock gick själva incheckningen något trögt. Vi fick dock lite guavajuice att dricka som tröst.

Efter att ha sovit en hel natt var det dags att för att avnjuta frukost.

Här kan jag lova att man blev trakterad av en god frukost. Dessvärre skulle vi ju ta tåget till Huay Yang annars hade nog frukosten blivit en timme längre.Läget på hotellet är perfekt om man vill vara i centrum, fina rum, mycket bra frukost, bra gym och poolområde. Ligger dessutom nära de stora varuhusen och en del sevärdheter, gångavstånd till Jim Thomssons hus. Har man inte varit där bör man absolut gå dit, dels för att se det och dels för att höra om hans levnadsöde, mycket intressant. Är man lite lat kan man googla. Men nu var det tågstationen som gällde och dags att ge sig dit.

Teheran by night

Etiketter

,

Det är ju längesedan vi bokade biljetter för en resa, denna gången tillsammans med två barnbarn. Lite ungdom i ressällskapet är aldrig fel. Resan startade på Arlanda och vi kom i ganska god tid. Eftersom mat på flyget numera kan vara lite si och så passade vi på att äta lite lunch innan vi gick in i gaten. Hamburgare med pommes och det var nog de dyraste hamburgare jag ätit. Drygt 800 kr för fyra portioner på en ganska så enkel restaurang. Men vi blev ju mätta vilket var målet.

Vi flög med Thaiairways vilket vi gjort flera gånger, bekvämt eftersom man kan flyga direkt till Bangkok. Dessvärre kan man bara konstatera att servicen blir sämre och sämre. I början när vi åkte med dem var det glada pigga flygvärdinnor och maten var väldigt god. Nu ser personalen mer trötta ut och de är stressade, när det gäller maten försämras den för varje gång. Det är inte bara portionerna som minskas även brickorna tycks halverats. Vill man bli mätt bör man nog ha en egen portion mat med sig eller åtminstone ett par smörgåsar.

Positivt var dock att man höll tiden trots att man fick göra en omväg på grund av att luftrummet över Pakistan är stängt.

Underhållning på planen numera är inga problem, antingen är det Ipad eller filmer som gäller. Inte många läser böcker numera förutom ett av barnbarnen förstås.

Utsikten är ju inte så givande men en glimta av Irans huvudstad Teheran by night fick vi i alla fall. En stad med 8,7 miljoner invånare som ligger på 1 137 meters höjd över havet men vi befann oss mycket högre.

Efter att ha flugit i nästan 10 timmar anlände vi till Bangkoks flygplats och en helt annan värme än den vi lämnat i Sverige.

Snabbt ut från flygplatsen för att ta oss till vårt hotell. Klockan är strax före sex på morgonen thailändsk tid så vi var ganska trötta. Fast det är ju faktiskt bara 24.00 svensk tid så det fick ses som en sen kväll. Det blev en taxi till hotellet för vår del, tuc tuc ser lite osäkert ut i storstadstrafiken.