När man går samma väg varje dag är det svårt att se om det skett några förändringar men faktum är att det händer en hel massa saker i naturen. Min promenad med hunden gör jag på samma väg flera gånger om dagen. Idag när det var så varmt gick vi upp till landsvägen där det finns ett gammalt mjölkbord.

Minns ni dem, mina farföräldrar ställde mjölken på ett sådant varje morgon och sedan kom mjölkbilen och hämtade den. Här är det någon som ser till att det alltid finns några trevliga växter i dem. Alltid roligt med sådant som visar hur det var förr. Det är en sak jag undrar över, vi gick förbi rn fantastiskt vacker flugsvamp stor som en mattallrik, den var hel förutom att det såg ut som om någon skurit ut en tårtbit ur den. Tyckte den var så vacker att jag efter två timmar gick tillbaka för att ta ett kort av den.

Då såg den ut så här och jag vet med bestämdhet att ingen person eller hund varit där. Hur kan den förändras så på ett par timmar det skulle jag vilja veta. Är det så att det finns djur som äter den, fast den är ju giftig?

Trots det vackra vädret såg det ut somm om höstens första snöfall har kommit till lappland, det visade sig dock vara frön från rallarrosorna men tjockt i luften av dem var det.

Hela ängen utanför är röd av blommor på sommaren men nu på hösten är det bladen som ger den vackra färgen.

Med tanke på frömolnen idag lär det bli massor av rallarrosor nästa höst, som ni märker nog händer det något på en liten skogsväg varje dag om man har ögonen öppna.

Idag tog hunden och jag en promenad i det vackra höstvädret när vi kom fram till det här stället satte jag mig ned och njöt av den vackra naturen. Hunden satte sig även han bekvämt och kollade in bilarna som körde förbi lite längre bort på vägen, jag tror han är motorintresserad.

Efter stund funderade jag på saker jag varit med om och automatiskt tänkte jag på detta. Jag har en arbetskamrat/god kompis och med henne och hennes man har Rolf och jag gjort många fantastiska resor. Bland annat åkt runt i Vietnam och när vi kom till Na Trang råkade det vara min födelsedag,  då stod hon plötsligt utanför vårt hotellrum med 55 långskaftade rosor och hade även fixat överraskningstårta på kvällen. När vi var i Indonesien fyllde jag också år, då hade hon fixat bord på stranden med vit duk, blommor och musik helt fantastiskt. En gång gjorde hon och jag en tokresa torsd -söndag till Bangkok. En annan gång en överraskningsresa till Irland med våra män. När jag var sjuk kom hon till sjukhuset med hemlagad mat eftersom hon inte tyckte sjukhusmaten var bra. En annan gång när jag var sjuk kom hon och gick med mig i korridoren eftersom jag inte ville träna. När jag var riktigt dålig bjöd hon hem Rolf och mig och sonen över veckoslut eftersom hon tyckte vi behövde ombyte. Ja detta är bara en bråkdel av allt hon gjort just för mig.

För en tid sedan sa min systerdotter, Sigbrith hur många vänner har man och hur många bekanta. När vi redde ur begreppen kom vi fram till att en vän, har alltid tid, ställer alltid upp, hjälper till när det behövs, hör av sig och framför allt en god vän kommer ihåg att man finns. Svaret blir att så många goda vänner har man kanske inte, nuförtiden prioriterar vi mycket annat än våra medmänniskor.
I söndags miste jag plötsligt och oväntat henne  och hon var inte bara en arbetskamrat sedan 30 år utan framförallt en god vän och medmänniska.  Saknaden är stor och ibland händer det overkliga.

Det gäller att inte ge upp, visserligen verkar den lilla mobila datorn har gjort just det, gett upp. Någon mer blogg på den är inte att tänka på, synd för där ligger några fina foton vilka jag gärna heda velat visa men det får vänta till nästa vecka. Får se om det funkar med att lägga ut dem via plattan. Dagen har varit fin och det blev en promenad med hunden passade på att titta in till grannen och där satt redan våra andra grannar så det blev kaffekalas. Här uppe i ”lappmarken” är det självklart att man skall ha en kopp kaffe när man tittar in.
Exempel från söndagen; vi åkte till ett par boende tvärs över sjön maken var fullt upptagen i källaren och frun var mitt uppe i tunnbrödsbak självklart skulle vi fika, tackade nej. Stannade längre ner på backen för att säga hej; han var på väg till fågeljakt och frun skulle klyva ved. Självklart tackade vi nej, godtogs inte så vi fick lova återkomma på kvällen. Strax innan vi kom hem stannade för att lämna några äpplen, han höll på med ved och frun brände ris men visst vi måste fika. Självklart tackade vi nej. Kan säga att det blev flera nej innan det accepterade.

Detta fick mig att fundera för efter vad jag kan minnas brukar det inte vara så självklart i stadsområden neråt landet. Det är faktiskt stor skillnad på generositet med tid här uppe i lappland, tidspressen är inte densamma och du accepteras som du är. Inga modetrender och dylikt, vi borde tänka mer på vad som är viktig i tillvaron. Kan det vara den fantastiska naturen som påverkar för just nu visar sig hösten från sin vackraste sida.

Nu har älgjägarna i norrland lämnat startgroparna och startat årets jakt.Älgarna själva letar antagligen efter områden där de kan känna sig trygga någon trädgård eller så, man har väl läst Hälgeserierna så man vet hur det går till.

Till Rolfs fördel kan jag säga att han inte sover med kläderna på men inte långt därifrån. I söndags var det jaktmöte vilket även innefattade skytte, tala om lycklig hund när han såg husses mundering. Tala om olycklig hund när han inte fick följa med, låg sedan djupt deprimerad på soffan helt oemottaglig för mina fjäskningsförsök. Han fick senare göra en fågeljaktsrunda med husse som kompensation, därmed steg husse till första plats på ”tycka om ” listan igen.

Efter att ha sett alla bilar som står parkerade under buskar och träd utmed vägrenarna, det är fiskare, svampplockare, jägare och en del annat löst folk tror jag att jag låser in mig denna veckan. I synnerhet som det under förra veckan sköts en björn på vägen nedanför huset ett par hundra meter härifrån.

Det är fördelen med att på skogsnära det händer en del. Inga skogspromenader för min del, jag är helt nöjd med att sköta marktjänsten som just nu består av att ösa båten, skrapa bastun, måla vedboden osv.

Kan även tala om att i dag blev det en 14 taggare något mindre än den udda 20 taggaren som ett annat jaktlag fick. Rolf kom hem lite tidigare på grund av en nödvändig omplåstringsinsats på näsan. Antagligen blev älgen sur när de skulle stycka honom för han slog till med ena benet och gav Rolf en minnesbeta, trots att hans förmåga att röra sig hade upphört sedan länge (älgens). Nu kanske ni förstår varför jag låser in mig, inte ens djuren beter sig fredligt längre.

Just nu är min dator och jag inte överens, jag skriver helt OK stycken tycker jag i alla fall. Den vägrar dock att publicera dem och får draghjälp av Telias dåliga täckning här i fjällen. Inser att det är bara till att försöka i morgon igen tänker inte ge upp. Så på återseende.