Det är nu den tiden då man antingen blir hem -eller utbjuden, kanske har man rentav lite främmande själv. Mörkret gör att vi gärna söker gemenskap och kan till och med bjuda på lite trivsel och gott beteende. Kan det vara så att man blir lite inspirerad av TV-programmet Downton Abbey med alla vackra kläder och fina dukade bord. Maten ser man i ärlighetens namn inte så mycket av eller är det Maria Langs deckare som påverkar? Igår gick det en långfilm, ”Kung Liljekonvalj av dungen” den fick mig att tänka på Cajsa Vargs, man tager vad man haver. Boken är ju skriven runt 50-talet och Cajsa Vargs bok är äldre och även om filmen var nyinspelad så speglade den femtiotalet väldigt bra.

Fick en impuls och gick ut i förrådet för att leta efter en bok, 100 Bjudningar för få och många gäster. Husmoderns presentbok från 1933 och med tanke på det TV-utbud som nu finns att tillgå lär denna bok passa in.

 

Den är helt fantastisk och beskriver allt om hur man skall bete sig, från inbjudan till det att man går hem. Undrar hur många som vet skillnaden mellan supé med dans och middag med dans: det är antalet rätter som markerar skillnaden. Supé, då kan man utom smörgåsar bjuda på kötträtt och efterrätt (ej för lätt), vid middag är det tre eller fyra rätter med glace som avslutning. Men observera att den som serverar alltid skall bära svart.

Innehållsförteckningen är väldigt givande, lite smakbitar. Middag utan hembiträde, Weekend på egendom, Kavajskutt, Bjudning för tolv i ett rum med hall, Supé för tjugo i två rum, Möhippa för en Afrikabrud eller Sittande supé med kinesiskt inslag. Det här kan nog bli intressant läsning fast i dagens tider kan vi nog se det som onödigt vetande.