Etiketter
De senaste dagarna har jag känt en odefinierbar längtan, underligt nog är det efter mörker. Verkar väldigt knepig med tanke på att jag är mörkrädd och inte alls vill veta vad som lurar därute nånstans. Det konstiga är att mina rädslor snabbt förs över till den tuffa hunden vi har om vi vistas ute på kvällstid, han som annars är hur tuff som helst. Han går hellre en skogspromenad i nattsvart mörker ensam än han går med mig på en upplyst väg. Att jag lider av en viss mörkerrädsla kan bero på att jag samtidigt har min Mp3 och lyssnar på nån ”läbbig” deckare.
Det jag just nu går och drömmer om är det som beskrivs i texten nedan
I mitt vita vinterland
Hej mitt vinterland, åh vilken kväll
Jag andas luften ren, men fryser om min näsa.
Hej mitt vinterland, snart i min käll
ska jag få sitta uti brasans sken och läsa.
Just det, mörker redan på eftermiddagen och tända lampor i äppelträdet. Rolf vill inte tända granen ännu men vi har enats om att det räcker med det här. Vitt på marken och små lappvantar i luften, kan det bli vackrare. Tänd brasa, en bra bok och levande ljus, började fundera på varför jag just nu upplever detta behov så starkt. Sedan kom jag på det, vi var i Thailand förra julen så det är två år sedan jag firade en svensk jul. Kom ihåg att när mina barnbarn firade jul i Thailand ett år sa vårt äldsta barnbarn, nästa jul ska vi ha ljus o tomtar på varje ledig plats i huset. Fast jag tror inte det blev så. För min egen del, ja ni vet ränderna går aldrig ur så i år ska det ”julas”.