Den här helgen har jag haft det lugnt och njutit av stillheten. Igår eftermiddag satt Rolf och jag vid köksbordet och drack kaffe, det började skymma så sakteliga och de tända ljusen spred ett milt sken över bordet. Då råkade vi titta ut på vägen (den är ganska så smal) och plötsligt kom det en räv gående i sakta mak vid vägkanten. Den var så vacker med en riktig plym till svans och den gick så lugnt vägen fram. Det är fördelen med att bo på landet man upplever en del av naturen på nära håll.

För övrigt har det varit Fars dag i Sverige men hur många har tänkt på att det faktiskt är ”smörgåstårtans dag” idag? Synd att jag kom på det så sent, jag som älskar smörgåstårta.

Vårt äldsta barnbarn berättade för mig att hon igår varit med en kompis till hennes stall men hon berättade också att hon inte gillade hästar. Barnbarnet alltså inte kompisen. Det har hon säkert efter farmor, kom att tänka på en gång för längesedan (100år) när Rolf och jag besökte goda vänner i Skåne. Båda var väldigt duktiga ryttare och hade fins ridhästar, så vid ett besök skulle vi få prova på att ta en ridtur. Eftersom jag dels var lite rädd för hästar och dels tyckte att det verkade som att man satt väldigt högt upp, var jag lite nervös. Jag hade i alla fall tillgång till en skicklig instruktör och måste väl säga att det var både roligt och spännande.

Rolf fick också pröva men efter vad jag kom ihåg trillade han av hästen, fast det var den som orsakade det hela enligt Rolf.