• Dags för lite nytt på bloggen.
  • Om mig
  • Solsi´s Blogg

Solsi Blogg

~ spännande resor, shopping runt världen, mat från när och fjärran, händelser i min vardag

Solsi Blogg

Etikettarkiv: Vilnius

Finns det mer att se i Vilnius?

05 lördag Aug 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

De tre korsens kulle, Hotell Congress, literatu gatve, Simone de Beauvoir, Vilnius

Finns det mer att se i Vilnius? O ja, det finns massor men om man är där endast på en femdagarstripp (inkl resdagar) ja då måste man dessvärre begränsa sig vad gäller utflykter. Vi gjorde ett program redan innan vi åkte, med hjälp av turistinfo och stadskarta letade vi fram det som var mest intressant. Det gäller ju att räkna med de olika avstånden och samtidigt tänka ut hur långt man orkar gå. Till vår glädje visade det sig att hotell Congress var en tiopoängare både vad gällde comfort, mat och inte minst närheten till allt sevärt. Det vi inte hann med var en tur uppför backen till ”De tre korsens kulle”.

Det vita monumentet med tre vita kors reser sig praktfullt på en av höjderna som omger Vilnius. Enligt legenden så var det på denna kulle som franciskanermunkarna led martyrdöden, platsen har vördats sedan 1600- talet.

Däremot hann vi med att gå till Literatu gatve, en gata helt olik alla andra gator i staden.

Här är det murar/väggar efter gatan och dessa är dekorerade med  små målningar, teckningar, grafik, lertavlor m.m.

Dessa små konstverk är tillägnade olika författare som har varit inflytelserika i litauisk litteratur, där finns även en liten utomhusutställning.

Simone de Beauvoir har säkert många läst något av.

Shopping hinner ju alltid damer med var man än befinner sig. I Vilnius kan man finna det mesta, enkel saluhall, ett enklare shoppingcenter, samt  två eleganta sådana med de kändaste o dyraste märken man kan finna.

Här var det modernt och inte minst stort men smakfullt.

Det jag gillade var deras service bland annat fanns det kartonger med små engångsstrumpor att tillgå när man provade skor i skoaffärerna.

Små butiker med kvalitetsprodukter och inte minst ett varuhus med de svenska kända märkena såsom, Lindex, H&M med flera. Dessa hoppade vi dock över. På frågan jag fick om vi bara åt desserter så svarar jag nej, vi åt väldigt god och annorlunda mat och den informationen får avsluta Vilniustrippen.

Annons

Sötsaker

02 onsdag Aug 2017

Posted by Solsi in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Iskaffe, Iste, Tusenbladstårta, Vilnius

När man har vandrat runt några timmar för att se på allt staden erbjuder blir man inte bara trött i benen, nej även sockerbehovet gör sig påmint. Jag har fått frågan om hur mat och även möjligheter till gott fika är. Ja tänker man på utbudet i Riga o Tallin för ett antal år sedan lär man bli väldigt positivt överraskad. Jag tillhör ju dessvärre en av dem som gärna stoppar i mig onyttigheter.

 Vi hittade ett riktigt härligt o mysigt litet konditori med enbart hembakta bakverk. De här tårtan med olika lager av fruktmousse var frestande.

En annan skapelse som liknade en tusenbladstårta såg inte heller så tokig ut, den föll jag för. Skulle dock inte skadat med lite mer socker.

Gott kaffe, fint dekorerad och en bakelse med passionsfrukt, inte illa det heller

Är man lite småhungrig finns det bra ställen att äta på. Vad sägs om den här avocadon lite annorlunda smaksatt o dekorerad.

Dryck, ja det finns naturligtvis allt men en varm dag som denna passade ett glas iste perfekt.

Eller varför inte iskaffe med extra kalorier. Detta är bara ett litet axplock av vad det finns att tillgå. Vilnius är en perfekt stad att åka till för ett njuta av god och annorlunda mat.

Paneriai Memorial Park

27 torsdag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

burning brigade, Burning brigade Pameriai, Levande historia, Om detta må ni berätta, Paneriai, Paneriai Memorial, Paneriai Memorial Park, Paul A Levine, Stephane Bruchfeld, Vilnius

Paneriai var före andra världskriget en vacker skog och ett rekreationsområde för invånare i Vilnius och dess omgivningar. År 1940 – 1941 etablerade Röda arméns soldater en militärbas där. Några dagar efter att de tillfångatagits av tyskarna blev det en avrättningsplats. Där finns ett litet museum med fotografier och dokument att ta del av samt att man kan ta en oerhört sorglig promenad runt i området. Ytterligare ett minne från krigens och judeutrotningens grymhet.


Vi såg vi ett inglasat dokument på en vägg. Det var sidor från en bok där man skrivit upp alla namn, yrken med mera på de personer som deporterats till Paneriai.

Där fanns även en bit från en ”dagbok” över vilka som avrättats under dygnet, fördelat på män, kvinnor, barn, soldater, med flera.

Det första man möter efter en mils bussresa från Vilniius är ett litet museum. Här bör man gå in för att läsa och kanske även för att förstå vad som har hänt i denna vackra skog. Svårt att ta till sig då det trots allt inte är för så längesedan. Detta lilla museum kom till 1960, de två dokumenten ovan finns i detta museum.

Det fanns inte mycket bebyggelse efter vägen från Vilnus till Paneriai, på denna väg fick de personer som utvalts promenera till sitt öde. Det fanns inte tid för avsked eller för att på sig de kläder man kunde behöva. Ingen av dem visste heller vart de var på väg.

Idag möts vi av ett monument med texten, Paneriai Memorial och där startade vår promenad runt. Med oss hade vi en guide vid namn Inga och som var  oerhört duktig på att berätta och naturligtvis väldigt kunnig i sakfrågor.

En vacker lummig liten asfalterad väg och man kan förstå att här har varit en härlig tillflyktsort för stressade stadsmänniskor innan 1940. Den här dagen var det väldigt regnigt.

Det hindrade inte vår guide att med sann entusiasm berätta helt oskyddad från regnet.

Det fanns flera sådana här platser, här fick personerna ställa sig och sedan sköts de allteftersom. Det har alltså varit massgravar. Det var mer än 100 000 personer som avrättades. Ja vi fick en hel del berättat om detta men det skulle bli en hel bok om jag skrev om det.

Efter att allt tagit slut skulle spåren efter förintelsen helst försvinna, ja då var man tvungen att göra något. År 1943 – 1944 lät man därför ett antal fångar bo en liten ”bunker” se bilden under. Det var beläget på platsen på bilden ovan. De kallades ”burning brigade” och hade till uppgift att utplåna alla spår efter offren genom att bränna upp alla.

Här är en skiss från hur bunkern kan ska ha sett ut. De som utförde detta arbete förstod naturligtvis att de inte skulle få leva efter att det var klara med sin uppgift.. Vad man inte räknade med var att de nattetid ägnade sig till att gräva en gång under jord för fly i. Om jag minns rätt var det sjuttio personer och ungefär hälften av dem klarade sig därifrån. Därav har man fått muntliga berättelser om vad som verkligen har utspelats på området.

Det finns många vackra små minnesmonument på området varav detta är ett av dem. En sorglig och skrämmande utflykt men nödvändig. 2015 reviderades boken, Om detta må ni berätta av Stephane Bruchfeld och Paul A Levine. Det är en bok om Förintelsen i Europa under åren 1933 – 1945 från Levande historia. Bör läsas av det nu uppväxande släktet.

Ett okänt kvarter

24 måndag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gaone gatve, Glasmästargatan, Judiska gettot, M Antokolskio, Majdanek, Stikliu gatve, Vilnius, Vokieciu gatve, Zydo

Det finns ett litet oansenligt kvarter mitt i Vilnius, okänt för de flesta. Nämligen det område där det judiska gettot legat. Under 1800- och början av 1900-talet levde den judiska befolkningen fritt i landet, före andra världskriget var det över hundratusen judar i Vilnius. De utgjorde ungefär 45 procent av befolkningen. På fotot nedan kan man se hur det var fördelat mellan gatorna. Under den första sovjetiska ockupationen började förföljelsen av judarna och det var drygt 90 procent av landets 220 000 judar som blev deporterade. När nazisterna kom började förintelsen och då bildade man getton, i Vilnius det hände år 1941.

Här och var kan man se portar som är kvar och de innergårdar man hade tillträde till. I lägenheterna kunde det bo i princip hur många personer som helst och man kan bara ana hur kämpigt det måste vara. Begränsat med mat, vatten, värme och en oerhörd rädsla för att lägga sig att sova för natten. För på vems hus kommer det att knacka på dörren och vem blir bortförd för att aldrig mer återkomma.  Ja, det var med en viss ödmjukhet vi såg oss om i det här kvarteret.

Idag kan det vara svårt att se var gettot låg, det har byggts nya hus och det finns affärer och trevliga restauranger. Kan tänka mig att den ”vanlige” turisten inte har en aning om vad som har utspelats på dessa gator.

Man kommer in i området via en liten gränd Stikliu gatve / Glasmästargatan, den var lite svår att hitta. Vi fick dock en tur med en duktig guide dagen efter vi varit där och försökte klara oss på egen hand, fick då en mer komplett bild av det hela. Vid sådana här tillfällen är det ovärderligt med en skicklig guide.

Den här gatan leder i alla fall in till det som varit det judiska gettot. När man gått en bit möts man av ett torg där M Antokolskio, Zydo och Gaone gatve möts. Namnen kommer från de som har bott där en gång.

   Gettot var uppdelat i två delar det lilla och det stora, det lilla  fanns kvar till 21 oktober 1941 och det stora upplöstes 23 augusti 1943. De som ansågs vara i tillräckligt gott fysiskt skick när det upplöstes sändes till arbetsläger i Lettland och Estland, de andra sändes till dödslägret i Majdanek. På fotot ovan kan man se hus där man satt upp stora fotografier av de som bott och levt där.


 När man går på utsidan av kvarteret ser man att alla fönster ut mot de ”vanliga” gatorna är igenmurade.

Det är några av de gamla husen som har restaurerats och bevarats, de ser väldigt eleganta ut. Kanske var det så de såg ut från första början innan de förvandlades till de fängelseliknande boningar de så småningom blev. Huset på fotot ovan är från 1892


Den här stentavlan på en husvägg är nästan det första man ser när man går in i ”gettot” som de tyska nazisterna upprättade. Det lilla och det stora gettot delades av Vokieciu gatve, den blev som en vägg och skilde därför de boende åt. Det fanns bara en port på varje område för att komma ut och in och naturligtvis var det inte tillåtet att gå emellan. I det lilla området bodde personer som hade tillåtelse att arbeta, typ hantverkare och i det stora bodde alla andra. Två år fanns detta getto och under den tiden bodde det 40 000 personer där och antagligen fanns där ingen kvar när det försvann. Vi blev djupt tagna av detta besök men insåg samtidigt att det är en viktigt del av en tid som inte får glömmas. Bör absolut ingå i programmet om man besöker Vilnius.

Gediminas – tornet i Vilnius

22 lördag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gediminas torn, Nationalmuseum, Tallin, Tornet i Vilnius, Vilnius

Den här dagen blev det en något ”ljusare” sevärdhet, nämligen en promenad upp till Gediminastornet. Vårt hotell låg inom promenadavstånd så det var inte så svårt att ta sig dit. Vi utgick från Nationalmuseum, där ska det finnas en linbana upp till slottet om man tycker promenaden blir för tung.

Vi avstod dock från detta och tog en hälsosam promenad upp. Detta är platsen som bjuder på den absolut bästa utsikt över staden. Det heter tornet men egentligen är det resterna från ett gammalt slott.

  Lite svårt att tänka sig att det varit ett slott när man betraktar det nerifrån men när man väl kommit upp är det lätt att föreställa sig hur det kan ha sett ut.

På 1300-talet var det slottet som var det viktigaste i Vilnius och som dominerade stadsbilden. Historien omsveper detta område och man kan säkert läsa ett enormt antal böcker, dokument, skrifter, kartor med mera om man vill fördjupa sig i dess historia.

Även om det inte var så långt så bidrog det vackra vädret och den branta backen till att jag gärna gjorde en liten vilopaus på vägen upp.

Som svepskäl för att kunna göra den föreslog jag att damerna skulle ta ett litet gruppfotot. Alltid blir det några minuters vila. Bakom syns det rejält byggda åttkantiga tornet som i århundraden har vakat över staden.

En av många kända händelser som skett här på senare tid var den 23 augusti 1989. då samlades 1,5 – 2 miljoner människor i Vilnius och Tallin och höll varandra i hand. Det var en protest mot Sovjets styre och faktiskt när jag tänker efter så har jag ett svagt minne av den nyheten.

 Det är bara slottet det går att gå in i men för den som är intresserad finns det mycket gamla ting att beskåda i form av svärd, mynt och mycket, mycket mer. När man har pustat ut och sett sig mätt på själva byggnaderna, ja då kan man njuta av den fantastiska utsikten över staden från alla håll. Ovan ser man innergården mot Nationalmuseum.

Här kan man roa sig med att räkna kyrktorn.

  Denna bilden visar lite över hur vacker staden är med alla sina grönskande träd.

Gediminas torn har öppet alla dagar och för en inträdesavgift på 2 euro har du möjlighet till denna ”hälsosamma” aktivitet

Genocido auky muziejus

21 fredag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Baltikum, Genocido auky muziejus, Gestapos högkvarter, Hitler, KGB, Mannen utan ansikte, Museet för folkmordsoffren, Paneraiskogen, Sovjet, Stalin, Vilnius

Idag är jag i tankar och minnen åter i Vilnius och besöket på, Museet för folkmordsoffren. Det är väl inte den typ av museum man har högst på listan vad gäller sevärdheter. Samtidigt är det viktigt att förstå vad som har hänt och varför. Detta hus  är beläget mitt i Vilnius och det var här den fruktade säkerhetspolisen härskade. Ett i ordens verkliga betydelse ”ondskans hus”, hellre dog man än att man hamnade här. KGB-fängelset togs i bruk 1940, så fort som Sovjet erövrat Baltikum i uppgörelsen mellan Stalin och Hitler. När uppgörelsen senare bröts av Hitler marscherade tyskarna in och det var början till en hemsk tid med terror för Vilnius. På tre år mördades 100 000 människor i Paneraiskogen utanför staden. 1944 började KGB-källaren att användas som fängelse där de litauer hamnade som stred mot kommunisterna. Ingen kunde ana vad som förekom i detta vackra hus som dessutom är beläget på en öppen och ljus gata med lite små grönområden mitt i staden.

Det finns flera olika utställningar i huset men det mest besökta är fängelset vilket var beläget i källarplanet. Bara det att det är beläget i KGB:s och Gestapos högkvarter gör att man får rysningar så fort man beträder dess dörrtröskel.

Efter att man har kommit in och löst sin entrébiljett kan man välja vad man själv tycker är mest givande att se. Det första man möts av är fotografier utav många av de personer som satt fängslade och som mördades här. När man ser dessa fotografier bör man betänka att detta ”skräckhuset” användes till så sent som 1991. Med tanke på det så förstår man att det finns många släktingar som har sina nära och kära på dessa foton. För dem måste det vara fruktansvärt att komma hit. Vi valde dock att se fängelset och vi stålsatte oss verkligen för att orka ta in vad som komma skulle.

Vi gick alltså ner i källaren som faktiskt står helt orörd från att Sovjet föll 1991. Det var en trång trappa men som ni ser är det fortfarande lite målad färg kvar. Tilläggas kan att den målades om ganska ofta för att dölja vad som fanns där bakom och givetvis målades den om innan KGB lämnade lokalerna.

Det första fångarna möttes av var små boxar av en gammal telefonkiosk storlek, det var inskrivningsbås. Här kunde de få sitta i fyra – fem timmar och självklart stängdes dörren. Inget fönster och ingen elektricitet, tänker bara på mig själv som är mörkrädd skulle nog aldrig stått ut så länge.

Efter detta var det dags för visitering, fotografering och tagande av fingeravtryck.

En helt vanlig cell, här bodde 15 fångar. De hade inga sängar utan fick ligga på golvet max 5 timmar per natt. De flesta celler hade betonggolv, det som är på bilden är av det lyxigare slaget. Hårt och kallt så det gav säkert upphov till många sjukdomar. På dagarna fick de stå upp men det var absolut förbjudet att nudda väggen.

Naturligtvis var det full koll på vad de gjorde och om man nu fick mat så serverades den genom en lucka i dörren.

Att det inte gick att ta sig därifrån på något vis är lätt att förstå, dörrarna hade gedigna lås och det var inte bara ett per dörr utan flera.

År 1973 tillkom den madrasserade cellen, helt ljudisolerad och man vill inte tänka på vad som utspelas i dessa celler. Kan inte låta bli att tänka på att 1973 levde vi i godan ro och hade ingen aning om vad som utspelade sig i vårt grannland. Fruktansvärt. Ännu värre är att dessa celler användes till 1991.

Det fanns även två vattenceller, de var små och hade ingen belysning. Här fick fångarna stå i kallt vatten upp till knäna eller på en liten betongklump och balansera. De enda kläderna de tilläts att bära var kalsonger. Denna typ av tortyr slutade man med runt 1950

På vissa ställen var väggarna kantade med fotografier, det var inte utan att näsduken kom fram ibland när man såg dessa oskyldiga små barn med sina stora frågande ögon.

Hade man tur kunde man få några minuters frisk luft, då fick man vistas i små celler där taket bestod av nät men glöm möjligheter till flykt för dessa små ”utehus” var placerade med stor noggrannhet på en innergård.

I slutet av rundvandringen hamnar man i en liten hall där det fanns en liten obetydlig dörr. Denna dörr ledde till ett rum som fungerade som avrättningsplats. Först kom man in i en ”hall” där fången fick ta av sig skorna men som ni ser så har man lagt ett glasgolv över idag.

Mot en betongvägg fick fångarna ställa sig för att bli skjutna man kan på detta fotot se en del av alla kulhål. Ungefär 40 personer per natt avrättades här i början av 1960-talet.

Golvet var belagt med sand och här fick fångarna själva se till att det byttes ut efter varje natt för att ta bort alla spår. Genom en lucka i väggen transporterades de mördade personerna vidare. Det sägs att Vladimir Putins högsta önskan var att bli spion åt KGB, vill man läsa mer om honom kan man skaffa en bok av  Mascha Gessen som heter ”Mannen utan ansikte”. Detta är vad jag såg, läste och fick mig till dels, naturligtvis är det bara en liten, liten bråkdel om hur det var och vad som egentligen hände. För min del var det mer än nog.

Utanför huset står ett minnesmonument för att hedra de som blev offer under sovjettidens styre. Väl värt ett besök, det är tufft och känslosamt men viktig.

Slottet Trakai, Island Castle

03 måndag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Blood of Templars, Dungeons & Dragons, Galvé, Highlander, Island Caste, Island Castle, kristna riddarorden "Tyska orden", Litauen, slaget vid Grunwald 1410, Snapphanar Störtebecker, Trakai, Trakai slott, Vilnius, Yellow Brick Road

Det finns naturligtvis mycket att se i Litauen men vi hade inte många dagar på oss och beslutade oss därför att Vilnius var vårt mål. Dock finns det många intressanta sevärdheter runt staden och ett av dem är Slottet Trakai, det bör man inte missa. Slottet ligger på en liten ö i insjön Galvé, knappt tre mil väster om Vilnius.

Detta sagoslott var en medeltida bostad för litauiska Grand Dukes. Vi hade beställt en guidad tur vilket är nödvändigt om man vill veta vad man ser. Vår guide Inga var otroligt duktig, trevlig och pratade bra engelska. Detta slott var från början ämnat att fungera som en försvarsborg och byggdes i flera etapper. Uppfördes under andra halvan av 1300-talet. Den är egentligen byggd på tre öar och man har därför fått fylla upp med mycket jord på en del ställen. Som allting annat förstördes slottet under en attack från den kristna riddarorden ”Tyska orden” 1377. Här har även utspelats olika släktfejder vilka är som att läsa en gammal historisk roman.

Naturligtvis fanns det en del vallgravar för att förhindra fiender att ta sig in i slottet. Efter slaget vid Grunwald 1410 förlorade Trakai sin militära betydelse eftersom den Tyska orden besegrades. Många betydelsefulla personer har besökt detta slott, bland annat kejsaren av Rom, flera kungar från Polen och Tjeckien samt ambassadörer från Grekland och Moskva. Säkert många fler fast då som turister.

Under 1500-talet användes det som ett lyxigt fängelse (vad som nu menas med det) under den tiden förföll dock byggnaderna allt efter som. Under kriget mellan Ryssland och Litauen 1655 förstördes slottet och var fram till 1900-talet en ruin. 1905 beslöt dock de ryska myndigheterna att återställa Trakai av olika anledningar tog det tid och får anses som helt klar 1961.

Av ovanstående kan man förstå hur mycket intressant historia vi fick ta del av, varje rum hade något att förtälja. Trapporna var branta och höga på såväl in som utsidan så jag får erkänna att jag inte följde med på turen högst upp. Under tegelväggarna kan man ana hur slottets ytterväggar såg ut från dess begynnelse.

För att vara så gammalt fanns det ett modernt tänkande angående värmen i huset. De här luckorna är nämligen ugnsluckor (de var dock inte av glas på den tiden). Här eldade man och sedan finns det gångar som sprider sig runt i byggnaden och på så sätt sprids värmen.

Det finns olika utställningar och här är en som visar hur man använt gamla silvermynt för att dekorera ett fat.

Kanske såg de ut så här personerna som bodde här och naturligtvis tillhörde de den ädla familjen. Det finns så mycket att berätta men allt kan skrivas här. Är ni nyfikna läs på internet eller åk dit och se med egna ögon. Detta slott som är det enda jag sett som verkligen liknar ett sagoslott har varit inspelningsplats för flera kända filmer. Filmer som; Highlander, Snapphanar Störtebecker, Dungeons & Dragons, Blood of Templars och Yellow Brick Road. så man kan förstå att det har något visst

Start på vistelsen i Vilnius

21 onsdag Jun 2017

Posted by Solsi in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Hotell Congress, Iste, Katedralstorget, Stebuklas, Stebuklasplattan, Vilnius, Vilnius Cathedral

Då var den här, dagen då vi skulle få bekräftat om vi valt rätt resmål. Förutom restider, flyg med mera är ju boendet en av de viktigaste sakerna att tänka på. Lite bekvämlighet vill man ju ha och helst vill man ha gångavstånd till de sevärdheter man valt ut att besöka. Vi föll för Hotell Congress, ett fyrstjärnigt hotell som är inrymt i en charmig gammal byggnad från 1800-talet. Dessutom låg den så vackert belägen vid kanten av bron som går över floden Vilnia. Vi fick därmed bara runt 600 meter till den gamla stadsdelen, kunde inte bli bättre.

Modernt , ljust och vackert inrett, god mat och trevlig personal. Hungriga som vi var gjorde vi bara en snabb vända på hotellet för att därefter ta oss ut på stan. Vi hade bestämt att starta med ett besök på en restaurang vi fått tips om för att äta lunch. Den skulle bara ligga något kvarter bort men hur vi än kollade såg vi den ingenstans. Vi fann dock en annan restaurang som verkade vara ett populärt lunchställe och det fick det bli.

Njöt av en ost och broccolisoppa som var så underbar, krämig och smakrik. Skulle nog kunna åka tillbaka bara för att få äta den igen.

Första sevärdheten på listan var Vilnius Cathedral. Den ligger vid ett stort och öppet torg vilket kallas för Katedralstorget. Den är dessutom belägen nedanför den gamla kullen där det gamla slottet ligger eller snarare låg. Framför kyrkan kan ni se det pampiga klocktornet, det är möjligt att ta sig uppför alla trapporna, belöningen av det skall vara en hänförande utsikt över staden. Kan säga att vi avstod.

Kyrkan har som så många andra kyrkor runt om i världen blivit förstörd flera gånger av bränder och krig. Ärkestiftet i Vilnius grundades 1387.  Kyrkan har byggts upp igen och renoverats många gånger, detta har gjort att det inuti kyrkan finns många olika stilar representerade. Själv tycker jag den har lite av Vita huset i Washington över sig.

Strikt men ändå pampig på insidan.

Utanför på katedraltorget finns en platta vars namn är Stebuklasplattan, stebuklas = mirakel. Enligt en gammal legend skall alla dina drömmar slå in om du ställer dig på stenen och snurrar ett helt varv. Du måste förstås blunda och samtidigt önska något. Vi provade men drömmarna har inte slagit in ännu, kan bero på att de låg långt fram i tiden.

Lite tips för den händige, på en liten tvärgata hade man dekorerat fasaderna med gamla kannor av olika slag. Kanske något att ta efter? Bara att mura in efter tycke och smak.

En välbehövd paus innan vi knatar vidare, det var varmt så en stort glas iste satt fint.

Solsi

Mitt stora intresse är att resa. Jag har reser mycket och har ett stort intresse av främmande länder, kulturer, maträtter, möten, smultronställen, shopping och inte minst planeringen av resan. Jag älskar att laga mat och att baka. Jag hoppas att ni får nytta av mina upplevelser och den information jag delar med mig av :-) Solsi

Kategorier

  • Böcker
  • Filmer
  • Full og Cheer
  • Min vardag
  • Musik
  • Prylar
  • Pynt och inredning
  • Pyssel
  • Recept
  • Resor
  • Restauranger och mat
  • Sevärt
  • Shopping
  • sorg och begravning
  • thailand
  • Uncategorized
  • Upplevelser
  • Utflyktstips
  • Viner

Arkiv

  • januari 2023
  • juli 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011

Blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
  • Följ Följer
    • Solsi Blogg
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Solsi Blogg
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …