Etiketter
Bergslagen, Kärrgruvan, Norbergs gruvmuseum, Norbergsstrejken, Polhemshjulet
Befinner man sig nu i Bergslagen och har tittat på Polhemshjulet ja då bör man naturligtvis fortsätta och se området vid Kärrgruvan. Området heter Mossgruveparken och där finns alltså Norbergs gruvmuseum. Här bröts malmen från medeltid till tidigt 1900-tal. År 1891 – 92 var det omtalad strejk den så kallade Norbergsstrejken som lär ha varit en viktig strid för den svenska arbetarrörelsen. Det var en stark sammanhållning och strejken varade länge men dessvärre blev det ingen seger. Den här parken är ju ett övergivet gruvfält och här finns det många djupa och vattenfyllda dagbrott. Du kan även följa en tre kilometer lång väg efter kanalen, vid fint väder är det en mycket vacker tur, vägen är skyltad så det är lätt att hitta.Här syns museet och där finns det mycket dokumentation, fotografier, gamla redskap med mera. Väldigt intressant och inte minst lärorikt. Undrar var uttrycket ” Det var bättre förr” kommer ifrån? Ja inte var det härifrån i alla fall.
Här inne får man veta en del om hur gruvarbetarna hade det. Man bör ta sig tid att titta på fotografierna och läsa texterna, de är väldigt ”talande”.
Här ser vi en lista på en familjs omkostnader, jag hoppas innerligt att de hade tillgång till en ko, höns och en släkting som var fiskare annars blev det nog knapert.
En bild från insidan, det finns flera små rum att gå in i.
Det har hänt lite både vad gäller löneutveckling och arbetstid och miljöarbete.
Här syns ett av de arton gruvhål som finns här på höjden kallad Svinryggen, hållen är från medeltiden. I detta området fanns det gott om malm och naturligtvis följer de olika dagbrotten detta stråk. Malmen här låg inte så djupt och därför är hålen heller inte så vansinnigt djupa. Hellre gjorde man nya brott intill de gamla i stället för att göra dem djupa. Fast jag tycker när jag ser de här gruvhålen att de känns både skrämmande och mäktiga. Stannar man där en stund lär man nog få bra idéer för att skriva en kriminalroman.
En sådan här tur kräver bränsle och som tur är hade våra reskamrater packat en kaffekorg som sig bör när man är ute på vift. En stor platt sten fick vara såväl stol som bord. Gott var det och vi blev redo för nästa etapp av dagsturen.