Det blev ytterligare en liten vandringstur i den vackra fjällvärlden. Det var sonen och barnbarnen som var sugna på att anstränga sig lite och Rolf och jag ville inte vara sämre. Det bestämdes att vi skulle ta en led som gick längs med Korpån.

Leden startar egentligen nedanför Borgafjälls hotell, men den här dagen var det sonen som ledde oss i vad han tyckte var lämplig terräng. Som man kan ana av bilden ovan så går det ganska brant uppåt. Istället för att starta i lite maklig takt blev jag tvungen att på alla fyra krypa så sakteliga upp. Händerna höll krampaktigt i mossa, ljung och små fjällbjörkar vilka var hyggliga nog att stå emot min tyngd.

Nåväl till slut nådde vi den ”riktiga” stigen som än så länge gick i samma spår som  längdspåret för skidor, därav lite belysningsstolpar. Det var dock en kort bit.

Efter lite gnäll från mig kom vi så småningom fram till hängbron, den såg för dagen inte så förtroendegivande ut. Jag ställde mig tveksam till att gå över denna gungande tingest, men tanken på att gå tillbaka samma väg var inte heller tilltalande. Med ett djupt andetag, darrande ben och ögonen vilt stirrande mot andra sidan kom jag till slut över.

Väl över stannade vi ett tag och tittade på det brusande fallet, även om det inte syns på bild kan jag säga att det är såväl brant som djupt ner till vattnet. Alla utom jag gick naturligtvis så nära kanten som möjligt för att ta fina foton jag nöjde mig med dessa.

Vägen tillbaka blev tuff och lerig. Eftersom leden gick över myrmark hade man inte mycket att välja på. Antingen sjunka ner i en halvmeter vatten eller trampa ner i dyn var alternativen. Det blev en kombination av båda. Hunden hade det betydligt bättre, dels var han lättare och dels kunde han snabbt tvätta sig ren i närmaste vattenpöl.

Till slut var vi tillbaka där vi började, leden går nämligen på båda sidor av korpån. Nere vid de större stenarna blev det paus för fika, behovet av mat och tvagning av en del fötter var stort. En skön promenad trots lite ”elände” och det är bara att konstatera att Borgafjälls natur är oslagbar