Dalahästen måste väl vara en av Sveriges mest genuina souvenirer, har stått sig i flera generationer. Nils Olson i Nusnäs är ett gammalt företag som startade så smått av Nils och hans bror Jannes Olsson redan 1928. De var då bara femton och tretton år gamla men var redan då väldigt duktiga och intresserade av att karva i trä. Den här firman har stått sig genom tiderna och sommartid strömmar turisterna hit.

Det är väl inte precis den här storleken de köper med sig hem, nej de är betydligt mindre. Dalahästen blev en riktig symbol för Sverige 1939, det var under världsutställningen i New York som den blev en riktig kändis. En arkitekt kom på idén att ställa en stor dalahäst utanför den svenska paviljongen. Fotograferna sände hem bilder på hästen till sina respektive länder och folk blev överförtjusta.

Idag är det barn och barnbarn till de båda bröderna som för arvet vidare. Fortfarande är det ett riktigt hantverksarbete, på bilderna nedan kan man se hur de sågas till och hur de målas för hand.

Till kronprinsessan Victorias bröllop gjordes en grå häst vilken fick namnet ”kärlekshästen”. Den är väldigt vacker, priserna på hästarna är naturligtvis inte de lägsta med tanke på kvalitén. Men ibland går kvalité före allt annat.

Skall man se riktigt historiskt på det hela så gjordes det trähästar redan i början av 1600 talet, det är känt att en biskop i Västerås ondgjorde sig över de syndfulla trähästarna som såldes på torget. Biskopen ansåg att de hade magisk kraft och var väldigt syndfulla.

Detta tror jag dock vi kan bortse från nu, nu heter en av dem kärlekshästen, kan det bli bättre?