Etikettarkiv: Tuc Tuc

Tempelbesök i Ayutthaya

28 onsdag Nov 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

En av fördelarna med att åka på egen hand, är att man kommer närmare det dagliga livet på platsen man besöker. Vår trevlige tuc tuc förare, föreslog att vi skulle besöka templet, Wat Panan Choeng som om jag har fattat det rätt kom till innan Ayutthaya blev huvudstad runt 1350.

Det första som mötte oss, när vi kom in i templet var dels ett ”altare” med små Buddhastatyer inramade av två elefantbetar. Dels en enormt stor Buddha.

När vi gick runt i templet fick vi se en massa korgar innehållande orange tygstycken. Vår första tanke var att dessa användes av munkarna, vilka ju bruka ha den färgen i sin klädedräkt. Plötsligt såg vi att det kom flera personer och tog var sitt skynke samt betalade en summa för detta i en liten lucka. Då trodde vi att de köpte dem, men även det visade sig vara fel.

När de väl betalat för att få låna tyget, knäböjde de på golvet framför den väldiga Buddhan. Framför Buddhan stod det flera personer vars uppgift var att ta emot dessa tygstycken. Det gick till så att några män gick runt och tog emot tyget från de som satt där,och därefter med ett enda snabbt kast, flög tyget direkt upp i händerna på männen som stod där.

När de tagit emot skynkena sattes de ihop till ett långt, långt brett band, vilket sedan fästes över Buddhan. På fotot ovan ser man verkligen hur stor denna staty är.

När det väl fungerat som Buddhans klädnad en stund och därmed antagligen även blivit välsignat, togs det ned igen.

Männen kastade ner skynkena som nu satt ihop, till de som satt på golvet. Dessa höll det över sina huvuden och det lästes en bön.

Alla tyckte det var så trevligt att vi där så vi inbjöds att få vara med, trots att vi inte betalat för några skynken. Britt-Marie tog chansen att få åtnjuta en välsignelse i det urgamla templet. En annorlunda och sällsynt upplevelse skulle jag tro.

När allt var klart reste alla på sig och skynkena lämnades tillbaka till sina korgar. Vi var glada och tacksamma över att vi fick dela denna stund med dessa gästvänliga thailändare.

Dags att börja ta farväl av Kambodja

27 lördag Okt 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Det är dags att avsluta min berättelse om resan till Siem Reap och Kambodja. Tiden går fort när man har trevligt. Besöket har gett oförglömmliga minnen som vi nu får förvalta, nedan några exempel.Översvämningarna i byn vid Lake Tonle Sap, där man bygger små gångar av brädor för att kunna ta sig till sina hus. Tvätten som hänger på tork är nog inte tvättad i det renaste vatten.

Barnen som har så roligt när badar i lervattnet vid sina hus, hoppar från bron och bryr sig inte ett dugg om vad som kan simma i ån.

De fantastiska studenterna i ubildningscentret, deras konstnärliga förmåga att forma nya konstföremål för restaureringen av Angkorområdet. Här ser man ett exempel på detta, statyn som fått ett nytt huvud.

Vår guide som la ner sin själ i att få oss att förstå Angors historia. Mr Lon Lev som stolt bär sin Krama. Krama är en traditionell sjal från Kambodja som används till allting. Bland annat som skydd från den stekande solen, bärsele, vagga, handduk, skydd för mun och näsa i trafiken, men framförallt som en vanlig sjal. Ofta är det fattiga kvinnor från byarna som väver dessa sjalar. Mr Lev bokstaverade viktiga ord minst tio gånger, så att vi verkligen skulle minnas dem. Ett ord var Bayon, hur det stavas på engelska kommer vi aldrig att glömma.

Tuc tuc-föraren som är så stolt över sin specialdesignade Rolls Royse tuc tuc, och visst har den klass. Ja vi var fem damer eller skall jag säga ”äldre backpackers” som gjorde ett fantastisk Kambodjabesök. Resan fortsatte och nästa land är, Vietnam, men innan dess får ni ett par äkta kambodjanska matrecept i morgon.

Shopping i Siem Reap

26 fredag Okt 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Shopping är väl inte det första man tänker på när man besöker ett land som Kambodja. Ändå dras man obönhörligt till de marknadsstånd som finns lite här och där. Självklart finns det en liten shop på en av båtarna på Lake Tonle Sap. Det är mest olika former av souvenirer, de här torkade små krokodil/varanungarna gjorde mig dock bara beklämd och inget blev inhandlat. (Dessutom förbjudet att föra in i Sverige)

Eftersom vi alla fem damer är lite intresserade av de varor som erbjuds på våra resor, gör vi som synes ändå en rejäl koll.

Själva Siem Reap är stort till ytan, centrum däremot är ganska litet. Taxi ser man inte mycket av, de finns naturligtvis och dessutom mycket bra sådana. Det är tuc tuc som gäller, och eftersom trafiken är lugn fungerar de mycket bra. Här nedan syns en bild på en av hotellets egna tuc tuc.

Den mesta handeln sköts på marknaderna, visst finns det lite småaffärer med kryddor, ljus, väskor med mera, men marknaderna är de stora säljställena. Här en bild från matmarknaden. Tänk er att handla kött som inte ligger i kyldisk och inte är förpackat. Dessutom har alla som går förbi hostat, nyst och tagit på det. Vår hygienhysteri kanske är orsak till att vi har så mycket allergier?

De här damerna säljer olika mjölsorter men även färdig deg. Degen vägs och levereras i en bit bananblad.

När det börjar skymma är det nattmarknaden som gäller. Det finns två olika, eventuellt flera? Det går inte att missa dem då det är vackert upplysta skyltar som visar vägen.

Här går man tryggt trots mörkret, osynliga vakter följer med på köprundan. Vilka? Jo tuc tucförarna är så måna om att de får en körning, så när vi sagt att OK du får köra oss tillbaka, går de efter hela vägen för att inte missa den.

Här synar Lotta och Marianne av textilhörnan.

Siem Reaps centrum känns genuint och äkta, förmodligen kommer det att förändras i takt med att antalet turister ökar. När alla stora hotell och märkeskedjor har gjort sitt intåg i staden blir det aldrig detsamma mer. För invånarna väntar en svår tid, befolkningen är fattig och det kommer att dröja innan de kan spendera pengar på lyxvaror och flott boende.

Högklackat eller barfota

18 torsdag Okt 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Vilken typ av skor man vill bära för dagen är nog bara en fråga för turisterna, de som bor här har dessvärre inga valmöjligheter. Nedan är några bilder tagna på en helt vanlig väg, belägen i närheten av en liten å strax utanför Siem Reap.

Trots att jag ser att vattennivån är så hög, har jag ändå svårt att föreställa mig hur det kan se ut när det är som intensivast under regnperioden. Längst bort på bilden ser man hur tvätten hänger på tork. (Klicka på bilden då blir den större)

På bilden ovan kan man se några personer som sitter utanför sin affär/hus, och tar en liten paus i värmen. I stället för gräsmatta har man en stor, stor lerpöl framför huset. Dagstemperaturen är runt +28 grader, man kan lägga till +4 grader på grund av den höga luftfuktigheten. Det kan nog behövas att det är varmt om man måste sitta med fötterna i vatten.

Barn har en förmåga att roa sig med lite, här är några grabbar som tränar på att hoppa från bron och ner i vattnet. Jag avstod från att prova, i synnerhet som jag tänkte på vårt klara friska fjällvatten upp i Lövsjön.

I Siem Reap fanns som sagt inte så mycket bilar, det är Tuc Tuc, motorcyklar och vanliga cyklar som gäller. Jag förstod att höjden av lycka för en ung man var att äga en motorcykel. Chanserna för att bli ”bra” gift steg då rekordartat. För den här mannen och hans grisar var det dock enklare variant av motorcykel som gällde. Dessa bilder är bara några små glimtar av vad vi såg utefter en kort vägsträcka.

Till skillnad mot befolkningen, kunde vi turister sätta ner vår fötter i ett ”fishspa” och låta firrarna sköta rengöringen medan vi svalkar oss med en Cambodja öl.

Café Puka Puka

16 tisdag Okt 2012

Posted by in Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Siem Reap är ett spännande turistmål eftersom det fortfrande har kvar sin gammaldags charm, till skillnad mot till exempel Saigon. Kanske är det inte rätt att kalla det charm, då det egnetligen bör kallas fattigdom och landet lider fortfarande av sviterna efter kriget. Det ju trots allt inte så många år sedan det var ett stort, man kan väl kalla det folkmord. När jag läste ”Sista resan till Phnom Penh” kunde jag framför mig se, de breda gatorna med sina träd i mitten och på sidorna kantade av franskinspirerade hus. Av det fanns intet idag, inga asfalterade breda gator, inga vackra hus, bara gator med sand och stora vattenpölar.

Mest var de trafikerade av Tuc Tuc, här var det ont om bilar och motorcyklar. De är i alla fall smidiga att ta sig fram med, och förarna var väldigt trevliga. Det tog cirka fem minuter från hotellet till centrum och kostnaden var 1 USD, ibland försökte de med kvällstaxa vilken bestod av 2 USD (fick de inte nöjde de sig med en dollar). Den här årstiden är det slutet på regnperioden och inte så gott om turister, dessutom verkade det som om många turister föredrog att hyra vanliga cyklar. Med andra ord var det ett hårt slit för att försöka få ihop de tre dollar som man behövde få in varje dag, för att kunna försörja sig och familjen.

Här hemma pratas det mycket om att man skall ha nya USD med sig till Kambodja och Vietnam för att kunna växla in dem, så var det inte alls. Vårt mål den här dagen var att ta oss till Café Puka Puka, ligger på vägen till Angkor Vat, strax utanför centrum och mitt emot hotell Sofitel.

Det är Fru Sachiko som äger stället och det är väldigt populärt hos turisterna. Där serveras gudomliga fruktdrinkar, glass, cookies, med mera.

Visst ser det läckert ut och det smakade dessutom läckert. Här säljs även kambodjanska kryddor och kakor.

Ibland får jag frågan om jag kan göra korten större, men det är bara att dubbelklicka på bilden så får man större bild.