När verkligheten överträffar dikten eller oväntat firande av min födelsedag. Vi har väl alla födelsedag och i går var det min tur att fylla år. Visserligen ojämna år men i alla fall. Eftersom vi är i ”fjällstugan” skulle det bli ett enkelt firande, Rolf tänkte att vi skulle äta på Idet en av byns två möjliga matställen. Våra grannar IngaMärta och Leif hade en annan idé, nämligen att vi skulle äta hos dem. Vilken tur att vi tackade ja. Dagen började traditionsenligt av att Rolf serverade mig kaffe på sängkanten. Omtänksam som han är blev det ingen present, istället valuta till min kommande resa, han ser alltid till att min plånbok inte är tom när jag skall ut och fara. Därefter försvann han till sina jaktkompisar och jag njöt av en hundpromenad, förmiddagskaffe och av blommorna som Elsy sänt mig dagen innan.
Härliga kraftiga ringblommor, blev förvånad över att de växte så här långt upp. När vi skulle gå till middagen fick vi telefonsamtal och blev då tillsagda att gå direkt till härbret. Väl framme såg jag värdparet stå på den lilla altanen, glatt leende och sjungande en för mig okänd hyllningsvisa. Redan där kände jag mig speciell och utvald, det var magiskt med naturen, sången och den vackra byggnaden. Vi serverades en välkomstdrink, Röd älg, en bärdryck som delvis var gjord på Älggräs därav den röda färgen. Det var passande eftersom de samtidigt gratulerade Rolf som dagen till ära fått en tolvtaggare.
Glasen fylldes med Champagne och bildade tillsammans med den röda drycken en fantastisk frisk, fräsch och annorlunda drink. Med trevligt sällskap, den gedigna miljön, brasan i öppna spisen skulle jag ha kunna suttit i timmar och sett ut på den vackra vyn utanför fönstret.
Som en tavla, men det är inte alltid man får som man vill, dags att gå in i stora huset som är fantastiskt, helt i gedigen allmogestil. Där stod matbordet dukat och eftersom IngaMärta är så duktig på matlagning var jag nyfiken menyn.
Döm om min förvåning när förrätten visade sig vara gratinerad hummer och mera champagne, bara så gott.
Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig något sådant, varmrätten blev pressad potatis, hemgjord lingonsylt och renskav. Då menar jag renskav, inte varianten som finns i frysdisken eller på vissa lunchserveringar. Nej denna var en äkta renskav, där köttet dessutom inhandlats i Åsele.
Det serverades naturligtvis även ett perfekt Amaronevin och på så sätt blev det en kulinarisk sensation, dessert naturligtvis och den bestod av Västerbottenostpaj.
Det kanske kan tyckas annorlunda men detta var inte någon vanlig paj utan en mycket speciell, av någon anledning tog den helt slut i formen. Jag vet nu hur man gör den men det talar jag inte om, skall bjuda på den några gånger först. Middagen avslutades med en kaloririk Irish Coffee.
Det kan tyckas att jag har beskrivit en bättre middag. Icke, det var en helt otroligt magisk kväll tillsammans med ett värdpar vilka har förmågan att underhålla sina gäster med så mycket roliga diskussioner, versläsningar och för att inte tala om att bjuda på sig själva. För oss blev det en oförglömmlig kväll med så mycket generositet och värme att den sent kommer att glömmas. Allt förstärktes av den fina hemtrevliga miljön och det vackra blickfånget ute.
Det var bara en negativ sak, nämligen att så småningom var vi tvungna att gå hem. När vi vaknade i morse sa vi båda, tänk att det finns personer som kan göra så mycket besvär för andra och så fantastiskt. Jag skulle kunna skriva flera sidor om denna kväll, för som ni vet, det hjärtat är fullt av därom talar munnen
Solsi Blogg 