Fick några foton från min systerdotter som har varit i New Mexico, närmare bestämt Santa Fe nationalpark  för att få uppleva lite vinter. I vanliga fall bor hon i Texas och det är ju inte så ofta det snöar där, även om det händer.

Tycker att det påminner väldigt mycket om hur det ser ut härutanför när jag går ut med hunden på dagarna. I sanningens namn är det kanske Rolf som går ut med honom mest. Kanske saknas det skid-och pulkabackar bland alla kaktusar i Texas. Det första fotot skulle kunna vara taget i vilken skogsbacke som helst här i norden.

Vyn här nedanför är dock pampigare än vad vi kan åstadkomma ens med de bästa norrlandsfoton.

Nere i dalen är det betydligt torrare och inte ens hunden vill nog lyfta på benet mot den här kaktusen eller är det en aväten gran?

    I vilket fall är jag tacksam för att vi slipper promenera runt i en nationalpark där man ser en sådan här skylt. Minns att när vi var i Kansas stannade vi ett dygn på en farm, där fanns det också skallerorm och vi fick en ”skallra” med oss hem.

Jag är lite osäker på vad detta är för hålor, liknar väldigt mycket de svalbon som finns i grustaget uppe i Borgafjäll. Å andra sidan kan det ju vara ormbo, jag skulle i alla fall gå väldigt långt ifrån dem om jag var tvungen att gå förbi.

Antagligen bor det helt andra djur där. Den sista bilden här får mig att tänka på Clint Eastwood och filmen, Den gode, den onde, den fule. De här små ensligat belägna stenhusen ser så öde och ensamma ut att man nästan känner ”lappsjukan”. Tacka vet jag trä och Falu rödfärg.