En rundvandring i Fatmomakke är oerhört intressant man får så mycket historia att ta till sig, måste tas i etapper. När jag går runt på historiska platser och fotograferar så får jag möjlighet att uppleva det en gång till när jag skriver bloggen. Ibland känns det bättre när man upplever det en andra gång. I synnerhet på en plats som denna, så oerhört vacker.
Utsikten från bron mot marsfjällen är bedövande vacker.
När man kommer över bron och går in i mot bebyggelsen har man den gamla kyrkogården till höger och det första huset på vänster sida. Det är länsmansstugan.
LänsmansstuganIngången till stugan ligger på kortsidan.Stugan byggdes 1791 i samband med kyrkbygget och var ämnad som bostad åt prästen. På 1850-talet byggde man till ett rum så man kan förstå att huset var väldigt litet från början. Inte att jämföra med de stora prästgårdar vi är vana att se men det dröjde inte länge förrän prästen fick en sambo. Dock delade de på stugan på så vis att prästen fick det inre rummet som sitt eget. Prästen fick återigen en egen bostad 1884.Med vem delade prästen bostad, jo ingen mindre än med länsman, här bodde de två överheterna ihop. Man kan ju undra var ingen av dem gift? Länsmannens uppgift var att upprätthålla lag och ordning på platsen. Prästen flyttade så småningom men länsman var kvar till 1927. Köksdelen fick de två männen dela på, undrar om de åt ihop eller var för sig?Snett emot på backen står resterna kvar från årets midsommarstång dock saknas den ena blomsterkransen. Midsommarfirandet i Fatmomakke har en mycket lång tradition och är en av årets största högtider. När man kom för att fira midsommar inleddes det alltid med att man hälsade ordentligt på varandra. Efter att kåtor och stugor kommit i ordning, ved hade huggits och allt för vistelsen var förberett. Då startade firandet med lekar och upptåg och inte minst fisknäten skulle läggas ut. Bland ungdomarna var det friarlekar, undrar hur de gick till? Men man fick inte glömma alvaret, gudstjänsterna skulle man också hinna med och då helst vara vaken.
Midsommarhelgen i Fatmomakke drar fortfarande mycket folk inte bara de samer som fortfarande har sina kåtor eller stugor där. Nej det är många som av gammal tradition kommer dit eller för all del de som aldrig varit där också. Kan tänka mig att det är ett minnesvärt sätt att få fira en sådan helg på.
I Fatmomakke finns inte bara en kyrka utan även Frälsningsarméns bönekåta. Frälsningsarmén har sedan länge funnits i Fatmomakke, man kan läsa att redan under midsommarhelgen 1897 höll man friluftsgudstjänst på platsen. Det dröjde dock till 1940 innan det började byggas en samlingslokal och den som bekostade detta bygge var ingen mindre än Anna-Lisa Öst. Det var två personer som åtog sig att sätta upp denna träkåta och för det erhöll de en summa av 800kr. 1947 var bygget klart och den rymmer 100 personer. Anna- Lisa Öst blev känd som Lapp-Lisa men hon föddes i byn Mark utanför Vilhelmina 1889 i en nybyggarfamilj och hette då Anna-Lovisa Wikström. Så småningom blev hon rikskänd dock inte bara i Sverige utan även i våra grannländer och hon gjorde tre stora turnéer i USA. Där blev hon oerhört uppskattad och drog en enormt stor publik under sina framträdanden.
Bönekåtan i Fatmomakke När man kommer in i kåtan finns texten till en av hennes mest kända sånger textad och uppsatt på väggen. Det är naturligtvis, Barnatro, barnatro till himmelen du är en gyllne bro. Skulle tro att det finns många som har hört den i sin ungdom. Här är det lite tradition att man sätter sig ner och sjunger den gamla sången. Då jag besökt Fatmomakke flera gånger har sångarna var olika denna gången var det Rolf med bror och svägerska. Jag besparar er ljudet. Lapp-Lisa hade många smeknamn hon kallades för, tant barnatro. I Norge sa man Sveriges sångfågel nummer ett. Ett annat namn var, En porlande fjällbäck. Hon var en idol som stod sig genom tiderna och under 60 år tillryggalagde hon 150 000 mil höll 10 000 framträdande och slet ut 30 lappdräkter under sina turnéer.Lite information från Fatmomakke Utanför muséet i Vilhelmina står en bronsstaty i naturlig storlek av Lapp-Lisa.Inne i muséet finns det foton från många delar av hennes liv. Några av alla hennes skivomslag och naturligtvis spelar man hennes sånger. Där får man höra de kända Guldrgrävarsången, Hälsa dem därhemma som med många andra blev så otroligt populära. I USA älskade man hennes, Hälsa dem därhemma och hon fick sjunga den om och om igen. Min storasyster satt med örat tätt mot den gamla grammofonen och lyssnade på Barnatro och sjöng för full hals, hon var nog 7-8 år. Själv har jag ingen sångröst men i stället fick jag uppleva Lapp-Lisa live i mina ungdomsår. Faktiskt en upplevelse för hon var något av en ikon.
I Fatmomakke finns inte bara en kyrka utan även Frälsningsarméns bönekåta. Frälsningsarmén har sedan länge funnits i Fatmomakke, man kan läsa att redan under midsommarhelgen 1897 höll man friluftsgudstjänst på platsen. Det dröjde dock till 1940 innan det började byggas en samlingslokal och den som bekostade detta bygge var ingen mindre än Anna-Lisa Öst. Det var två personer som åtog sig att sätta upp denna träkåta och för det erhöll de en summa av 800kr. 1947 var bygget klart och den rymmer 100 personer. Anna- Lisa Öst blev känd som Lapp-Lisa men hon föddes i byn Mark utanför Vilhelmina 1889 i en nybyggarfamilj och hette då Anna-Lovisa Wikström. Så småningom blev hon rikskänd dock inte bara i Sverige utan även i våra grannländer och hon gjorde tre stora turnéer i USA. Där blev hon oerhört uppskattad och drog en enormt stor publik under sina framträdanden.
Bönekåtan i Fatmomakke När man kommer in i kåtan finns texten till en av hennes mest kända sånger textad och uppsatt på väggen. Det är naturligtvis, Barnatro, barnatro till himmelen du är en gyllne bro. Skulle tro att det finns många som har hört den i sin ungdom. Här är det lite tradition att man sätter sig ner och sjunger den gamla sången. Då jag besökt Fatmomakke flera gånger har sångarna var olika denna gången var det Rolf med bror och svägerska. Jag besparar er ljudet. Lapp-Lisa hade många smeknamn hon kallades för, tant barnatro. I Norge sa man Sveriges sångfågel nummer ett. Ett annat namn var, En porlande fjällbäck. Hon var en idol som stod sig genom tiderna och under 60 år tillryggalagde hon 150 000 mil höll 10 000 framträdande och slet ut 30 lappdräkter under sina turnéer.Lite information från Fatmomakke Utanför muséet i Vilhelmina står en bronsstaty i naturlig storlek av Lapp-Lisa.Inne i muséet finns det foton från många delar av hennes liv. Några av alla hennes skivomslag och naturligtvis spelar man hennes sånger. Där får man höra de kända Guldrgrävarsången, Hälsa dem därhemma som med många andra blev så otroligt populära. I USA älskade man hennes Hälsa dem därhemma och hon fick sjunga den om och om igen. Min storasyster satt med örat tätt mot den gamla grammofonen och lyssnade på Barnatro och sjöng för full hals, hon var nog 7-8 år. Själv har jag ingen sångröst men i stället fick jag uppleva Lapp-Lisa live i mina ungdomsår. Faktiskt en upplevelse för hon var något av en ikon.
När vi ändå håller på att besöka några kyrkor så passade vi på att besöka Fatmomakke kyrkstad. Förutom en massa kåtor och gamla hus finns det Kyrka, Kulturrum, Länsmansstuga samt Frälsningsarméns Bönekåta.
Den allra första kyrkan byggdes redan 1790 men den var i princip bara ett litet enkelt träkapell, därefter byggdes ytterligare ett enkelt träkapell. Den ” riktiga” kyrkan började byggas 1883 och då revs den gamla kyrkan. En del av det virket användes till den nya kyrkan som står kvar än i dag. Den blev klar 1884. Dagslönen för arbetarna var 33 öre något mindre än dagens löner.1930 restaurerades kyrkan den fick då ett nytt tak av sågat spån men detta tak byttes igen 1987. Spånet håller väl inte hur länge som helst. Man byggde även en orgelläktare och två värmeugnar sattes in. En ny altartavla målad av Gerda Holmlund sattes upp och den gamla altartavlan förpassades till sakristian.Den gamla kyrkokören har nu blivit en väggprydnad och är det första som man ser när man kommer in.Här syns den gamla altartavlan vilken föreställer Kristi förklaring och är målad av J Meurek. Den har återfått sin gamla plats och kommit ut från sin förvisade plats i sakristian. På varje sida om altaret ses de två värmekaminerna. Lite speciella med sin runda form men man kan se dem npå många ställen i trakten. Utformade för att effektivt sprida värmen.Predikstolen är målad i de typiska färgerna man ser i gamla träkyrkor i fjällvärlden.Ljusstake och dopfunt står längst in till höger framför ett fönster som sprider ett vackert ljus över dem.Ljusstaken gjord av ett renhorn är annorlunda men visar på gedigen samisk konst.Dopfunten är gjord av en stor vril och även den vittnar om gediget hantverk. Vrilar används mycket till att göra skålar och kåsor av. Vril är en utväxt, knöl på masurbjörken och räknas egentligen som någon slags defekt.Smideslampetter på väggarna hjälper till att hålla mörkret borta under vinterhalvåret.Altartavlan av Gerda Höglund fick även den byta plats och hänger numera på högra sidan av kyrkorummet. Det blev en snabbtitt i kyrkan i Fatmomakke, en plats där samerna fortfarande möts för att fira bröllop, begravningar, dop, fira midsommar och mycket mer. Kåtorna som finns på området ägs av privatpersoner och fungerar som bostäder när man besöker platsen.
Hemester ett ord som tillkom under pandemin. Ordet betyder om man säger det förlängt, hemmasemester eller semester hemma. 2020 blev ju att katastrofalt år för alla som brukade åka utomlands under sina ledighet. Inte nog med pandemin som tvingade oss att vara hemma dessutom inte kunna umgås med andra i samma utsträckning som vi brukat.
De som har sommarstugor fick inga besök av släkt o vänner som tänkt tillbringa några dagar där. Man tvingades hålla sig i närmiljön, promenader, bad, dagsutflykter, bärplockning och andra hemskheter.
Skämt åsido under den gångna sommaren och den nu befintliga har man upptäckt att den gamla sloganen stämmer, Sverige är fantastiskt. Aldrig har så många båtar, husvagnar, husbilar, cyklar, vandringsutrustning mm. sålts. Tänk så otroligt mycket vackert, historiskt och spännande saker det finns att se och uppleva i vårt land, från norr till söder. Ett litet exempel på detta är Trappstegsforsen.
Trappstegsforsen
Trappstegsforsen som ligger 5 km söder om Saxnäs är ett av Sveriges mest fotograferade vattenfall. Vattney som strömmar ner kommer från Kultsjön. Vid ena sidan av Kultsjön ligger Fatmomakke kyrkstad vilken också är ett intressant besöksmål. Trappstegsforsen är ett av de ställen man måste stanna upp och njuta av när man åker efter Vildmarksvägen.
Våffla med hjortronsylt och vispad grädde.
Höjdpunkten på alla utflykter är fikat. Självklart finns det en liten servering alldeles intill forsen. Där kan man koppla av till vattnets brus och inta en nygräddad frasig våffla med hjortronsylt. Detta skogens guld som jag faktiskt är osäker på om den växer utanför Norden. Det blev en härlig utflykt och det var många mer än jag som tagit tillfället i akt att njuta av naturens skönhet denna sommardag.
Apelsiner stora som hus eller kommer de från USA? Enligt gamla vitsar är ju allting störst i USA. När jag var och handlade häromdagen fick jag i frukthyllan se apelsiner, nja kanske inte stora som hus men nästan. De benämndes i alla fall som ”Jumboapelsiner”. Familjepizza har man ju hört talas om, men familjeapelsin var något nytt. Vägde en apelsin och tro det eller ej.
Den vägde 8 hekto, Rolf och jag delade en halv, man kan alltså utgå från att en apelsin räcker till fyra personer? Lite skeptisk är jag allt, varför har jag inte sett eller hört talas om dessa förut. Kan det finnas så många oupptäckta skogar med apelsinträd att de inte har hittats förrän nu? Jag tycker det doftar manipulation av något slag. Det är klart skall man ha ett kilo apelsiner och då bara behöver bära hem en, bekvämt. Saftiga och smakrika är dom i alla fall.
Ni har väl sett att det är samiska nationdagen idag, kanske dags att läsa på och bilda sig lite när det gäller den samiska kulturen. Själv har jag besökt Fatmomakke några gånger, mycket givande.
Solsi Blogg 