Nu är det vår på riktigt och det är 221 dagar, 5 timmar, 8 minuter och 15 sekunder till julafton i skrivande stund. Inte klokt vad tiden rinner iväg, när man sitter och tittar på denna nedräkning och ser hur fort sekunderna drar förbi kan man börja fundera. Jag tror faktiskt jag skulle kunna sitta och titta på dessa snurrande siffror tills det blev julafton, fast någon skulle få bistå mig med mat och vatten. Å andra sidan hade jag då missat alla dessa förändringar som sker i naturen så här års. Eftersom vi idag hade +14 grader i skuggan under förmiddagen betydde det att förmiddagskaffet serverades utomhus. Plötsligt hörde vi ett oväsen och när vi såg upp mot himlen svävade det ett stort antal tranor ovanför oss. De flög runt, runt förmodligen för att de skulle ta vind och kunna flyga högre. Hoppas bara inte de flyger mot norr redan för där finns bara kyla, snö och is fortfarande. På vår promenad igår fann vi en liten strålande Tussilago, den satt ensam men med en intensiv färg så den lyste upp sin omgivning ändå.

Idag fanns det säkert femtio Tussilago av vilka det inte hade synts ett dugg av igår. Undrar hur fort de slår ut? Även ett par blåsippor lyste upp i backen. Inte för att jag såg att de neg som de ju ska enligt visan men nog sa de att ”nu är det vår”.

Vi har en vacker tid framöver men än har inte aprilvädret börjat så det är inte värt att ropa hej för tidigt. Hunden njuter i fulla drag och nu har han lärt sig att gå på egen hand, så länge det inte dyker upp något rådjur på vägen.

Nog ser det fridfullt ut, fridfullt har det dock inte varit här hemma för Rolf har sågat ner två stora tallar och tre andra mindre träd. Han har med andra ord gjort vad han har kunnat för att förse grannarna med sin motorsågsmusik idag.