Nu när man har en begränsad yta att vara på får man skaffa lite dagliga rutiner. Ja begränsad, det är klart skogsvägar kan man väl gå i flera mil men jag tänkte nog mer på hemmafronten. En rutin vi har är att ta en långpromenad med hunden. Eftersom vi bor lite på landet och nära naturen har vi möjlighet att röra oss utan trängsel.
Vi går en liten raksträcka och efter ett tag delar sig vägen åt två håll. Det är hunden som bestämmer vilken väg vi ska ta, oftast är det rakt fram för då kommer vi till en åker där han får springa lös. Idag var det till höger han går ju på lukten och något intressant måste ha varit på vägen idag
Vädret har ju varit fantastiskt fint, förra året detta datum snöade det. I år kan vi följa hur våren börjar visa sig på olika sätt.
Tussilagon börjar försvinna den har blommat klart för i år, så även blåsipporna.
Vitsipporna däremot blommar för fullt, det är stora vita fält i dikeskanterna.
Så har vi de fina späda vårlökarna, så skira men eftersom de växer så tätt så lyser de upp så fint.
Violerna har även de börjat blomma och vi ser dem i den vanliga blå färgen men även i en intensivt blå färg.
Detta är vad vi ser varje dag och det är en förmån att få uppleva hur vårens blomning lyser upp naturen allteftersom tiden går. Idag såg jag även en liten skogsmus men den såg mig också så den försvann illa kvickt.
Man kan ju tycka när man ser denna bild med Rolf och hunden på en trist och grå skogsväg att ” de har nog inte för roligt.”
Fel, ni har nu sett hur mycket vackert som finns efter denna ” trista” väg. Sträckan är 4,9 km lagom för både oss och vovven. Vad vi ser om vi väljer att gå rakt fram får ni se en annan gång.
Var mera inne på att njuta av iskalla ögonblick inomhus och gärna framför en värmande brasa. Den som kan ta fram iskalla ögonblick på detta sätt är Viveca Sten, författaren till böckerna som handlar om Morden i Sandhamn. I den här boken har man samlat tio små minideckare alldeles lagom för att läsa en per tillfälle. Trots att de är ganska korta har författaren lyckats få in de spänningsmoment som behövs för att trollbinda en läsare. Naturligtvis utspelar de sig i och kring Sandhamn och karaktärerna känner man igen från tidigare böcker. Jag har lyssnat på boken och den hade lästs in av Katarina Ewerlöf. Mer behöver man väl inte säga, jag fattar inte hur man kan läsa in en bok med sådan proffsighet. Njutbart är ordet.
Det är en helt annan utsikt från köksfönstret i södra Lappland än det är här hemma. De närmaste dagarna kommer vi nog ändå att sakna den vita snön vilken just nu är 120 cm. Bara att öppna köksfönstret och lägga ut äggen för att kallna. Men visst är det vackert och varje gång vi kommer hem hit säger vi ”tänk vad modernt vi har det här” och dessutom plus 9 grader en temperaturskillnad på 27 grader, trots att vi befinner oss i samma land..
