Gårdagens upprepning vad gäller bakning av nötkakor är nu klar. Denna gången lät jag dem stå över natten för att de skulle bli riktigt torra och knapriga på utsidan men saftiga på insidan. Det blev väldigt lyckat, dessutom gick det extra lätta att doppa kakbotten i choklad eftersom de håller ihop ordentligt.

I morgon tänkte jag prova en ny sorts småkakor vars recept jag hittade i tidningen Land. Får nog passa dem väl, för det är inte lätt för en 11 månaders Bachus att känna alla dessa frestande dofter i huset. Han har inte förstått att man kan njuta av saker genom att betrakta dem, vill helst tugga sig igenom rum för rum. Detta kan bli dyrbart i längden och därför har vi införskaffat barngrindar.

Det är inte synd om honom eftersom han har stor yta att vara på ändå och helst betraktar han omgivningen från sin sovplats i hallen. Husse och hunden skall förresten gå och testa Agility ikväll, antar att det är hunden som får hoppa.

I eftermiddag skall jag gå på julmöte och träffa ”gamla arbetskamrater” vi skall då få lyssna på en kvinna från en resebyrå som skall berätta om resor till Kroatien. Har några bekanta som varit där och tycker det är ett helt fantastiskt land, naturmässigt. Det skall bli spännande att få höra om det. Titta in i länken nedan om ni känner för Kroatien eller något annat. En trevlig form av adventskalender.

www.resfeber.se/resmål

Nitton dagar kvar till jul och det är dags att se över den gamla halmbocken, kanske saknas det några strån. För flera år sedan hade vi kvar traditionen om att ”busa” med julbocken. Det gick till så här: en sen kväll ringde det på dörren, man öppnade dörren men ingen var där. I stället stod det en halmbock med en massa små lappar hängande runt halsen, det var små hälsningar eller dikter nedtecknade på dem. När man skrivit sitt eget bidrag och hängt på, gällde det att placera bocken utanför grannens dörr, ringa på och smyga iväg. Till slut hade bocken passerat husen efter vägen och då det hände ibland att den fotograferades och presenterades i dagstidningen efter jul.

Jag tror att seden härstammar från slutet av 1800-talet, en trevlig tradition som gärna skulle kunna återupptas. Det är dock viktigt att bocken har en lapp med texten ”Denna bocken den skall vandra, från den ena till den andra”, annars är risken stor att den stannar hos någon för gott. Eller ännu värre går samma öde tillmötes som halmbocken i Gävle, det vill säga eldas upp.