Idag hände det, jag mötte våren den kom extra tidigt på morgonen antagligen för att vi har gått över till sommartid. Eftersom vägen utanför huset har torkat upp och var alldeles torr så slapp jag ta på mig de varma tunga stövlarna. Med andra ord har jag nu högtidligt invigt mina gamla vårskor igen, så skönt och så lätt på foten man blev. Hunden tyckte jag skulle följa med honom på en promenad vilket jag inte hade något emot. Vi gick en bit bortåt vägen in i ett skogsparti, brukar gå cirka tio minuter in på en liten stig. Det märkliga är att varje gång när vi vänder och går tillbaka tar det mig en halvtimme att gå tillbaka. Detta eftersom jag lyckas gå vilse varje gång, fattar inte hr det går till. Kan säga att mobilen alltid ligger i min jackficka, kan inte tänka mig att sova utomhus dessutom helt ofrivilligt.

Rolf förärade mig årets första blåsippa (ej upptagen med rot eftersom den är fridlyst).

Visst är den fin, jag fick dessutom en till lite senare av en granne så nu har jag två. Det är ett vårtecken om något.

Vi förärades ett påskägg som innehöll ett speciellt påskbröd vilket jag förstår är en armenisk tradition. De var fint formade och påminde lite om vårt vetebröd men ändå inte. Lite hårdare och med en god kryddning, jag kände igen bland annat kummin. Smaken var god och jag har förstått att det är en sed att man går till grannar och vänner för att lämna påskbröd. Vilken fin tradition i synnerhet som jag älskar att så här överraskande få en smakbit av något, eller att ge. Mer sådana traditioner här, tack. Vi får ju njuta lite av det när vi är i Lappland. Fungerar vi olika beroende på var vi bor???

Påsken fick avslutas med middag tillsammans med barn och barnbarn, och de fick som vanligt en söt efterrätt. Hembakt marängbotten med vaniljgrädde och färska bär. Det är ett säkert kort och man får aldrig några rester.