Vi har fått bättre arbetsvillkor

03 tisdag Nov 2015

Etiketter

Arbetsvillkor, Exercis, Fackföreningar, Halsduk av läder, Juteväv, Kafferaster, Lika för alla, Motbok, Persedelvård, Shopping

Karlsborgs fästning byggdes inte av sig själv, det var nog åtskilliga arbetare som slet med detta bygge. När det dessutom tog 90 år i stället för 10, ja då passerade nog en hel del människor revy. Ofta när jag besöker gamla byggnader/platser med mera brukar jag blunda en stund, då kan jag nästan se framför mig hur det kan ha sett ut. Inte utan att man är tacksam för att inte ha arbetat på samma villkor som de gjorde. Vilka som byggde fästningen fanns beskrivet på ett anslag och det är nästan synd att försöka omskriva det på något sätt eftersom jag finner varje anslag väldigt givande.

Arbetsvillkoren var noga fastställda och fackföreningarna var inte uppfunna än, det var bara att lyda. Antar att de började arbeta utan frukost, så kanske dagen ändå inte började förrän kl. 04.00. Efter kvällsmat lär de ha stupat i säng (om de inte stupat av andra skäl) så någon fritid på vardagarna behövde de knappast ha bekymrat sig om.

Antar att ordet ”shopping” inte heller var uppfunnet, nej här gällde lika för alla. Juteväv låter inte speciellt varmt och hur det fungerar med en halsduk av läder kan man ju undra. Ingenting man torkar sig om näsan med i alla fall.

Avlöningen var inget man försörjde en familj på dessutom sattes den in på en motbok och betalades ut efter att de avtjänat sin strafftid. En vinst för arbetsgivaren antar jag för hur många överlevde detta hårda arbete vintertid i den klädseln.

Måltider, ja jag vet inte jag, 8,2 cl brännvin kostar ju en del idag men det är inget man blir mätt på. Förmodar att detta var ett sätt för att få fångarna varma och på gott humör på morgonkvisten. Otroligt ändå att det varierade med tre rätter i veckan, inga kafferaster här inte. Behovet av Viktväktarna lär väl ha saknats det också.

Inte undra på att några försökte sticka där ifrån, detta förhindrades dock av kedjor vilka kan ses på bilden. Man kom inte så långt med fastsatta på benen. På fotot syns även arbetsredskapen, rejäla sådana.

Naturligtvis fanns det även fritid, på söndagarna mellan gudstjänsten, exercis, persedelvård och städning. Eftersom gudstjänsten började kl. 07.00 kan vi utesluta sovmorgon. Undrar varför de kallade det fritid? Tack och lov för att arbetsvillkoren har förändrats det här skulle aldrig fungerat idag.

Frossat i kakbuffé

17 måndag Aug 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Chokladbollar, Dammstugans vedugn, Friden, Vinkällar, Vinprovning, Wenngarns slott

Det är inte bara kulturell och andlig spis som serveras på Wenngarns slott nej du kan njuta av allehanda läckerheter. Det finns naturligtvis en väldigt bra restaurang men då dagen var solig och magen inställd på kakfrossa hoppade vi över restaurangen. Det är klart är man törstig finns det ju ett musteri där man antagligen ta tillvara frukten från alla äppelträden och jag tror även ett ölbryggeri. Detta hus var dock stängt denna dag. För att kunna njuta ordentligt av sötsakerna laddade vi lite med pizza innan. Dammstugans vedugn är namnet på detta charmiga lilla inneställe.

Pizzorna är lite annorlunda än vad man är van, inte så feta och kladdiga med andra ord. Priset kanske är lite fett, Rolf och jag tog en pizza med namn Friden till ett pris av 145:- den innehöll, handskalade räkor, kräftstjärtar, avocadomousse och manchesallad. Här är det bara själva botten som varit i ugnen resten är färskt.

Efter att vi bottnat med dessa nyttigheter var det dags att gå till slottets bottenvåning eftersom det är där man serverar kakbuffé på helgerna.

Kaffe, dricka de har en väldigt god äppeldryck och kakor till priset av 125:- för vuxna, så det gäller att ta för sig så att det lönar sig eller hur.

Helt klart orkade man inte prova alla men jag kan säga att jag nog intog kalorier för de närmaste två månaderna.

Det vore ju synd om de gjort allt besvär i onödan, Chokladbollar är ju populära hos barn och eftersom jag tagit till mig för mycket så slank det ner ett par i servetten. Eller var det medvetet? Då 9-åriga Vanna inte var med men älskar chokladbollar ville de hem till henne så jag lät dem göra det. Fy, så gör man inte.

Är man vinintresserad går det att boka in sig på en vinprovning, de har ett bra utbud och man provar fyra viner vilka serveras tillsammans med olika tilltugg. Som sagt detta är ett ställe med massor av aktiviteter.

Ibland går man över ån efter vatten

16 söndag Aug 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Barockslott, Går över ån efter vatten, Magnus Gabriel De la Gardie, Man ser inte skogen för alla träd, Maria Eufrosyne, Sigtuna, Wennganrns slott

Ibland går man över ån efter vatten men man kan även säga att man ser inte skogen för alla träd. Man färdas långväga för att besöka historiska platser och så visar det sig att det finns på så nära håll. Det är inte utan att man skäms lite över att behöva tala om att jag har aldrig varit på Wenngarns slott. Detta trots att sonen vid ett flertal tillfällen har berättat om det för mig. Slottet ligger inte långt från Sigtuna och det har en 1000-årig historia som är väldigt intressant, den går ju som vanligt inte att skriva ner på en bloggsida men numera hittar man ju all information på nätet. De äldsta historiska uppgifterna är från 1100-talet men det som slottet är mest känt för är ju från 1660-talet då Magnus Gabriel De la Gardie var ägare.

Han förvandlade tillsammans med sin hustru Maria Eufrosyne, slottet till ett praktfullt Barockslott. Här nedan syns det vackra lilla slottskapellet som faktiskt härrör från den tiden. Det finns bara en ingång till kapellet och den är ju i slottet, detta fick mig att fundera på vilka som hade möjlighet att närvara vid de olika gudstjänsterna där? Detta kapell är verkligen en sevärdhet eftersom det är ett av Europas bäst bevarade kapell från barocken.

Det bästa med rundvandringen på Wenngarns slott och dess omgivning är att det är gratis, gratis är gott säger man väl. Fotot nedan är från Magnus Gabriel De la Gardies sovrum, pampigt eller hur?

Det finns ingen anledning att räkna får om man är sömnlös det är bara att ligga och studera den vackra målningen i taket.

Funkar inte det finns ju alltid den vackra parken att beskåda genom de små fönsterrutorna.

Lite information om slottets inredning.

På detta slott har det bott många kända och okända personer, alltifrån, kungar, tyska grevar och andra människor med stor makt. Stannar man till i något av rummen och blundar en stund, ja då kan man nästan både se och höra episoder från fjärran tider. En fantastisk utflykt på en strålande sommardag.

Promenad i centrum

13 torsdag Aug 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Österlen, Järnvägssattionen, Kerstin Hörman, Knypplade, Rikssamtal, Stick o väv, stickat halsband, Vadstenaspetsar

Måste visa några bilder från den här fantastiskt pittoreska centrumkärnan, att gå här känns som att förflyttas många år tillbaka i tiden. Charmiga små gator helt utan trafik, kullerstenar och blommor lyser upp promenaden.

Vid torget tronar ett stort grått hus som visar sig vara ett apotek vilket skulle fått mina receptarievänninor att jubla av glädje och nostalgi.

Den gamla järnvägsstation pryder sin plats och påminner om den gamla goda tiden, när tågen kom och gick utan förseningar eller inställda resrutter.

Skulle man åka långt fanns det oftast en cafévagn av enklare slag, man kan fortfarande få sitt kaffe serverat på samma sätt. Nu står dock tåget stilla för gott här i parken.

Minns ni de här gamla telefonkioskerna med skylten ”Rikssamtal”? Det innebar att man kunde ringa inom hela landet bara man hade växel till telefonautomaten. Det gick ju inga att göra kortköp på den tiden.

Den här telefonkiosken är omgjord till ”Bokkiosk” med det menas att du kan låna en bok därifrån eller ta med under förutsättning att du lämnar en annan. Fiffigt och det verkar fungera.

Det finns även gott om små mysiga butiker bland annat en som var lite inriktad på konstnärligt handarbete. Naturligtvis kan man köpa av de berömda knypplade Vadstenaspetsarna men de betingar ett ganska så högt värde. Kom just ihåg att jag nog har någon spets som min mamma har knypplat, fattade aldrig hur kunde göra det.

Det här är ett handarbete av annat slag nämligen ett stickat halsband gjort av Kerstin Hörman från ”stick o väv” på Österlen. Visst är Vadstena värt ett besök?

Lite mer från Klosterkyrkan

12 onsdag Aug 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Biktceller, Birgittas altarskåp, Hans Hesse, Johannes Stenrat, Munkarnas kor, Vadstena en rundvandring i Birgittas stad

Med några få bilder skall jag nu avsluta rundvandringen i Klosterkyrkan även om jag skulle kunna skriva många sidor om denna sevärdhet. Jag köpte en bok som heter, Vadstena en rundvandring i Birgittas stad, i den finns mycket intressant och lärorikt att läsa. Många upplysningar från gamla tider, något som också lyser upp är de fantastiska mässingljusstakar som sitter på flera ställen utefter väggarna.

Nu går vi mittgången fram till altaret där tar vi de sju trappstegen ner till munkarnas kor för att ta en titt på Birgittas altarskåp, skåpet har tidigare varit placerad uppe i kyrkorummet där orgeln nu står. Detta altarskåp är gjort i Lübeck år 1455 – 56 och snickaren hette Hans Hesse. Dessvärre lurade han klostret på beställningen då han fick sin betalning i förskott. Konstnären Johannes Stenrat fick ta över och färdigställde skåpet år 1457 detta gjorde att skåpet blev dubbelt så dyrt som planerat. Kostnaden var densamma som för 150 oxar. Men vackert är det.

I det vackra mittpartiet kan vi se Birgitta som räcker fram sina uppenbarelse till två knäböjande kardinaler. Hon omges på det mellersta planet till vänster av sex andliga och sex världsliga stormän. Till höger står det sex nunnor och sex munkar. Översta hyllan de tolv apostlarna till vänster och till höger tolv helgongestalter. Ett fantastiskt mästerverk vad gäller snickeri, materialet är ek vilket ju faktiskt är ett ganska hårt träslag.

I munkarnas kor finns det självfallet ett par korstolar kvar, dessa är gjorda av ek och furu. Härstammar från 1400-talet. Birgittas krav var att enkelhet skulle prägla livet i klostret och detta syns verkligen på dessa stolar. Korstolar brukar annars var utsmyckade och målade.

Jag funderade länge vad detta var till för, stenbänkar och en järnlucka dessutom fanns det flera i rad. Det är inga bakugnar utan ”Biktceller”, det var här prästmunkarna tog emot nunnornas bikt.

Nunnorna befann sig i ett enkelt träskjul utanför kyrkan och de här små luckorna vetter alltså mot nunneklostret, de syns strax ovanför grunden.

Nu undrar jag bara till vem munkarna lämnade sin bikt för det har jag inte kunnat finna i min bok. För visst fanns det jämlikhet på den tiden eller?

Vadstena klosterkyrka

11 tisdag Aug 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Birgitta den extatiska, Birgitta den porträttlika, Blåaktig kalksten, Gustav Vasa, Heliga Birgitta, Heliga Birgittas relikskrin, Hertig Magnus, KLosterkyrkan, Omberg, Riksvapnet, Vadstena, Vadstena kloster

Att promenera runt i Vadstena är som att gå runt i ett jättestort museum, vart man än vänder sig andas det gammal, gammal historia. Dessvärre skulle det ha tagit minst en vecka för att få sitt lystmäte stillat, så vi fick bara nosa lite på ytan. Naturligtvis var det Vadstena kloster som gjorde att vi bestämde oss för att åka dit, vi startade vandringen med ett besök i klosterkyrkan. Denna enorma kyrka är byggd av blåaktig kalksten från Omberg och visst har den ett annorlunda utseende. Kyrkan togs i bruk 1430 och invigdes under pompa och ståt i närvaro av kungliga gäster, biskopar, adel och andra förnäma personer. Visst blir man imponerad när man kommer in.

Längst fram kan man ana det dekorativa högaltaret föreställande Marias förhärligande.

Skåpet är gjort i ek och är förgyllt och målat. Tillverkat i Bryssel 1520.

Bilden ovan föreställer Hertig Magnus grav, han var Gustav Vasas näst yngste son som dog 1595 och hertig av Östergötland. Gaveln visar riksvapnet med släkterna Vasas och Leijonhufuds hjärtsköldar. De kommer alltså från hans mor – och fars släkt.

Här syns Heliga Birgittas relikskrin ett sammetsklätt träskrin med förgyllda beslag tillverkat i klostret 1391 då Birgitta blev helgonförklarad. Runt detta skrin finns en alldeles egen historia som kanske tar för mycket plats att skriva ner.

På en pelare finns det en skulptur som heter ”Birgitta den extatiska” Hon sitter bakåtlutad med ansiktet vänt uppåt. Hon har penna och bok i händerna (vilket inte syns då de saknas på skulpturen) för att snabbt kunna skriva ner sina uppenbarelser. Denna skulptur gjordes 1435.

På en annan pelare ser man ”Birgitta den porträttlika” här sitter hon med sin uppenbarelsebok i knät. Antagligen har hon även här haft en penna i handen. Denna skulptur kommer från Italien och sattes upp året efter hennes helgonförklaring. Efter denna runda i kyrkan gjorde vi ett uppehåll för att smälta alla intryck, resten av kyrkan såg vi dagen efter. Så för att allt skall bli rätt bör jag väl inte skriva om det förrän i morgon.

Besök på Alvastra klosterruin

10 måndag Aug 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alvastra kloster, Cisterciensorden, Clairvaux, Frankrike, Heliga Birgitta, Historiska museet, Ulf Gudmarson

Alvastra klosterruin skulle man kunna skriva en hel bok om men jag är glad om jag lyckas förmedla lite om denna sevärdhet på min bloggsida. Det var för längesedan närmare bestämt år 1143 som det kom en grupp utländska munkar till det vackra landskapet nedanför Ombergs fot i Östergötland. Det är lätt att förstå deras känsla, för än idag när man står på platsen kan man känna det stilla lugnet och se naturens skönhet strömma mot sig.

Vi hade med andra ord tur eftersom jag tror att vi fick uppleva lite av den känsla som dessa munkar upplevde vid sitt besök. Dessa munkar vilka tillhörde Cisterciensorden och kom från Clairvaux i Frankrike beslöt sig för att uppföra ett kloster på denna plats

Platsen är bra skyltad och man får information om dess historia små plakat vid de olika ruinerna. Här läser Rolf in sig på byggnadens olika delar.

I Frankrike hade man kommit längre vad gällde teknik, administration och byggkonst. Denna kunskap förde nu munkarna med sig till Sverige vilket man kan se även om det endast är ruiner kvar. Abbotens hus till exempel, han hade alltid en egen bostad som antagligen innehöll matsal, kök och kapell. Kom det tillfälliga gäster till klostret fick de alltid äta hos abboten.

Här ovanför syns ingången till Abbotens hus och på bilden nedanför är en bild från kök/matsal själva kapellet låg vid sidan om. Vi får hoppas att golvet var något torrare på den tiden, vilket det antagligen var eftersom man faktiskt hade en form av vatten och avloppssystem.

Klostret som antagligen är den första byggnad i Sverige som byggts i gotisk stil, vilket man kan se på de spetsiga bågarna i det stora valvet. Jag tror att Bachus är lite intresserad av denna arkitektur medan hans husse verkar intresserad av något annat?

En nymodighet som fanns i klostret var tvättrummet eller som det heter Lavatorium.

Här på Alvastra kloster tillbringade Heliga Birgitta mycket av sin tid och det var även här som hennes make Ulf Gudmarson bodde och dog år 1344. Gravstenen är inte original eftersom det visade sig att den nöttes för mycket av tidens tand. Den är alltså utbytt men man kan se den ”äkta” på Historiska museet i Stockholm.

Här ligger välbördig riddare herr Ulf Gudmarson lagman i Närke, fordom den saliga Birgittas make, som dog i Herrans år 1344 den 12 februari.

Ja så står det på gravstenen men frågan är om han verkligen gör det. Är man historieintresserad är detta kloster väl värt ett besök, är man bara lite nyfiken ja då är denna hemsida inte så dum http://wadbring.com/historia/sidor/alvastra.htm

Björkängs Camping utanför Varberg

07 fredag Aug 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

björkängs camping, Boulebana, Kitesurfing, Piratskepp, varberg

Snart är vår vistelse på denna camping över och jag vill inte åka hem, det är så skönt här med salta vindar, tånglukt, sand i skorna och sönderblåst frisyr. Allt har sin charm, i alla fall har den här campingen allt man behöver. Restaurang, affär, perfekta duschar, hårvårdsrum, hundvårdsrum, Tv-rum, ungdomsrum, matsal, kök, tvättrum, fiskrensningsrum ja det går inte att räkna upp allt. Det jag verkligen gillar är att platserna för husvagn/bilar är rejält tilltagna.

Frågar man hunden så är han mest förtjust i promenaden till hundhagen.

Eller vistelsen i den, skönt att få springa lös och ibland träffar han andra trevliga hundar.

Det finns fina promenadstråk och ibland gör han en avstickare för att kolla på små okända stigar.

Barnen har sina områden, fotbollsplan, basket, piratskepp, gungor, boulespel och inte minst den väldigt populära hoppborgen. Jag tror nästan de bor på den hela dagarna.

Är man trött på sand, sol och bad går det ju alltid att åka in till Varberg och uppleva en riktig sommarstad. Där och här på campingen blandas svenskan, med tyska, danska, polska, norska, holländska det är väldigt internationellt med andra ord.

Själv föredrar jag att njuta av havet och framåt aftonen sätter man sig gärna i någon av sanddynorna och ser ut över havet eller rent av solnedgången. Tog en promenad i det ljumma vattnet i kväll och plötsligt simmade en pytteliten sandskädda förbi mig, det har jag inte sett sedan jag var liten på Gökalv.

Om man inte vill se på när Kitesurfarna flyger i luften det är ganska häftigt.

Solsi Blogg

~ spännande resor, shopping runt världen, mat från när och fjärran, händelser i min vardag

Kategoriarkiv: Utflyktstips

Vi har fått bättre arbetsvillkor

Frossat i kakbuffé

Ibland går man över ån efter vatten

Promenad i centrum

Lite mer från Klosterkyrkan

Vadstena klosterkyrka

Besök på Alvastra klosterruin

Björkängs Camping utanför Varberg