Den här dagen åkte vi buss från Montecatini Terme till Pisa en resa på drygt fem mil, vilket tog cirka två timmar eller tio mil om man tänker på att man förhoppningsvis även åker tillbaka. För er som undrat om mer beskrivning av själva resans utformande så blir det i det sista stycket i skrivandet av denna resa av olika skäl.

Pisa en gammal universitetsstad i västra Italien där finns runt 90 000 invånare. Staden är vida känd för sitt lutande torn, det fick man till och med lära sig i skolan. Vi steg av bussen en bit ifrån staden och följde den gamla stadsmuren som är tio kilometer lång. en försvarsmur som skulle skydda staden från fiender.

Efter att ha följt den kom vi fram till Piazza dei Miracoli (Mirakeltorget) eller som det också kallas Piazza del Duomo (Domkyrkotorget). Det är stort område norr om stadscentrum vilket är belagt av gräsmattor, grusgångar och plattor. På det här torget står stadens stora sevärdheter, Duomo di Pisa (Domkyrkan), Lutande tornet,  Battistero di San Giovanni och Camposanto monumentale.

Till höger om kyrkan här på fotot ser man det lutande tornet vilket egentligen är kyrkans fristående klocktorn, det började byggas år 1174 av Bonanno Pisano med flera, stod sedan klart 1360. Tornet är 54,5 meter högt fördelat på åtta våningar. Byggnaden är helt rund och det som gjort det känt är dess lutning. Ofta har det spekulerats i hur länge det kommer att stå kvar. Lutningen är stor, 4,3 meter avviker det från lodlinjen.

Det går att ta sig upp i tornet men förutom att det är bra många trappsteg så måste man boka biljetter i god tid. Trots det är det ofta kö. Rolf gjorde vad han kunde för att stötta det arma tornet men gav så småningom upp. Gissa hur många turister som har tagit sådana här bilder.

Baptisteriet (dopkapellet) väster om kyrkan är det största dopkapellet  i Italien, omkretsen är 107,25 meter. Det grundades 1153 av Diotisalvi och stod färdigt 1278. Battistero di San Giovanni är tillägnat Johannes döparen.

På fotot nedan kan man se den åttkantiga dopfunten, den är från 1246 och gjordes av Guido Bigarelli da Como. Bronsskulpturen i mitten  föreställer Johannes döparen och är ett verka av Italo Griselli. Fotot ovan är taket från insidan, i det bruna mönstret kan  man se att det finns en öppning, detta är till för att det friska regnvattnet skall rinna ner i dopfunten.

Rolf gick upp i den smala trappen upp till de balkonger som fanns ganska högt upp och passade då på att ta detta kortet, man kan ana dess rymd.

Här syns dopfunten och även bronsstatyn lite bättre. Till höger om statyn står en man som sjunger ut några toner, vilken akustik det lät som det varit en hel kör som sjöng

Här ovan syns den pampiga domkyrkan som byggdes mellan 1063 och 1118. Fasaden är av marmor och de tre portarna är av brons. Om man räknar arkaderna på framsidan samt första våningen kan man se att den är fyra våningar hög. Arkitekt var Buscheto. Det sägs att han längst in i valvet skrev ” Denna marmorkyrka saknar sin like” och det hade han nog rätt i.

En bild från insidan tyvärr var den avspärrad så man fick inte gå in utan stå innanför ett rep vid ingången. Dessutom fick man inte fotografera så jag har ingen aning om hur detta foto kom med hem.

Norr om kyrkan ligger Camposanto (heliga fältet) även kallad Camposanto Monumentale eller Camposanto Vecchio eller helt enkelt Gamla kyrkogården. Den var ämnad som gravplats åt dem som ansågs som förtjänta medborgare. Detta är en muromgärdad begravningsplats och många säger att det är den vackraste kyrkogården i världen. Ryktet säger att den har byggts kring en skeppslast jord från Jerusalem som tagits till Pisa under fjärde korståget av Pisas ärkebiskop på 1100-talet därav fick det namnet Camp Santo /Heliga fältet.

Naturligtvis finns det mycket mer att se i Pisa men vi ville ju hinna med att äta också, man får ju sovra lite. Pisa är enligt mitt tycke en stad som det räcker att vara i under en dag så man bör nog vara bilburen om man avser att ta sig hit. Men det var roligt att se tornet innan det faller?