• Dags för lite nytt på bloggen.
  • Om mig
  • Solsi´s Blogg

Solsi Blogg

~ spännande resor, shopping runt världen, mat från när och fjärran, händelser i min vardag

Solsi Blogg

Kategoriarkiv: Upplevelser

Nytt världsrekord skapade en 259 m lång bilkö.

11 fredag Aug 2017

Posted by Solsi in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Ahlgrens bilar, Guinness rekordbok, Svensexa, varberg, världsrekord skapade en 259 m bilkö

Vid vårt besök i Varberg passade jag på att ta en liten tur på det trevliga torget mitt i stan. Det brukar vara väldigt välbesökt på den traditionella torgdagen, det vill säga lördag. Den här dagen var det ovanligt välbesökt, varför förstod jag efter en stund. Då jag upptäckte en lång ljus rand på gatan.

Det visade sig vara små, små bilar och visst kände jag igen modellen. Ahlgrens godisbilar tar man inte fel på. Det är klart jag började fundera på varför dessa låg uppradade, inta bara på gatan jag stod på utan runt hela torget.

Det fanns avspärrningsskyltar uppsatta som visade att plats skulle lämnas för detta konstverk. Ve den som försökte äta upp en bil.

Efter en stund hörde jag en röst från en högtalare som upplyste oss om att ett världsrekord var satt. Bilkön utgjorde en sträcka av 249 meter och sattes av några killar som tillsammans med en kompis som skulle gifta sig. De gjorde det på 15 minuter och vikten av bilarna var 50 kg. Stackars blivande brudgum som fick kånka runt på denna börda. Ett annorlunda sätt att fira sin svensexa må jag säga. En rolig idé i alla fall och nu finns han svensexa dokumenterad i Guinness rekordbok, inte dåligt.

Visst finns det rolig, god och annorlunda mat i Vilnius

07 måndag Aug 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Forto Dvaras, Forto Dvaras på Pilies gatve 16, Narutis hotel, Restaurang Berneliy uzeiga, Vienuolio gatve, Zeppelinare

Visst finns det många trevliga ställen att äta på i Vilnius men man ska inte låta sig luras av reklamen. Det var en erfarenhet vi lärde oss ganska snabbt. Eftersom vi på internet läst om en restaurang som heter, Restaurang Berneliy uzeiga på Vienuolio gatve och som skulle ha typisk litauisk mat ville vi hitta den. Den letade vi efter första dagen men fann den inte, detta var ju inte så konstigt eftersom vi hade koncentrerat oss på husnumret och därmed fel sida av gatan. Vi hittade den några dagar senare, maten var god men personalen var otrevlig. Planerade att äta en efterrätt men insåg att det skulle bli alltför mycket besvär för servitörerna så vi intog den på annat ställe.

Nationalrätten får man väl säga är den som är på bild ovan, nämligen Zeppelinare. Kan jämföras med våra kroppkakor fast i det här fallet lite friterad. Jag som gillar kroppkakor tyckte det var väldigt smakligt,

Här en bild på små ribbs med friterad sötpotatis, rödlök och smakrika såser.

Friterat och inbakade grönsaker, kött med mera

Mycket potatis, en annan form av zeppelinare, pasta och pannkakor samt sill. Här hade vi tänkt gå på en annan rosad restaurang nämligen Forto Dvaras på Pilies gatve 16. Där försökte vi boka ett bord samma dag vi kom men fick svaret att det inte gick att boka bord. OK bara att vänta men då vi kom tillbaka efter ett par dagar fick vi svar att man måste boka bord när det är högsäsong. Personalen var ganska så tvär. Vi beslöt att gå till restaurangen som låg tvärsöver gatan, den hade några bord utanför lokalen och såg trist ut. Visade sig vara en tiopoängare, så trevlig och serviceinriktad personal, god mat och man visades mycket omsorg. Absolut en av de bästa.

Vill man bara ha en lätt lunch kan en smörgås med tomat och något jag inte missa vara lagom

Vill man ha en öl till maten och har svårt att välja, ja varför inte prova flera. Alla lokala varianter en kul idé.

Efter vår utflykt till Trakai bjöd vår guide oss på en typ av lokal variant av pirog. Det var kul att prova men för min del räckte det med en. Kommer jag dit igen tackar jag nog nej.

En dag intog vi lunch utanför ett enkelt hotell, maten var perfekt och innan vi skulle gå passade vi på att besöka ”ladies room” Döm om vår förvåning när vi kom innanför entrén.

Det visade sig vara ett riktigt lyxhotell så vackert på insidan. Nästa gång vill jag bo på Narutis hotel.

Finns det mer att se i Vilnius?

05 lördag Aug 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

De tre korsens kulle, Hotell Congress, literatu gatve, Simone de Beauvoir, Vilnius

Finns det mer att se i Vilnius? O ja, det finns massor men om man är där endast på en femdagarstripp (inkl resdagar) ja då måste man dessvärre begränsa sig vad gäller utflykter. Vi gjorde ett program redan innan vi åkte, med hjälp av turistinfo och stadskarta letade vi fram det som var mest intressant. Det gäller ju att räkna med de olika avstånden och samtidigt tänka ut hur långt man orkar gå. Till vår glädje visade det sig att hotell Congress var en tiopoängare både vad gällde comfort, mat och inte minst närheten till allt sevärt. Det vi inte hann med var en tur uppför backen till ”De tre korsens kulle”.

Det vita monumentet med tre vita kors reser sig praktfullt på en av höjderna som omger Vilnius. Enligt legenden så var det på denna kulle som franciskanermunkarna led martyrdöden, platsen har vördats sedan 1600- talet.

Däremot hann vi med att gå till Literatu gatve, en gata helt olik alla andra gator i staden.

Här är det murar/väggar efter gatan och dessa är dekorerade med  små målningar, teckningar, grafik, lertavlor m.m.

Dessa små konstverk är tillägnade olika författare som har varit inflytelserika i litauisk litteratur, där finns även en liten utomhusutställning.

Simone de Beauvoir har säkert många läst något av.

Shopping hinner ju alltid damer med var man än befinner sig. I Vilnius kan man finna det mesta, enkel saluhall, ett enklare shoppingcenter, samt  två eleganta sådana med de kändaste o dyraste märken man kan finna.

Här var det modernt och inte minst stort men smakfullt.

Det jag gillade var deras service bland annat fanns det kartonger med små engångsstrumpor att tillgå när man provade skor i skoaffärerna.

Små butiker med kvalitetsprodukter och inte minst ett varuhus med de svenska kända märkena såsom, Lindex, H&M med flera. Dessa hoppade vi dock över. På frågan jag fick om vi bara åt desserter så svarar jag nej, vi åt väldigt god och annorlunda mat och den informationen får avsluta Vilniustrippen.

Paneriai Memorial Park

27 torsdag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

burning brigade, Burning brigade Pameriai, Levande historia, Om detta må ni berätta, Paneriai, Paneriai Memorial, Paneriai Memorial Park, Paul A Levine, Stephane Bruchfeld, Vilnius

Paneriai var före andra världskriget en vacker skog och ett rekreationsområde för invånare i Vilnius och dess omgivningar. År 1940 – 1941 etablerade Röda arméns soldater en militärbas där. Några dagar efter att de tillfångatagits av tyskarna blev det en avrättningsplats. Där finns ett litet museum med fotografier och dokument att ta del av samt att man kan ta en oerhört sorglig promenad runt i området. Ytterligare ett minne från krigens och judeutrotningens grymhet.


Vi såg vi ett inglasat dokument på en vägg. Det var sidor från en bok där man skrivit upp alla namn, yrken med mera på de personer som deporterats till Paneriai.

Där fanns även en bit från en ”dagbok” över vilka som avrättats under dygnet, fördelat på män, kvinnor, barn, soldater, med flera.

Det första man möter efter en mils bussresa från Vilniius är ett litet museum. Här bör man gå in för att läsa och kanske även för att förstå vad som har hänt i denna vackra skog. Svårt att ta till sig då det trots allt inte är för så längesedan. Detta lilla museum kom till 1960, de två dokumenten ovan finns i detta museum.

Det fanns inte mycket bebyggelse efter vägen från Vilnus till Paneriai, på denna väg fick de personer som utvalts promenera till sitt öde. Det fanns inte tid för avsked eller för att på sig de kläder man kunde behöva. Ingen av dem visste heller vart de var på väg.

Idag möts vi av ett monument med texten, Paneriai Memorial och där startade vår promenad runt. Med oss hade vi en guide vid namn Inga och som var  oerhört duktig på att berätta och naturligtvis väldigt kunnig i sakfrågor.

En vacker lummig liten asfalterad väg och man kan förstå att här har varit en härlig tillflyktsort för stressade stadsmänniskor innan 1940. Den här dagen var det väldigt regnigt.

Det hindrade inte vår guide att med sann entusiasm berätta helt oskyddad från regnet.

Det fanns flera sådana här platser, här fick personerna ställa sig och sedan sköts de allteftersom. Det har alltså varit massgravar. Det var mer än 100 000 personer som avrättades. Ja vi fick en hel del berättat om detta men det skulle bli en hel bok om jag skrev om det.

Efter att allt tagit slut skulle spåren efter förintelsen helst försvinna, ja då var man tvungen att göra något. År 1943 – 1944 lät man därför ett antal fångar bo en liten ”bunker” se bilden under. Det var beläget på platsen på bilden ovan. De kallades ”burning brigade” och hade till uppgift att utplåna alla spår efter offren genom att bränna upp alla.

Här är en skiss från hur bunkern kan ska ha sett ut. De som utförde detta arbete förstod naturligtvis att de inte skulle få leva efter att det var klara med sin uppgift.. Vad man inte räknade med var att de nattetid ägnade sig till att gräva en gång under jord för fly i. Om jag minns rätt var det sjuttio personer och ungefär hälften av dem klarade sig därifrån. Därav har man fått muntliga berättelser om vad som verkligen har utspelats på området.

Det finns många vackra små minnesmonument på området varav detta är ett av dem. En sorglig och skrämmande utflykt men nödvändig. 2015 reviderades boken, Om detta må ni berätta av Stephane Bruchfeld och Paul A Levine. Det är en bok om Förintelsen i Europa under åren 1933 – 1945 från Levande historia. Bör läsas av det nu uppväxande släktet.

Ett okänt kvarter

24 måndag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gaone gatve, Glasmästargatan, Judiska gettot, M Antokolskio, Majdanek, Stikliu gatve, Vilnius, Vokieciu gatve, Zydo

Det finns ett litet oansenligt kvarter mitt i Vilnius, okänt för de flesta. Nämligen det område där det judiska gettot legat. Under 1800- och början av 1900-talet levde den judiska befolkningen fritt i landet, före andra världskriget var det över hundratusen judar i Vilnius. De utgjorde ungefär 45 procent av befolkningen. På fotot nedan kan man se hur det var fördelat mellan gatorna. Under den första sovjetiska ockupationen började förföljelsen av judarna och det var drygt 90 procent av landets 220 000 judar som blev deporterade. När nazisterna kom började förintelsen och då bildade man getton, i Vilnius det hände år 1941.

Här och var kan man se portar som är kvar och de innergårdar man hade tillträde till. I lägenheterna kunde det bo i princip hur många personer som helst och man kan bara ana hur kämpigt det måste vara. Begränsat med mat, vatten, värme och en oerhörd rädsla för att lägga sig att sova för natten. För på vems hus kommer det att knacka på dörren och vem blir bortförd för att aldrig mer återkomma.  Ja, det var med en viss ödmjukhet vi såg oss om i det här kvarteret.

Idag kan det vara svårt att se var gettot låg, det har byggts nya hus och det finns affärer och trevliga restauranger. Kan tänka mig att den ”vanlige” turisten inte har en aning om vad som har utspelats på dessa gator.

Man kommer in i området via en liten gränd Stikliu gatve / Glasmästargatan, den var lite svår att hitta. Vi fick dock en tur med en duktig guide dagen efter vi varit där och försökte klara oss på egen hand, fick då en mer komplett bild av det hela. Vid sådana här tillfällen är det ovärderligt med en skicklig guide.

Den här gatan leder i alla fall in till det som varit det judiska gettot. När man gått en bit möts man av ett torg där M Antokolskio, Zydo och Gaone gatve möts. Namnen kommer från de som har bott där en gång.

   Gettot var uppdelat i två delar det lilla och det stora, det lilla  fanns kvar till 21 oktober 1941 och det stora upplöstes 23 augusti 1943. De som ansågs vara i tillräckligt gott fysiskt skick när det upplöstes sändes till arbetsläger i Lettland och Estland, de andra sändes till dödslägret i Majdanek. På fotot ovan kan man se hus där man satt upp stora fotografier av de som bott och levt där.


 När man går på utsidan av kvarteret ser man att alla fönster ut mot de ”vanliga” gatorna är igenmurade.

Det är några av de gamla husen som har restaurerats och bevarats, de ser väldigt eleganta ut. Kanske var det så de såg ut från första början innan de förvandlades till de fängelseliknande boningar de så småningom blev. Huset på fotot ovan är från 1892


Den här stentavlan på en husvägg är nästan det första man ser när man går in i ”gettot” som de tyska nazisterna upprättade. Det lilla och det stora gettot delades av Vokieciu gatve, den blev som en vägg och skilde därför de boende åt. Det fanns bara en port på varje område för att komma ut och in och naturligtvis var det inte tillåtet att gå emellan. I det lilla området bodde personer som hade tillåtelse att arbeta, typ hantverkare och i det stora bodde alla andra. Två år fanns detta getto och under den tiden bodde det 40 000 personer där och antagligen fanns där ingen kvar när det försvann. Vi blev djupt tagna av detta besök men insåg samtidigt att det är en viktigt del av en tid som inte får glömmas. Bör absolut ingå i programmet om man besöker Vilnius.

Besök på ”Green house”

23 söndag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Björn Moback, Förintelsen i Litauen, Green house, Jerusalem of the North, KGB-muséet, Napoleon, Pamenkalnio g 12, Vilnius-ett förlorat Jerusalem

När man har besökt KGB-muséet befinner man sig inte långt från ”Green house”. Det är ett litet muséum som visar lite av hur det var att leva i Vilnius när man var av judisk härkomst. Att även Vilnius har varit en plats med en grym judisk historia var faktiskt ganska okänt för mig.

Det var när jag sökte efter någon form av turistinformation om staden jag hittade boken, Vilnius – ett förlorat Jerusalem. Den innehåller berättelser från förintelsen i Litauen, från de som varit med eller haft anhöriga i Litauen och boken är skriven av Björn Moback. När man läst den ser man på stadens byggnader och omgivning på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kan tänka mig att bokens namn kan ha något att göra med att Napoleon kallade Vilnius för ”Jerusalem of the North”. Här fanns ett av Europas mest prominenta samhällen fram till andra världskriget.

Varför det heter Green house får sin tydliga förklaring när men se det gröna lilla trähuset beläget på en liten höjd.

Huset var inte helt lätt att hitta där det låg inklämt bland en massa andra byggnader, men till slut tog vi oss ändå dit. Gatan, Pamenkalnio g 12 finns ju trots allt med på kartan.

Vi gick uppför den lilla trappan och in genom den enkla lilla trädörren, innanför finns det dokument, fotografier, skrifter, nedtecknade vittnesmål. Att gå runt och se på dessa familjefotografier, släktfoton med mera är inte helt lätt. Även ögon på ett foto kan förmedla ett budskap. Alla barnfotografier är svåra att se på när man vet vad som senare hände. När man går runt och betraktar dessa bilder är det väldigt svårt att förstå hur människor kan vara så grymma. Men det är viktig att allt som går att bevara verkligen görs, detta är historia som aldrig får glömmas.

Utanför står det ett minnesmonument men tyvärr vet jag inte hur dess symbolik skall tydas. Besöket på KGB-museet och Green house tog vi början av besöket av den anledningen att vi visste att det skulle vara tunga besök som behövde tid för att kunna smältas och förstås. Man bör dock inte missa dem när man besöker Vilnius.

Gediminas – tornet i Vilnius

22 lördag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gediminas torn, Nationalmuseum, Tallin, Tornet i Vilnius, Vilnius

Den här dagen blev det en något ”ljusare” sevärdhet, nämligen en promenad upp till Gediminastornet. Vårt hotell låg inom promenadavstånd så det var inte så svårt att ta sig dit. Vi utgick från Nationalmuseum, där ska det finnas en linbana upp till slottet om man tycker promenaden blir för tung.

Vi avstod dock från detta och tog en hälsosam promenad upp. Detta är platsen som bjuder på den absolut bästa utsikt över staden. Det heter tornet men egentligen är det resterna från ett gammalt slott.

  Lite svårt att tänka sig att det varit ett slott när man betraktar det nerifrån men när man väl kommit upp är det lätt att föreställa sig hur det kan ha sett ut.

På 1300-talet var det slottet som var det viktigaste i Vilnius och som dominerade stadsbilden. Historien omsveper detta område och man kan säkert läsa ett enormt antal böcker, dokument, skrifter, kartor med mera om man vill fördjupa sig i dess historia.

Även om det inte var så långt så bidrog det vackra vädret och den branta backen till att jag gärna gjorde en liten vilopaus på vägen upp.

Som svepskäl för att kunna göra den föreslog jag att damerna skulle ta ett litet gruppfotot. Alltid blir det några minuters vila. Bakom syns det rejält byggda åttkantiga tornet som i århundraden har vakat över staden.

En av många kända händelser som skett här på senare tid var den 23 augusti 1989. då samlades 1,5 – 2 miljoner människor i Vilnius och Tallin och höll varandra i hand. Det var en protest mot Sovjets styre och faktiskt när jag tänker efter så har jag ett svagt minne av den nyheten.

 Det är bara slottet det går att gå in i men för den som är intresserad finns det mycket gamla ting att beskåda i form av svärd, mynt och mycket, mycket mer. När man har pustat ut och sett sig mätt på själva byggnaderna, ja då kan man njuta av den fantastiska utsikten över staden från alla håll. Ovan ser man innergården mot Nationalmuseum.

Här kan man roa sig med att räkna kyrktorn.

  Denna bilden visar lite över hur vacker staden är med alla sina grönskande träd.

Gediminas torn har öppet alla dagar och för en inträdesavgift på 2 euro har du möjlighet till denna ”hälsosamma” aktivitet

Genocido auky muziejus

21 fredag Jul 2017

Posted by Solsi in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Baltikum, Genocido auky muziejus, Gestapos högkvarter, Hitler, KGB, Mannen utan ansikte, Museet för folkmordsoffren, Paneraiskogen, Sovjet, Stalin, Vilnius

Idag är jag i tankar och minnen åter i Vilnius och besöket på, Museet för folkmordsoffren. Det är väl inte den typ av museum man har högst på listan vad gäller sevärdheter. Samtidigt är det viktigt att förstå vad som har hänt och varför. Detta hus  är beläget mitt i Vilnius och det var här den fruktade säkerhetspolisen härskade. Ett i ordens verkliga betydelse ”ondskans hus”, hellre dog man än att man hamnade här. KGB-fängelset togs i bruk 1940, så fort som Sovjet erövrat Baltikum i uppgörelsen mellan Stalin och Hitler. När uppgörelsen senare bröts av Hitler marscherade tyskarna in och det var början till en hemsk tid med terror för Vilnius. På tre år mördades 100 000 människor i Paneraiskogen utanför staden. 1944 började KGB-källaren att användas som fängelse där de litauer hamnade som stred mot kommunisterna. Ingen kunde ana vad som förekom i detta vackra hus som dessutom är beläget på en öppen och ljus gata med lite små grönområden mitt i staden.

Det finns flera olika utställningar i huset men det mest besökta är fängelset vilket var beläget i källarplanet. Bara det att det är beläget i KGB:s och Gestapos högkvarter gör att man får rysningar så fort man beträder dess dörrtröskel.

Efter att man har kommit in och löst sin entrébiljett kan man välja vad man själv tycker är mest givande att se. Det första man möts av är fotografier utav många av de personer som satt fängslade och som mördades här. När man ser dessa fotografier bör man betänka att detta ”skräckhuset” användes till så sent som 1991. Med tanke på det så förstår man att det finns många släktingar som har sina nära och kära på dessa foton. För dem måste det vara fruktansvärt att komma hit. Vi valde dock att se fängelset och vi stålsatte oss verkligen för att orka ta in vad som komma skulle.

Vi gick alltså ner i källaren som faktiskt står helt orörd från att Sovjet föll 1991. Det var en trång trappa men som ni ser är det fortfarande lite målad färg kvar. Tilläggas kan att den målades om ganska ofta för att dölja vad som fanns där bakom och givetvis målades den om innan KGB lämnade lokalerna.

Det första fångarna möttes av var små boxar av en gammal telefonkiosk storlek, det var inskrivningsbås. Här kunde de få sitta i fyra – fem timmar och självklart stängdes dörren. Inget fönster och ingen elektricitet, tänker bara på mig själv som är mörkrädd skulle nog aldrig stått ut så länge.

Efter detta var det dags för visitering, fotografering och tagande av fingeravtryck.

En helt vanlig cell, här bodde 15 fångar. De hade inga sängar utan fick ligga på golvet max 5 timmar per natt. De flesta celler hade betonggolv, det som är på bilden är av det lyxigare slaget. Hårt och kallt så det gav säkert upphov till många sjukdomar. På dagarna fick de stå upp men det var absolut förbjudet att nudda väggen.

Naturligtvis var det full koll på vad de gjorde och om man nu fick mat så serverades den genom en lucka i dörren.

Att det inte gick att ta sig därifrån på något vis är lätt att förstå, dörrarna hade gedigna lås och det var inte bara ett per dörr utan flera.

År 1973 tillkom den madrasserade cellen, helt ljudisolerad och man vill inte tänka på vad som utspelas i dessa celler. Kan inte låta bli att tänka på att 1973 levde vi i godan ro och hade ingen aning om vad som utspelade sig i vårt grannland. Fruktansvärt. Ännu värre är att dessa celler användes till 1991.

Det fanns även två vattenceller, de var små och hade ingen belysning. Här fick fångarna stå i kallt vatten upp till knäna eller på en liten betongklump och balansera. De enda kläderna de tilläts att bära var kalsonger. Denna typ av tortyr slutade man med runt 1950

På vissa ställen var väggarna kantade med fotografier, det var inte utan att näsduken kom fram ibland när man såg dessa oskyldiga små barn med sina stora frågande ögon.

Hade man tur kunde man få några minuters frisk luft, då fick man vistas i små celler där taket bestod av nät men glöm möjligheter till flykt för dessa små ”utehus” var placerade med stor noggrannhet på en innergård.

I slutet av rundvandringen hamnar man i en liten hall där det fanns en liten obetydlig dörr. Denna dörr ledde till ett rum som fungerade som avrättningsplats. Först kom man in i en ”hall” där fången fick ta av sig skorna men som ni ser så har man lagt ett glasgolv över idag.

Mot en betongvägg fick fångarna ställa sig för att bli skjutna man kan på detta fotot se en del av alla kulhål. Ungefär 40 personer per natt avrättades här i början av 1960-talet.

Golvet var belagt med sand och här fick fångarna själva se till att det byttes ut efter varje natt för att ta bort alla spår. Genom en lucka i väggen transporterades de mördade personerna vidare. Det sägs att Vladimir Putins högsta önskan var att bli spion åt KGB, vill man läsa mer om honom kan man skaffa en bok av  Mascha Gessen som heter ”Mannen utan ansikte”. Detta är vad jag såg, läste och fick mig till dels, naturligtvis är det bara en liten, liten bråkdel om hur det var och vad som egentligen hände. För min del var det mer än nog.

Utanför huset står ett minnesmonument för att hedra de som blev offer under sovjettidens styre. Väl värt ett besök, det är tufft och känslosamt men viktig.

Nu är det vackert

28 söndag Maj 2017

Posted by Solsi in Min vardag, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Carl Jonas Love Almqvist, Den lyssnande Maria, Herre Gud vad det är vackert, Litauen, Spettekaka, varberg

Nu är det otroligt vackert ute, den vackraste årstiden av våra fyra. Varje vår tänker jag på Carl Jonas Love Almqvists, Den lyssnande Maria. Förutom att texten är så fin så stämmer den så bra när man ser sig om i naturen just nu.

Den här bilden tog jag på en kvällspromenad förra veckan i Varberg. Visst får man speciella känslor när man ser ut mot havet, inte utan att man vill säga ”Herre Gud vad det är vackert”. Visste ni att det faktiskt är författaren själv som tonsatt sitt verk.

Herre Gud vad det är vackert
att höra toner av en salig ängels mun
Herre Gud vad det är ljuvligt
att dö i toner och i sång

Stilla rinn o min själ i floden
i dunkla himmelska purpurfloden
Stilla sjunk o min sälla ande
i Gudafamnen den friska goda

Dessa blommor har jag älskat sedan jag var liten, dessvärre växer de mest runt våra kuster så jag ser dem inte så ofta.

Det är inte bara vi som njuter av naturen. Detta är hundens absoluta favoritplats, gärna framåt skymningen. Här kan han kolla alla som går förbi både folk och fä. Måste faktiskt campa några veckor varje sommar för vi vill inte att han ska vara utan sin sommarupplevelse.

Tips; läs lite om Carl Jonas Love Almqvist på nätet, jag var faktiskt ovetande om det intressanta och spännande liv han levt.

Så till frågan, vad är detta? Jo det är en spettekaka från Litauen, lite fastare och inte så söt som den svenska. God till kaffet och alltid roligt med nya smakupplevelser.

Det finns middagar

27 lördag Maj 2017

Posted by Solsi in Böcker, Min vardag, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Finn Sandegren, Hemrökt abborre, Katter har nio liv, London, Mr Aktuellt, Sven Strömberg, Tokyo, Tvättsvamp, Washington.

och så finns det middagar. I och för sig är det alltid roligt att bli bjuden på middag, det är lika spännande varje gång man går bort. Olika människor har sin stil och sin mat, som tur är. Jag är väldigt svag för det rustika och gärna tillagat med egna råvaror det ger ofta en genuin känsla av hemtrevnad. Nu har vi varit på en middag alldeles nyligen och ni som följer min blogg känner nog igen lite av inredningen. Vi var några som blev bjudna med anledning av den bok jag skrivit om tidigare.

Har nämligen haft förmånen att få läsa manuskriptet under pågående arbete. Nu när den är klar måste jag säga att den är lika intressant för alla som vill läsa om natur och häftiga bedrifter, man behöver inte vara jägare eller viltforskare. Slutsatsen när man läst färdigt är att katter har nio liv och Finn Sandegren har minst tio.

Före middagen serverades en drink med kombinerad tilltugg och förrättsbuffé. Värdinnan gör en röra med hemrökt/fiskad abborre som smakar som en dröm. Därpå blev det naturligtvis mera av gårdens egna råvaror, hembakat bröd av olika slag, grillade filéer från flera sorters vilt, smakrika såser och sallader. Även om jag försökte äta som korna, idissla så det varar länge men så har jag ju inte fyra magar, så till slut blir jag obönhörligen mätt.

En av gästerna var en mycket intressant person, ni känner säkert igen Mr Aktuellt, Sven Strömberg. Han har även varit korrespondent i Washington, London och Tokyo. Det skulle ta flera sidor att berätta om honom, själv berättade han lite på kvällen om vad han varit med om i sitt arbete. Inte utan att jag funderar på hur dessa korrespondenter kan sova på nätterna med tanke på vad de varit med om och har sett. Ett tips till TV vore att göra en programserie om de korrespondenter som gått i pension, tänk vad de har att förtälja.

Vi fick en smarrig efterrätt men vi fick även kaffe och så fick vi detta. Ser ut som en tvättsvamp eller några växande bakterier. Vad det är? Gissa, jag berättar det i morgon.

Nyare inlägg →

Solsi

Profilbild för Okänd

Mitt stora intresse är att resa. Jag har reser mycket och har ett stort intresse av främmande länder, kulturer, maträtter, möten, smultronställen, shopping och inte minst planeringen av resan. Jag älskar att laga mat och att baka. Jag hoppas att ni får nytta av mina upplevelser och den information jag delar med mig av :-) Solsi

Kategorier

  • Böcker
  • Filmer
  • Full og Cheer
  • Min vardag
  • Musik
  • Prylar
  • Pynt och inredning
  • Pyssel
  • Recept
  • Resor
  • Restauranger och mat
  • Sevärt
  • Shopping
  • sorg och begravning
  • thailand
  • Uncategorized
  • Upplevelser
  • Utflyktstips
  • Viner

Arkiv

  • mars 2025
  • juli 2024
  • december 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • juli 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012
  • december 2011
  • november 2011
  • oktober 2011

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
  • Prenumerera Prenumererad
    • Solsi Blogg
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Solsi Blogg
    • Prenumerera Prenumererad
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Läsare
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …