Etiketter
De utstötta, Elly Griffith, Gökens rop, Harry Nelson, J K Rowling, Robert Galbraith, Ruth Galloway, Silkesmasken
Nu när den svenska sommaren är som vanligt, det vill säga mulet, regnskurar och åska. Kallas det läsväder eller regnväder? Då får jag ägna mig åt läsning vilket tillhör en av mina favoritsysselsättningar. Det blev bara ett par lyssnarböcker när vi var i fjällen men det tar jag igen nu. Två av böckerna var av Robert Galbraith ( J K Rowling), den första heter Gökens rop och är en spänningsroman. Naturligtvis finns det som alltid en privatdetektiv Cormoran Strike som har problem med sitt privatliv som tur är har han en assistent Robin och hon hjälper honom med det mesta. En lagom spännande historia och lite nyfiken blir man på hur denna chef – assistenthistoria skall utvecklas.
Den andra boken i serien, Silkesmasken är lika spännande som den första när det gäller relationsfunderingarna men handlingen är lite väl knepig. Det är ett manus som försvunnit och det händer en del mord utifrån manusets beskrivning. Tycker att språket är lite väl starkt. Inte min stil.

Elly Griffiths, De utstötta är däremot min stil. ”Elly Griffiths böcker kombinerar arkeologi, kriminalteknik, psykiskt störda personer och romantik på ett mycket spännande och härligt sätt” skriver Eskilstuna Kuriren och tänk det håller jag helt med om.
Jag är väldigt förtjust i arkeologen Ruth Galloway med sitt raka lite burdusa sätt och hennes hemliga förälskelse i kommissarie Harry Nelson. Har ni inte läst dessa så passa på. Dessvärre har jag säkert tio olästa böcker på hyllan så vi får väl hoppas det blir lite mer regn framöver.
Det är första delen av en triologi, bok två och tre heter, ”Liv till varje pris” samt ”Sörja för de sina”. Kristina Sandberg kan verkligen skriva på ett sätt som gör att man lever sig in i boken fullt ut. Helst skulle man vilja sträckläsa den men då blir det för mastigt. Berättelsen handlar om en kort tid i en ung kvinnas liv och utspelar sig år 1938. Hon kommer från enkla förhållanden och ja vad som händer får man läsa sig till. Det som är ovanligt är att nästan en tredjedel av boken handlar om hennes tankar, och nog känner man igen en del alltid. Sättet att skriva kan nog jämföras med Moa Martinssons, klart läsvärd.




















