Hunden med husse har varit i skogen han älskar att springa lös där, hunden alltså. Bäst att passa på för efter sista januari får hundar inte vara lösa i skogen. Själv har jag mest varit bänkad framför TV-n det har varit en höjdardag vad gäller skidsport. Skidskytte, stafett, masstart, störtlopp, bob och så rally från Monaco. Det blev ömsom vin o ömsom vatten vad gäller Sveriges resultat. Störtlopp och rally då är det nära man biter sig rejält i tungan. Vilka farter, tänk bara att åka i 145 km nerför en backe på skidor?
När det är halt o lite kallt ute då får man unna sig en ”slappardag”. Vilket vi gjorde denna söndag, vi tände en brasa och njöt av nybryggt kaffe med dopp. Vi har en god men lättgjord kaka i frysen att ta till när sötsuget dyker ut. Kan dessvärre inte säga vad den heter men själv kallar jag den för Ann-Britts spanienkaka.
Det var när hon och hennes man var i Spanien som de fick se denna kaka. De var inne i ett bageri och där låg den och såg frestande ut. Efter att de smakat den gick de i princip dit varje dag och köpte några. När de kom hem började hon fundera på om det skulle gå att lista ut hur den var gjord.
Så här gjorde hon.
Kavla ut en rektangulär smördeg (hemgjord eller köpt, eftersom hon är superduktig gör hon den själv, jag köpte) skär den i fyrkanter och lägg bitarna i små aluminiumformar. Gör vaniljkräm och lägg en rejäl matsked i varje form, strö över råsocker (var inte snål). Grädda enligt gradantal på förpackningen. Eftersom jag dessvärre är väldigt förtjust i sötsaker så rev jag ungefär 1 tsk mandelmassa och la i formen innnan vaniljkrämen och ja det blev smaskigt.
Vad blir det för mat? Idag blev det Älgkalops med potatis, morötter och rårörda lingon. Köttet kommer från Lappland och jägarn i huset har släpat hem det.
Var mera inne på att njuta av iskalla ögonblick inomhus och gärna framför en värmande brasa. Den som kan ta fram iskalla ögonblick på detta sätt är Viveca Sten, författaren till böckerna som handlar om Morden i Sandhamn. I den här boken har man samlat tio små minideckare alldeles lagom för att läsa en per tillfälle. Trots att de är ganska korta har författaren lyckats få in de spänningsmoment som behövs för att trollbinda en läsare. Naturligtvis utspelar de sig i och kring Sandhamn och karaktärerna känner man igen från tidigare böcker. Jag har lyssnat på boken och den hade lästs in av Katarina Ewerlöf. Mer behöver man väl inte säga, jag fattar inte hur man kan läsa in en bok med sådan proffsighet. Njutbart är ordet.
Jo jo
Solsi Blogg 