Vi passade på att titta in på Möllebackagården i Ronneby, ett hus med en lång historia.
Boningshuset som är byggt i två omgångar har en låg och en hög byggnad. Den äldsta låga delen byggdes omkring 1760 av mjölnaren Friedrich Massman, sedan dess har det varit bostad åt flera kvarnägare. 1880 fanns det även en ladugård med tjugo kor på tomten men den försvann när man inte fick ha djur i stadens centrum.
Huset och kvarnrörelsen övergick sedan till Kockums Emaljverk och var så fram till 1925. Idag är det Ronneby Hembygdsförening som utövar sin verksamhet i husen men den ägs av Ronneby kommun. Gården är även en form av kulturhus och den är öppen för allmänheten under sommaren. Positivt är att det inte är någon entréavgift och så får också hunden följa med in.
På första våningen finns en liten museishop och ett par utställningsrum. De var verkligen roliga att se, för man blev påmind om många saker man minns från sin barndom. Minns ni etiketterna ovan, det är de tunna o skira papperen som låg om apelsinerna. Tänk jag hade redan glömt att apelsiner kom så fint förpackade.
Detta har jag aldrig upplevt men de fanns mer i filmen ”Hemsöborna”. Sedan hörde jag gamla släktingar berätta om dem när jag var liten. Det är begravningskonfekt.
De här snidade träaskarna önskar jag att jag hade haft en i dag, Det är ett slags etui för garn, perfekt när man virkar för då snor sig inte garnet.
På ovanvåningen möttes vi av ett musikrum, där stod ett notställ för en kvartett. Undrar om man har sådana idag?
I den här salen fanns det väggmålningar. De är gjorda direkt på träväggarna, fantastiska landskapsmotiv som nu har restaurerats av konstnären Ture Wahlström från Karlshamn.
Matsalen från ett typiskt överklasshem såg väldigt inbjudande ut. Jag gillade det skarpt. Väggarna är klädda med en tapet i gråvitt mönster mot grön botten. Det är ett nytryck från AB Doro Hagaström, efter den ursprungliga tapeten från 1810 signerad CA Werner i Karlskrona.
Här är det ”rosa rummet” som har en läcker färgsättning och är ljust färgsatt i vitt o rosa. Kan tänka mig en eftermiddagsfika där och jag tror att även hunden tyckte det var OK.
I den ena trappans avsatts fanns denna Blekingedräkt och den får bli avslutningen av vår vandring i Möllebackagården. Skulle jag visa alla mina bilder skulle ni nog slutat ganska snabbt att se dem, men nu vet ni att är man i Ronneby måste man titta in på Möllebackagården.
Som tur är ar man låtit stadsdelen behålla sin medeltida stadsplan med smala gränder och gator. Det är en riktig trästad och många av husen är så gamla som från 1700-talet, de är lågt byggda och max två våningar höga. På bilden ovan ser vi en av de bredare gatorna, den smalaste gatan kan man inte ens cykla på.
Det här kvarteret ligger angränsar till kyrkan samt Kockums emaljverk, på andra sidan går Ronnebyån. Går man sedan lite längre ner mot centrum kommer man till ett vackert vattenfall och lite av det syns på bilden nedan.
Beskrivning av bilden finns nedan så det är ju ingen idé att skriva det två gånger. Vi såg naturligtvis mycket mer som skulle vara trevligt att skriva om men då blir det nån form av turistinformationsbok och ingen skulle orka läsa den. Det här får räcka.
