Så har jag då för en gångs skull tänkt på miljön, i stället för att köra långt med bil har jag åkt tåg. Det var en upplevelse som trots den möda det innebar var ganska intressant. Dessutom har jag lärt mig hur viktigt det måste vara att göra en verkligt bra research innan man skriver en bok. Tänk så mycket man hinner uppfatta, se och lyssna på under dessa många timmar.

Det positiva jag först la märke till var att tåget avgick i tid, hur de sedan bar sig åt vet jag inte men de lyckades få det försenat med tio minuter. När vi skulle gå av trängde sig en ung man igenom kön på minst tio personer, gissa om jag blev irriterad. Typiskt ungdomar (20 år kanske), skämdes sedan när jag hörde vad han se till en äldre dam. ”Jag kunde inte undgå att se att ni hade hjälp med ert bagage och trappan till vagnen, kanske jag kan få ta ert bagage och hjälpa er ner”. De finns fortfarande, gentlemännen. Nu hade tiden för tågbyte minskat från 25 minuter till 15 men som tur var hade tågvärden ropat ut att mitt tåg skulle gå från spår 13.

Rusade ut till stationen, upp för trappan och vidare till spår 13 där jag möttes av en skylt ”spårändring till nummer 10”.  Sa en hel del till mig själv varefter jag vände sprang nerför trappan och vidare ut till spår 10. Hade dock kunnat ta det lite lugnare eftersom det var försenat med 20 minuter vilket rapporterades var femte minut. Antar att de gör så för att man inta ska hinna köpa sig kaffe eller nått. Kom upp på tåget och fann min plats, tog fram min Ipad och mitt kaffe för det har jag läst att man ska ha. Ingen idé att ta fram nån strumpstickning numera. Bredvid mig hade jag en ung tjej, tror jag eftersom hon låg med huvudet mot bordet och lät ett enormt hårsvall flyta ut är jag inte riktigt säker.

I övrigt var det mest ungdomar i kupén och som tur var hade jag gjort rätt val, eftersom alla andra hade en takeaway coffee cup i sin hand samt en Ipad eller Iphone. Fantastisk uppfinning detta i synnerhet om man som de flesta har bra hörlurar inkopplade. Inga problem med att hitta samtalsämne, lära känna några nya bekantskaper, behöva göra någon en tjänst eller vara allmänt trevlig. Nej total tystnad råder.

Inte helt oväntat fick jag 10 minuter för lite väntetid igen men som tur var visste jag var nästa tåg stod. Nu hade jag bara 40 minuters resa kvar men detta tåg är lite speciellt eftersom det är många som pendlar till Göteborg från olika håll så har de månadskort. Vi som kommer långväga ifrån har ofta platsreservation (det har inte dom) så även jag denna gång. Ett problem som alltid uppkommer är att någon pendlare har satt sig på den bokade platsen. Den här gången satt personen och sov vilket gjorde att jag använde alla knep, stötte emot med väskan, hostade och harklade mig men inte vaknade han. En vänlig själ som satt bredvid honom väckte honom så att jag kunde få sitta en bit i alla fall. Detta tåg är ofta fullsatt på sena eftermiddagstider annars kan man ju chansa. Kom i alla fall fram till Varberg utan några större men.

Så ska man hem, startade med att åka taxi med en pratglad chaufför, det ringde fortfarande i öronen när jag kom ut på perrongen. Tåget kom i tid och allt flöt på. Framme i Göteborg, aj, aj försenat igen och det blev en rask promenad till nästa tåg. På vägen mötte jag två yngre herrar som gick och åt grillad korv med bröd, du store vad hungrig jag blev men det var inte att tänka på. Det blev långa benet före så att jag inte skulle behöva övernatta i Götet. Den här gången var ungdomarna borta, i stället hamnade jag i en kupé med ett ganska stort antal damer kanske runt 12-14 personer. Snett emot mig hade jag en man med  Frälsningsarméns emblem på tröjan, han hade vid sin sida en ung man.

Att ”tanterna hade haft roliga konferensdagar var det ingen tvekan om, vinet hade väl inte gått åt så de kunde släcka törsten ordentligt på hemfärden. Om det inte hade blivit så långt skulle jag kunna berätta en hel del om deras arbetsplatser, semesterställen, vad de ska göra till jul m.m. Den unge mannen pratade i telefon hela tiden eftersom han höll på att planera en fest och inte var riktigt överens med personen i andra änden av telefonen om vilka ölsorter som skulle inköpas. Den medelålders frälsningssoldaten och jag bytte ibland blickar vilka tydligt talade om att vi var fullständigt överens i våra åsikter. Blickar kan säga mer än ord. Nästa tågbyte fungerade perfekt och ankomsttiden höll dessutom fick jag en trevlig dam i min egen ålder bredvid mig. Eftersom hon tillhörde en generation som lärt sig att utnyttja sin sociala kompetens blev det riktigt trevligt.

Tågresa? Ja jag vet inte jag, stressigt eftersom man inte vet om man skall hinna med sina tågbyten. Som den här för tyst ena resan och väldigt högt på den andra. Miljövänligt ?? Det blir nog bil nästa gång. Gjorde dock en bra research för en bloggskrivning.