Kategoriarkiv: Sevärt

Besök på Kärrgruvan

18 fredag Aug 2017

Posted by in Sevärt, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Befinner man sig nu i Bergslagen och har tittat på Polhemshjulet ja då bör man naturligtvis fortsätta och se området vid Kärrgruvan. Området heter Mossgruveparken och där finns alltså Norbergs gruvmuseum. Här bröts malmen från medeltid till tidigt 1900-tal. År 1891 – 92 var det omtalad strejk den så kallade Norbergsstrejken som lär ha varit en viktig strid för den svenska arbetarrörelsen. Det var en stark sammanhållning och strejken varade länge men dessvärre blev det ingen seger. Den här parken är ju ett övergivet gruvfält och här finns det många djupa och vattenfyllda dagbrott. Du kan även följa en tre kilometer lång väg efter kanalen, vid fint väder är det en mycket vacker tur, vägen är skyltad så det är lätt att hitta.Här syns museet och där finns det mycket dokumentation, fotografier, gamla redskap med mera. Väldigt intressant och inte minst lärorikt. Undrar var uttrycket ” Det var bättre förr” kommer ifrån? Ja inte var det härifrån i alla fall.

Här inne får man veta en del om hur gruvarbetarna hade det. Man bör ta sig tid att titta på fotografierna och läsa texterna, de är väldigt ”talande”.

Här ser vi en lista på en familjs omkostnader, jag hoppas innerligt att de hade tillgång till en ko, höns och en släkting som var fiskare annars blev det nog knapert.

En bild från insidan, det finns flera små rum att gå in i.

Det har hänt lite både vad gäller löneutveckling och arbetstid och miljöarbete.

Här syns ett av de arton gruvhål som finns här på höjden kallad Svinryggen, hållen är från medeltiden. I detta området fanns det gott om malm och naturligtvis följer de olika dagbrotten detta stråk. Malmen här låg inte så djupt och därför är hålen heller inte så vansinnigt djupa. Hellre gjorde man nya brott intill de gamla i stället för att göra dem djupa. Fast jag tycker när jag ser de här gruvhålen att de känns både skrämmande och mäktiga. Stannar man där en stund lär man nog få bra idéer för att skriva en kriminalroman.

En sådan här tur kräver bränsle och som tur är hade våra reskamrater packat en kaffekorg som sig bör när man är ute på vift. En stor platt sten fick vara såväl stol som bord. Gott var det och vi blev redo för nästa etapp av dagsturen.

Pohlhelmshjulet

17 torsdag Aug 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Runt Norberg finns det mycket mer sevärdheter än Elsa Anderssons konditori men det är tur att konditoriet finns för man behöver en fikapaus om man skall orka se allt. En uppfinning som Christopher Pohlhem var pappa till var just Pohlhelmshjulet. Denne man som föddes 1661 och dog 1751 hann med otroliga uppfinningar under sin 90-åriga levnad.

Strax utanför Norberg finns Polhelmshjulet beläget och på bilden ovanför kan man se lite av hur anläggningen var byggd. Vatten togs från Bålsjön och transporterades via en träkonstruktion/kanaler till gruvan. Vad är en stånggång? Stånggången är den mekaniska delen av kraftöverföringen. Från vattenhjulets vevaxlar överförs kraften genom långa stänger, som fungerar som ’vevstakar’, hängande i luften på stolpar. Genom vattenhjulets vevaxlar åstadkoms en framåt-bakåtgående rörelse, som genom de skarvade stängerna kan överföra energin på långa sträckor. Det med kursiv stil skrivna är text taget från internet.

För att förse Polhelmshjulet med vatten måste det finnas någon form av rör/kanal, här är det konstruerat så att en tre kilometer lång träkanal transporterar vatten från en sjö till gruvan med hjälp av en stånggång. Det fanns en klocka belägen på stånggången när den tystnade visste man att den måste repareras och att gruvarbetarna skulle lämna botten på gruvan.

Detta vattenhjul byggdes 1877 och ersatte då de små hjulen som fanns där. När el Man kan gå in och se hjulet på nära håll och nyckeln till huset finns i en kiosk med namn Storkiosken strax bredvid. Det är en liten trevlig promenad och lätt att ta sig fram på en bred stig. Ett intressant och lärorikt besökt

Ett pampigt och gediget arbete, behövdes många man att lyfta och montera detta hjul.

Här ovan finns lite fakta för den som är intresserad av att veta mer. Har man vägarna förbi Norberg bör man absolut avsätta en dag för att se allt intressant som finns där. Men behöver inte åka långt för att hitta sevärdheter och för att lära sig hur det var förr.

Elsa Anderssons konditori

16 onsdag Aug 2017

Posted by in Recept, Sevärt, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Innan vintermörkret lägger sig runt husknuten gäller det att njuta av alla upplevelser som finns tillgängliga, till vintern får det bli en varm pläd och spännande bok. Det finns så många platser av olika slag som man vill besöka och då gäller det att passa på när man kan. Vi tänkte för ett par år sedan ta med våra grannar till Elsa Anderssons konditori i Norberg. Ett konditori jag besökt i minst 40 år. Det har flera gånger stått i olika magasin att det är ett av Sveriges bästa konditorier. Det har även fått diplom från Gastronomiska Akademin ”För vidmakthållande med stor charm av svensk konditoritradition”, det utdelades för övrigt av Jan-Öjvind Swahn år 1998.

När vi äntligen kom till skott 2015 och skulle fråga om intresse fanns att följa med, ja då brann det ner. Det var länge tal om att det inte skulle byggas upp men så småningom löste allt sig och konditoriet byggdes upp och till utseendet som det gamla huset. Invigningen skedde i samband med konditoriets 101-årsdag den 7 maj 2017.

Vem var Elsa Andersson? Jo en dam som föddes 1884 på en lantgård utanför Vadstena. Elsa hamnade så småningom i Norberg där hon träffade sin man Emil. Först arbetade hon på lasarettet men eftersom hon tidigare arbetat och utbildat sig till konditor hos en släkting som drev ett konditori i Örebro ville hon utöva det yrket. Hon startade ett konditori och döpte det till Elsa Andersson hennes flicknamn, till en början hade hon en mindre lokal men fick så småningom köpa ett ”kaptensboställe” som byggdes runt 1700-talet. Konditoriet drevs av Elsa och därefter av hennes son och hans fru fram till början av 1980-talet och driften fortsatte sedan av deras son fram till 2008 vem som driver det idag vet jag inte.

Lokalerna har behållit sin charm och inredningen påminner mer om ett hem än om en ”lokal”. Gamla möbler, tapeter och övrig inredning är i gammal ståndsmässig stil. Det är flera rum samt en stor inglasad veranda så det är gott om plats.

Påtåren (påfyllnad av kaffe) som naturligtvis är gratis och den tar man från den här rustika kaffe tunnan.

Vi var där 20 juli nästan två månader efter att det öppnades. Med tanke på att det är öppet 09.00 – 18.00 vardagar samt 10.00 – 18.00 lördag –  söndag är det förvånande att det fortfarande är kö för att komma in. Denna kö var inte tillfällig utan vilken tid du än kom det så fanns det en kö. Då ska man tänka på att Norberg inte är den mest centrala plats i Bergslagen.

Alla bakverk är gudomliga och jag skulle gott kunna tänka mig att köra 11 mil x 2 för att inhandla deras ”dammsugare”. Är man där då äter man deras Tangotårta det receptet är från Elsas tid och att den fick heta just Tangotårta beror på att dansen tango blev populär på 1920-talet. Ni kan se en bit av den på bilden ovan och receptet kommer här.

Recept Tangotårta

500 g mandelmassa, 3 ovispade ägg, 2 dl vanilj eller marsankräm, 2 dl vispgrädde,

1 burk ananas (450gr)

Till garneringen:

1.5 msk florsocker 1 msk vattenvispgrädde, ananasskivor, röda cocktailbär florsocke

Grovriv mandelmassan och blanda den med äggvitorna till bredbar konsistens. Markera på bakplåtspapper 2 runda bottnar med ca 26 cm diameter. Bred ut smeten på papperet. Grädda i ca 200 graders värme tills de blivit svagt gulbruna.

Lossa dem när de kallnat.

Bred ut vaniljkrämen på den understa botten. Låt ananasskivorna rinna av. Finhacka ca 4 av dem och blanda med nyvispad grädde. Vill du använda grädde till garnering så ta undan den först. Bred ut ananasgrädden ovanpå vaniljkrämen och lägg på botten nr 2

Gör glasyr av florsockret och vattnet och

bred ut den ovanpå. Dekorera sedan med

resterande ananasskivorna i bitar, bär och grädde.

 

Nytt världsrekord skapade en 259 m lång bilkö.

11 fredag Aug 2017

Posted by in Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Vid vårt besök i Varberg passade jag på att ta en liten tur på det trevliga torget mitt i stan. Det brukar vara väldigt välbesökt på den traditionella torgdagen, det vill säga lördag. Den här dagen var det ovanligt välbesökt, varför förstod jag efter en stund. Då jag upptäckte en lång ljus rand på gatan.

Det visade sig vara små, små bilar och visst kände jag igen modellen. Ahlgrens godisbilar tar man inte fel på. Det är klart jag började fundera på varför dessa låg uppradade, inta bara på gatan jag stod på utan runt hela torget.

Det fanns avspärrningsskyltar uppsatta som visade att plats skulle lämnas för detta konstverk. Ve den som försökte äta upp en bil.

Efter en stund hörde jag en röst från en högtalare som upplyste oss om att ett världsrekord var satt. Bilkön utgjorde en sträcka av 249 meter och sattes av några killar som tillsammans med en kompis som skulle gifta sig. De gjorde det på 15 minuter och vikten av bilarna var 50 kg. Stackars blivande brudgum som fick kånka runt på denna börda. Ett annorlunda sätt att fira sin svensexa må jag säga. En rolig idé i alla fall och nu finns han svensexa dokumenterad i Guinness rekordbok, inte dåligt.

Visst finns det rolig, god och annorlunda mat i Vilnius

07 måndag Aug 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Visst finns det många trevliga ställen att äta på i Vilnius men man ska inte låta sig luras av reklamen. Det var en erfarenhet vi lärde oss ganska snabbt. Eftersom vi på internet läst om en restaurang som heter, Restaurang Berneliy uzeiga på Vienuolio gatve och som skulle ha typisk litauisk mat ville vi hitta den. Den letade vi efter första dagen men fann den inte, detta var ju inte så konstigt eftersom vi hade koncentrerat oss på husnumret och därmed fel sida av gatan. Vi hittade den några dagar senare, maten var god men personalen var otrevlig. Planerade att äta en efterrätt men insåg att det skulle bli alltför mycket besvär för servitörerna så vi intog den på annat ställe.

Nationalrätten får man väl säga är den som är på bild ovan, nämligen Zeppelinare. Kan jämföras med våra kroppkakor fast i det här fallet lite friterad. Jag som gillar kroppkakor tyckte det var väldigt smakligt,

Här en bild på små ribbs med friterad sötpotatis, rödlök och smakrika såser.

Friterat och inbakade grönsaker, kött med mera

Mycket potatis, en annan form av zeppelinare, pasta och pannkakor samt sill. Här hade vi tänkt gå på en annan rosad restaurang nämligen Forto Dvaras på Pilies gatve 16. Där försökte vi boka ett bord samma dag vi kom men fick svaret att det inte gick att boka bord. OK bara att vänta men då vi kom tillbaka efter ett par dagar fick vi svar att man måste boka bord när det är högsäsong. Personalen var ganska så tvär. Vi beslöt att gå till restaurangen som låg tvärsöver gatan, den hade några bord utanför lokalen och såg trist ut. Visade sig vara en tiopoängare, så trevlig och serviceinriktad personal, god mat och man visades mycket omsorg. Absolut en av de bästa.

Vill man bara ha en lätt lunch kan en smörgås med tomat och något jag inte missa vara lagom

Vill man ha en öl till maten och har svårt att välja, ja varför inte prova flera. Alla lokala varianter en kul idé.

Efter vår utflykt till Trakai bjöd vår guide oss på en typ av lokal variant av pirog. Det var kul att prova men för min del räckte det med en. Kommer jag dit igen tackar jag nog nej.

En dag intog vi lunch utanför ett enkelt hotell, maten var perfekt och innan vi skulle gå passade vi på att besöka ”ladies room” Döm om vår förvåning när vi kom innanför entrén.

Det visade sig vara ett riktigt lyxhotell så vackert på insidan. Nästa gång vill jag bo på Narutis hotel.

Finns det mer att se i Vilnius?

05 lördag Aug 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Finns det mer att se i Vilnius? O ja, det finns massor men om man är där endast på en femdagarstripp (inkl resdagar) ja då måste man dessvärre begränsa sig vad gäller utflykter. Vi gjorde ett program redan innan vi åkte, med hjälp av turistinfo och stadskarta letade vi fram det som var mest intressant. Det gäller ju att räkna med de olika avstånden och samtidigt tänka ut hur långt man orkar gå. Till vår glädje visade det sig att hotell Congress var en tiopoängare både vad gällde comfort, mat och inte minst närheten till allt sevärt. Det vi inte hann med var en tur uppför backen till ”De tre korsens kulle”.

Det vita monumentet med tre vita kors reser sig praktfullt på en av höjderna som omger Vilnius. Enligt legenden så var det på denna kulle som franciskanermunkarna led martyrdöden, platsen har vördats sedan 1600- talet.

Däremot hann vi med att gå till Literatu gatve, en gata helt olik alla andra gator i staden.

Här är det murar/väggar efter gatan och dessa är dekorerade med  små målningar, teckningar, grafik, lertavlor m.m.

Dessa små konstverk är tillägnade olika författare som har varit inflytelserika i litauisk litteratur, där finns även en liten utomhusutställning.

Simone de Beauvoir har säkert många läst något av.

Shopping hinner ju alltid damer med var man än befinner sig. I Vilnius kan man finna det mesta, enkel saluhall, ett enklare shoppingcenter, samt  två eleganta sådana med de kändaste o dyraste märken man kan finna.

Här var det modernt och inte minst stort men smakfullt.

Det jag gillade var deras service bland annat fanns det kartonger med små engångsstrumpor att tillgå när man provade skor i skoaffärerna.

Små butiker med kvalitetsprodukter och inte minst ett varuhus med de svenska kända märkena såsom, Lindex, H&M med flera. Dessa hoppade vi dock över. På frågan jag fick om vi bara åt desserter så svarar jag nej, vi åt väldigt god och annorlunda mat och den informationen får avsluta Vilniustrippen.

Paneriai Memorial Park

27 torsdag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , ,

Paneriai var före andra världskriget en vacker skog och ett rekreationsområde för invånare i Vilnius och dess omgivningar. År 1940 – 1941 etablerade Röda arméns soldater en militärbas där. Några dagar efter att de tillfångatagits av tyskarna blev det en avrättningsplats. Där finns ett litet museum med fotografier och dokument att ta del av samt att man kan ta en oerhört sorglig promenad runt i området. Ytterligare ett minne från krigens och judeutrotningens grymhet.


Vi såg vi ett inglasat dokument på en vägg. Det var sidor från en bok där man skrivit upp alla namn, yrken med mera på de personer som deporterats till Paneriai.

Där fanns även en bit från en ”dagbok” över vilka som avrättats under dygnet, fördelat på män, kvinnor, barn, soldater, med flera.

Det första man möter efter en mils bussresa från Vilniius är ett litet museum. Här bör man gå in för att läsa och kanske även för att förstå vad som har hänt i denna vackra skog. Svårt att ta till sig då det trots allt inte är för så längesedan. Detta lilla museum kom till 1960, de två dokumenten ovan finns i detta museum.

Det fanns inte mycket bebyggelse efter vägen från Vilnus till Paneriai, på denna väg fick de personer som utvalts promenera till sitt öde. Det fanns inte tid för avsked eller för att på sig de kläder man kunde behöva. Ingen av dem visste heller vart de var på väg.

Idag möts vi av ett monument med texten, Paneriai Memorial och där startade vår promenad runt. Med oss hade vi en guide vid namn Inga och som var  oerhört duktig på att berätta och naturligtvis väldigt kunnig i sakfrågor.

En vacker lummig liten asfalterad väg och man kan förstå att här har varit en härlig tillflyktsort för stressade stadsmänniskor innan 1940. Den här dagen var det väldigt regnigt.

Det hindrade inte vår guide att med sann entusiasm berätta helt oskyddad från regnet.

Det fanns flera sådana här platser, här fick personerna ställa sig och sedan sköts de allteftersom. Det har alltså varit massgravar. Det var mer än 100 000 personer som avrättades. Ja vi fick en hel del berättat om detta men det skulle bli en hel bok om jag skrev om det.

Efter att allt tagit slut skulle spåren efter förintelsen helst försvinna, ja då var man tvungen att göra något. År 1943 – 1944 lät man därför ett antal fångar bo en liten ”bunker” se bilden under. Det var beläget på platsen på bilden ovan. De kallades ”burning brigade” och hade till uppgift att utplåna alla spår efter offren genom att bränna upp alla.

Här är en skiss från hur bunkern kan ska ha sett ut. De som utförde detta arbete förstod naturligtvis att de inte skulle få leva efter att det var klara med sin uppgift.. Vad man inte räknade med var att de nattetid ägnade sig till att gräva en gång under jord för fly i. Om jag minns rätt var det sjuttio personer och ungefär hälften av dem klarade sig därifrån. Därav har man fått muntliga berättelser om vad som verkligen har utspelats på området.

Det finns många vackra små minnesmonument på området varav detta är ett av dem. En sorglig och skrämmande utflykt men nödvändig. 2015 reviderades boken, Om detta må ni berätta av Stephane Bruchfeld och Paul A Levine. Det är en bok om Förintelsen i Europa under åren 1933 – 1945 från Levande historia. Bör läsas av det nu uppväxande släktet.

Ett okänt kvarter

24 måndag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Det finns ett litet oansenligt kvarter mitt i Vilnius, okänt för de flesta. Nämligen det område där det judiska gettot legat. Under 1800- och början av 1900-talet levde den judiska befolkningen fritt i landet, före andra världskriget var det över hundratusen judar i Vilnius. De utgjorde ungefär 45 procent av befolkningen. På fotot nedan kan man se hur det var fördelat mellan gatorna. Under den första sovjetiska ockupationen började förföljelsen av judarna och det var drygt 90 procent av landets 220 000 judar som blev deporterade. När nazisterna kom började förintelsen och då bildade man getton, i Vilnius det hände år 1941.

Här och var kan man se portar som är kvar och de innergårdar man hade tillträde till. I lägenheterna kunde det bo i princip hur många personer som helst och man kan bara ana hur kämpigt det måste vara. Begränsat med mat, vatten, värme och en oerhörd rädsla för att lägga sig att sova för natten. För på vems hus kommer det att knacka på dörren och vem blir bortförd för att aldrig mer återkomma.  Ja, det var med en viss ödmjukhet vi såg oss om i det här kvarteret.

Idag kan det vara svårt att se var gettot låg, det har byggts nya hus och det finns affärer och trevliga restauranger. Kan tänka mig att den ”vanlige” turisten inte har en aning om vad som har utspelats på dessa gator.

Man kommer in i området via en liten gränd Stikliu gatve / Glasmästargatan, den var lite svår att hitta. Vi fick dock en tur med en duktig guide dagen efter vi varit där och försökte klara oss på egen hand, fick då en mer komplett bild av det hela. Vid sådana här tillfällen är det ovärderligt med en skicklig guide.

Den här gatan leder i alla fall in till det som varit det judiska gettot. När man gått en bit möts man av ett torg där M Antokolskio, Zydo och Gaone gatve möts. Namnen kommer från de som har bott där en gång.

   Gettot var uppdelat i två delar det lilla och det stora, det lilla  fanns kvar till 21 oktober 1941 och det stora upplöstes 23 augusti 1943. De som ansågs vara i tillräckligt gott fysiskt skick när det upplöstes sändes till arbetsläger i Lettland och Estland, de andra sändes till dödslägret i Majdanek. På fotot ovan kan man se hus där man satt upp stora fotografier av de som bott och levt där.


 När man går på utsidan av kvarteret ser man att alla fönster ut mot de ”vanliga” gatorna är igenmurade.

Det är några av de gamla husen som har restaurerats och bevarats, de ser väldigt eleganta ut. Kanske var det så de såg ut från första början innan de förvandlades till de fängelseliknande boningar de så småningom blev. Huset på fotot ovan är från 1892


Den här stentavlan på en husvägg är nästan det första man ser när man går in i ”gettot” som de tyska nazisterna upprättade. Det lilla och det stora gettot delades av Vokieciu gatve, den blev som en vägg och skilde därför de boende åt. Det fanns bara en port på varje område för att komma ut och in och naturligtvis var det inte tillåtet att gå emellan. I det lilla området bodde personer som hade tillåtelse att arbeta, typ hantverkare och i det stora bodde alla andra. Två år fanns detta getto och under den tiden bodde det 40 000 personer där och antagligen fanns där ingen kvar när det försvann. Vi blev djupt tagna av detta besök men insåg samtidigt att det är en viktigt del av en tid som inte får glömmas. Bör absolut ingå i programmet om man besöker Vilnius.

Besök på ”Green house”

23 söndag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

När man har besökt KGB-muséet befinner man sig inte långt från ”Green house”. Det är ett litet muséum som visar lite av hur det var att leva i Vilnius när man var av judisk härkomst. Att även Vilnius har varit en plats med en grym judisk historia var faktiskt ganska okänt för mig.

Det var när jag sökte efter någon form av turistinformation om staden jag hittade boken, Vilnius – ett förlorat Jerusalem. Den innehåller berättelser från förintelsen i Litauen, från de som varit med eller haft anhöriga i Litauen och boken är skriven av Björn Moback. När man läst den ser man på stadens byggnader och omgivning på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kan tänka mig att bokens namn kan ha något att göra med att Napoleon kallade Vilnius för ”Jerusalem of the North”. Här fanns ett av Europas mest prominenta samhällen fram till andra världskriget.

Varför det heter Green house får sin tydliga förklaring när men se det gröna lilla trähuset beläget på en liten höjd.

Huset var inte helt lätt att hitta där det låg inklämt bland en massa andra byggnader, men till slut tog vi oss ändå dit. Gatan, Pamenkalnio g 12 finns ju trots allt med på kartan.

Vi gick uppför den lilla trappan och in genom den enkla lilla trädörren, innanför finns det dokument, fotografier, skrifter, nedtecknade vittnesmål. Att gå runt och se på dessa familjefotografier, släktfoton med mera är inte helt lätt. Även ögon på ett foto kan förmedla ett budskap. Alla barnfotografier är svåra att se på när man vet vad som senare hände. När man går runt och betraktar dessa bilder är det väldigt svårt att förstå hur människor kan vara så grymma. Men det är viktig att allt som går att bevara verkligen görs, detta är historia som aldrig får glömmas.

Utanför står det ett minnesmonument men tyvärr vet jag inte hur dess symbolik skall tydas. Besöket på KGB-museet och Green house tog vi början av besöket av den anledningen att vi visste att det skulle vara tunga besök som behövde tid för att kunna smältas och förstås. Man bör dock inte missa dem när man besöker Vilnius.

Gediminas – tornet i Vilnius

22 lördag Jul 2017

Posted by in Resor, Sevärt, Upplevelser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Den här dagen blev det en något ”ljusare” sevärdhet, nämligen en promenad upp till Gediminastornet. Vårt hotell låg inom promenadavstånd så det var inte så svårt att ta sig dit. Vi utgick från Nationalmuseum, där ska det finnas en linbana upp till slottet om man tycker promenaden blir för tung.

Vi avstod dock från detta och tog en hälsosam promenad upp. Detta är platsen som bjuder på den absolut bästa utsikt över staden. Det heter tornet men egentligen är det resterna från ett gammalt slott.

  Lite svårt att tänka sig att det varit ett slott när man betraktar det nerifrån men när man väl kommit upp är det lätt att föreställa sig hur det kan ha sett ut.

På 1300-talet var det slottet som var det viktigaste i Vilnius och som dominerade stadsbilden. Historien omsveper detta område och man kan säkert läsa ett enormt antal böcker, dokument, skrifter, kartor med mera om man vill fördjupa sig i dess historia.

Även om det inte var så långt så bidrog det vackra vädret och den branta backen till att jag gärna gjorde en liten vilopaus på vägen upp.

Som svepskäl för att kunna göra den föreslog jag att damerna skulle ta ett litet gruppfotot. Alltid blir det några minuters vila. Bakom syns det rejält byggda åttkantiga tornet som i århundraden har vakat över staden.

En av många kända händelser som skett här på senare tid var den 23 augusti 1989. då samlades 1,5 – 2 miljoner människor i Vilnius och Tallin och höll varandra i hand. Det var en protest mot Sovjets styre och faktiskt när jag tänker efter så har jag ett svagt minne av den nyheten.

 Det är bara slottet det går att gå in i men för den som är intresserad finns det mycket gamla ting att beskåda i form av svärd, mynt och mycket, mycket mer. När man har pustat ut och sett sig mätt på själva byggnaderna, ja då kan man njuta av den fantastiska utsikten över staden från alla håll. Ovan ser man innergården mot Nationalmuseum.

Här kan man roa sig med att räkna kyrktorn.

  Denna bilden visar lite över hur vacker staden är med alla sina grönskande träd.

Gediminas torn har öppet alla dagar och för en inträdesavgift på 2 euro har du möjlighet till denna ”hälsosamma” aktivitet