När vi är ute och åker tittar vi gärna in i kyrkor av olika slag, mest gillar jag de gamla landsortskyrkorna. De har ofta så mycket av bygdens gamla historia att berätta, ibland står det nedskrivet ibland får man lyssna vad väggarna säger. Nu har vi i alla fall varit inne i Risbäcks kyrka som ligger väldigt vackert Vid Stor Arksjöns strand. Att man ville ha en kyrka i Risbäck började man diskutera om redan 1835 men beslutet togs senare och 1858 startade byggnationen. När den invigdes är det ingen som vet men man tror att den togs i bruk 1859.

En vacker enkel träkyrka som verkar vara lite sommarkyrka men så är inte fallet. Men det är klart att man fick pälsa på sig ordentligt under vintertid. Prästen var ofta iförd vargskinnspäls och vantar. Men det var på den tiden så folket var härdat av kyla och umbärande av olika slag. I början bestämdes det att det skulle vara gudstjänst två gånger om året, som tur är har denna bestämmelse försvunnit. Kyrkan har renoverats två gånger dels 1925 och dels 1950 då kyrkan fick elektrisk uppvärmning, ny orgel och ny kyrkklocka.

Eftersom Rolf vet var nyckeln förvaras så kunde vi passa på att göra en egen tur där. Allra först kommer man in i en entré med en trappa upp till orgelläktaren. Själva orgelläktaren kan ses på bilden nedan. Som lite kuriosa kan nämnas att min svärmor ibland har spelat på denna orgel under gudstjänsterna.

Tittar man åt andra hållet ser man de vackra trälamporna i taket och altartavlan längst fram.

Ljuskronorna är ett väldigt fint hantverk i blågrått och vinrött, sprider vackert sken i vintermörkret.

Altartavlan skänktes 1931 och den är gjord av bildkonstnären Gerda Höglund född 1878, motivet heter ”Herre bliv oss när”.

Den vackra dopfunten i trä är gjord av bygdens egen dotter Torborg Lindberg, även den är skänkt och det var år 1946. Torborg Lindberg var född i Högland men flyttade sedan till Storbäck. Hennes alster är kända vida omkring och de är signerade T L.  Motiven kommer ofta från den samiska kulturen vilket man kan se på dopfuntens målningar.

Alla fyra sidorna är målade med olika motiv, men det var det här jag fastnade mest för.

Under många år har jag hört min svärmor berätta anekdoter från de olika byarna i norra delen av Konstvägen sju älvar som är en 35 mil lång konstutställning, från kusten i Holmsund i öster till Borgafjäll i Södra Lapplandsfjällen i väster. En av prästerna hon mindes var Thorsten Möllerberg tjänstgjorde 1928 – 1945.

Men den hon mindes mest var mannen på fotot nedan.

Andrius Skimutis tjänstgjorde 1952 – 1980. Jag förstår att detta har varit kraftfulla personer som lämnat sina spår. Och då jag hört deras namn vid ett flertal tillfällen blev jag extra glad när jag fick se deras porträtt i kyrkan. Det var nästan som att jag fått träffa dem till slut. Rolf och jag var på en långfredagsgudstjänst i Avasjö kapell för ett antal år sedan och om jag minns rätt fick vi då lyssna till Komminister Andrius Skimutis