Det där med att sova är något av en konst och av en sådan art att jag inte behärskar den. Visst ibland kan jag sova tre eller fyra nätter i sträck men däremellan vill det sig bara inte. I natt eller ska man kanske säga i morse blev klockan strax efter 05.00 innan jag slog igen mina blå. Med tanke på det inser jag att kvällens middag med f.d. kollegor på restaurang Hava gick riktigt bra. Jag höll mig vaken hela tiden men det var kanske det trevliga sällskapet och den fantastiska torskryggen som hjälpte till. Vid tretiden i natt tyckte jag det började bli långtråkigt så jag tog fram min Ipad och surfade in på facebook. Det finns en grupp där som jag byter tankar med ibland och tänk vilken tur jag hade för det var flera än jag som var vakna i natt, skulle tro att vi har samma problem. En föreslog att man skulle leta reda på världens tråkigaste bok för läste man den skulle man garanterat somna. Rolf trodde inte på den teorin utan ansåg att man skulle bli så intresserad av dess tråkighet att den skulle hålla en vaken, omvänd effekt alltså.

Lång tid har jag väntat på att den där mannen skall komma på kvällar/nätter men tydligen kommer han bara till barn, är väl lite som tomten. Han bör vara ganska ålderstigen vid det här laget för jag tror att han startade sina rundturer runt 1700-talet. Hos oss heter han John Blund men i Danmark döpte den danske författaren H C Andersen honom till Ole Lukeoje i sagan om densamme 1842.

Han har med sig två stycken paraplyer (jag har tidigare skrivit om sången ”den lille Ole med paraplyen”) ett svart för stygga barn och ett färgglatt till de snälla. Det svarta paraplyet gör att man inte drömmer alls eller kanske bara lite dåliga drömmar. Det färgglada däremot ger bara roliga, vackra drömmar. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han sprutar in i ögonen, då blir ögonlocken så tunga att man somnar.

Nu har vi faktiskt ett ställ med paraplyer i hallen såväl svarta som färgglada. Om jag nu ber Rolf att ikväll ställa sig bredvid min säng med ett utfällt färgglatt paraply och ett glas varm mjölk tror ni då att jag skulle bli tillräckligt trött för att somna. Jag förstår mycket väl att John Blund inte hinner besöka både små och stora varje kväll men jag nöjer mig med att Rolf håller paraplyet bara han inte sjunger ”Lille Ole”.