Idag har Rolf och jag varit på Jularbolunch eller snarare att lunchen intogs samtidigt som vi lyssnade på ett föredrag om Kalle Jularbo. Själva lunchen var en riktig torsdagsrätt, dvs sallad, ärtor, pannkakor med sylt o grädde samt kaffe och kaka. På något sätt passade menyn ihop med den gamle folkkäre artisten.

Det fanns ett museum vars namn är Jularbo museet Rasten, utanför Östhammar i Uppland. Jag skriver fanns eftersom det brann ner i november 2015, dess bättre är det under uppbyggnad och kommer att invigas i oktober 2016. Till mångas glädje gick det att rädda de flesta föremålen som fanns i huset.

Håkan Pettersson är den som äger och driver museet och han åker även runt och håller föreläsningar om Jularbos liv och leverne.  En sak han gör för att försöka få kunskapen om de gamla artisterna att leva vidare till nästa generation.

Karl Oskar Karlsson föddes den 6juni 1893 i Folkkärna socken i Kopparbergs län. Det är Svenska flaggans dag så det måste kännas lite extra att vara född denna dag. Han föddes i en liten stuga på ett rum och kök, där bodde han tillsammans med föräldrar och åtta syskon. Man förstår att det måste varit ett tufft och fattigt liv. Musiken fanns i familjen och ofta spelades det ”skrammeldans” i köket. Då tog man bort bord och stolar och så spelades och dansades hela kvällen. När det var slut samlade man in pengar i en hatt och hade musikern varit bra på att spela ja då skramlade det rejält i hatten.

Karl började spela dragspel som femåring och som åttaåring på bilden nedan var han en riktigt driven musiker.

Karl var med och tävlade i dragspel från år 1909 – 1916 då han var 16 år och fram till han fyllde 23 år, i inte mindre än 158 tävlingar och han vann alla 158. År 1916 skrev han in den kända låten, Drömmen om Elin och det spekulerades mycket om vem Elin var. Det var flera Elin på förslag men sanningen är att han skrev den åt en kompis som skulle förlova sig och ville ha en melodi till sin fästmö. 19608sjöngs nämnda sång av Tommy Körberg och hamnade på svensktoppen men denna gång spelades den in på stereo.

Han spelade in skivor på skivbolag vi aldrig hört talas om, Ankor Rekord, Sonora, Bio Nisses skivbolag och ja till och med en inspelning på ett italienskt skivbolag .

1937 spelade han in en skiva Jularbo genom tiderna, det var ett pottpurri med några av hans verk som Livet i Finnskogarna, Jularbovalsen med flera. Den gavs ut på Sonora skivbolag. Att han spelade bra därom råder ingen tvekan men han såg säkert bra ut också av de gamla bilderna att döma.

Platsen där föräldrarnas och sedermera hans eget torp fanns hette just Jularbo. År 1948 beslöt han sig för ett namnbyte och det var därefter som han hette Calle Jularbo. Faktum är att han därmed blev en stolthet för bygden.

Vi fick lyssna på lite gamla inspelningar av såväl musik som av honom själv, en snutt vi fick höra var Näktergalen som spelades in på en stenkaka för 102 år sedan. Visst var ljudet inte det bästa och visst var det lite raspigt men nog hörde vi näktergalen alltid. En enorm fingerfärdighet på sitt dragspel det hade han.

Naturligtvis kan man fylla många sidor med text om denna stora spelman och jag tror att ” Drömmen om Elin” kan sjungas av många generationer idag.

Detta är en bild från hans sista framträdande och det är taget på Sveriges radios studio 1925 och var den första inspelning man gjorde på denna nya studio, Calle Jularbo dog den 13 februari 1966, han bodde då i en åttarums villa i Nacka. Calle fick göra en musikalisk resa under sitt liv och av den skänkte han det mesta till oss som ett musikaliskt arv inom folkmusik o svensk kultur. Man kan väl även säga att det blev en klassresa från det lilla torpet till en stor Stockholmsvilla, idag är det femton personer som bär efternamnet Jularbo.