Trots bloggledighet måste jag ändå få önska er alla ett riktigt Gott Nytt År. För vår del firades detta på Jacks i Huay Yang, en fantastisk kväll med god mat, härlig underhållning och bra musik. Men framförallt med våra fantastiska grannar och Blekingegäster. Avsltades stämmningsfullt med orkesterns Glory, Glory Halleluja, ljuslyktor och naturligtvis raketer. Rolf och jag sände en ljuslykta och sände uppåt med tacksamhetstankar för året som gått och med förhoppningsönskningar för 2016.

Raketerna var ett slag för sig, fantastiskt.

Dagledig eller inte det är frågan, när vi åkte till Thailand packade jag ner böcker, korsord och allehanda ting att förströ mig med. Det är så man tänker när man vet att nu är det 27 dagar med ingenting, bara slöa, läsa och bada. Varje dag skall jag sitta på min favoritplats under träden vid Surin Beach.

Att lyssna på en ljudbok, just nu Jan Guillous Blå stjärnan, och se ut över vågorna är underbart avkopplande.

Stranden är inte precis täckt av folk så möjligheten till lite avskildhet är bra, vill man prata lite går man bara till Surins matställe och äter en liten lunch

Så långt allt väl men så är det, träffa den och den, gå och äta med XX, hem till XX, åka dit med XX, fika med XX, handla mat, kolla in kändisar, ja så håller det på. Hinner med andra ord inte med vare sig det ena eller det andra, så nu får ni ursäkta mig att jag gör några dagars stopp till i mitt bloggande. Ägnar mig i stället åt att njuta av värme, natur, bad och att umgås med alla XXX. Det är klart en kall Chang slinker väl ned nån gång

Idag tog vi en liten sväng till Jacks för att köpa biljetter till Nyårsaftonens begivenheter och då passade vi på att ta en tur på piren. Till vår glädje hade den renoverats på såväl själva gåytan som rejäla  kantstenar vid sidorna. Det stora hålet längst ut vid ena trappan var nu säkrat och helt. En ung man passade på att fånga dagens middagsmat med stort tålamod kan jag säga.

Bläckfiskar inte min förtjusning men det lär vara en läckerhet för andra. Tycker dessutom att de ger mig en blick som är långtifrån vänlig.

Så här såg det inte ut för 2,5 år sedan, havet äter sig ordentligt inåt land allteftersom, inte bra. Såg att man har lagt stora stenar längre fram det motar säkert en del. En liten fyr har även det tillkommit, perfekt för fiskarna under den mörka delen av dygnet.

Om man svänger till vänster när man kommer fram till piren går det en liten väg, förra gången var det en smal grusväg. Nu var den bred och betonglagd  och mycket lättare att köra på.

En ny restaurang låg längre in på vägen, ligger precis vid havet vi har inte provat den ännu men jag hoppas vi hinner med det.

Den här damen påminde mig om när jag  var liten och brukade se på när min morfar lagade sina fisknät och då gick det undan. Kan säga att den här damen också var väldigt snabb.

Vid ett hus fann jag två sådana här tunnor, stora men jag antar att det inte är badtunnor. De har fyra band av cocosfibrer knuta runt sig. Kan det vara fiskförvaring när man tömmer fiskebåtarna eller?

Kände mig plötsligt iakttagen men det var folktomt på vägen just då, till slut såg jag den här bruna krabaten kolla in mig med skarpa ögon. Antagligen vägens vaktkatt.

Även vid piren har det förändrats till det bättre sedan sist, känns mycket bra att se. Själva har vi ställt cocostomten, vi fått av områdespersonalen, på plats i trädgården. Det får bli vår juldekoration inför julafton.