En blöt natt

I natt får man nog tillstå att det var en blöt sådan, ja det kan ju missförstås. Det var regnigt och det ordentligt, jag vaknade av att det vräkte ner och samtidigt hörde jag ett ljud så jag var tvungen att öppna altandörren och lyssna. Det lät som en genomdränkt katt som ville in i värmen, om det blev så vet jag inte men den tystnade i alla fall. Därefter åskade det med både blixt och dunder, hunden kom intassande och ville sova hos oss i sovrummet. Antar att han ville att vi skulle känna oss trygga eller om det var tvärtom.

När det dagades och vi fått vår frukost beslöt vi oss för att ta en sväng in till IKEA och vet ni, det är där semesterfolket tillbringar sin ledighet när det regnar ute. På grund av en viss lathet brukar vi passa på att äta där, då det kräver sin kraft att gå runt och leta fynd. Idag hade dock halva stans befolkning kommit på den idén men skam den som ger sig. När såväl vi som bil var fulla av allehanda ting åkte vi hem, det blev en lätt kvällsmat, färska hallon, mjölk och grovt bröd. Perfekt, gott och lagom. Nu skulle jag gärna slappa lite framför TV-n men jag tvivlar på att det är något sevärt. Repriser, repriser, repriser och är det inte det är det något från ”klubben för inbördes beundran” ni vet stjärnor av olika slag som tävlar, lagar mat, kör hästar och så vidare. Det verkar som att TV är en reträttplats för alla gamla stjärnor.

 

Läsväder eller regnväder ?

Etiketter

, , , , , , ,

Nu när den svenska sommaren är som vanligt, det vill säga mulet, regnskurar och åska. Kallas det läsväder eller regnväder? Då får jag ägna mig åt läsning vilket tillhör en av mina favoritsysselsättningar. Det blev bara ett par lyssnarböcker när vi var i fjällen men det tar jag igen nu. Två av böckerna var av Robert Galbraith ( J K Rowling), den första heter Gökens rop och är en spänningsroman. Naturligtvis finns det som alltid en privatdetektiv Cormoran Strike som har problem med sitt privatliv som tur är har han en assistent Robin och hon hjälper honom med det mesta. En lagom spännande historia och lite nyfiken blir man på hur denna chef – assistenthistoria skall utvecklas.

Gökens ropDen andra boken i serien, Silkesmasken är lika spännande som den första när det gäller relationsfunderingarna men handlingen är lite väl knepig. Det är ett manus som försvunnit och det händer en del mord utifrån manusets beskrivning. Tycker att språket är lite väl starkt. Inte min stil.

Silkesmasken

Elly Griffiths, De utstötta är däremot min stil. ”Elly Griffiths böcker kombinerar arkeologi, kriminalteknik, psykiskt störda personer och romantik på ett mycket spännande och härligt sätt” skriver Eskilstuna Kuriren och tänk det håller jag helt med om.

De utstöttaJag är väldigt förtjust i arkeologen Ruth Galloway med sitt raka lite burdusa sätt och hennes hemliga förälskelse i kommissarie Harry Nelson. Har ni inte läst dessa så passa på. Dessvärre har jag säkert tio olästa böcker på hyllan så vi får väl hoppas det blir lite mer regn framöver.

Skilda ödets lotter falla…

Etiketter

, , ,

Skilda ödets lotter falla, efter guld vi grävde alla, några av oss nådde lyckans höjd men mången blev av livet böjd. Var och en av oss dock minnes att ett lyckoland det finnes, hemma i den röda stugan bor kanhända ännu far och mor. Texten kommer från Viggo Hanssons sångbok  (1939 – 1943).

Kom att tänka på den här gamla texten när vi var uppe i stugan i fjällen. Visst ser det ut som en riktig idyll vilket det också är. I det här huset föddes en bekant till oss, han bodde där tills han var fem år, då flyttade familjen lite närmare byn.

Borga juni 2015 503.jpg1

Huset ligger vackert på en liten halvö och nära sjön. På den tiden han bodde där var det bara bottenvåningen som var inredd så jag kan tänka mig att det var trångt. Hans pappa byggde huset men han föddes dock inte här, nej det var i ett annat hus på gården.

229.JPG1

Nämligen det här, vår bekant berättade om hur hans farmor och farfar byggde den lilla stugan. Där bodde farmodern ensam med sina många barn kanske var de 10 – 12 personer ibland. Barnen var många och det var nog svårt att få det att gå ihop. Ingen väg man kunde traska på, utan vägen gick genom skog och över vatten. Fångst av småvilt, fisk och ett litet potatisland kunde ibland ge mat för mättnad en stund. Rädslan för vargen fanns alltid med vintertid. Kölden var tidvis hård och spisvärmen gick rakt genom väggen. Här fanns ingen isolering att tala om i väggarna, på sin höjd var de klädda med tidningspapper. Farfadern åkte till Amerikat som man sade, det blev inget guld och efter många långa år kom han tillbaka. Då var barnen vuxna och mor hade flyttat från stugan för längesedan.

228.JPG1

Naturligtvis har vi fått en spännande och gripande berättelse om hur det var men den får vara privat. En sak kan jag tala om, den här stenen har hört och sett mycket. Det var på denna sten som hans farfar och farmor bodde medan de höll på att bygga den lilla stugan. Granen fanns ju inte då men säkert hade de granris för att få det mjukare o varmare. Det var denna plats och till denna sten de kom som ”nybyggare” efter en lång vandring genom väglöst land. Medan de frös, var hungriga och kämpade sig fram, ja då hade min farfar o farmor en gård med kor, gris, höns och vete i det som kallas ”Sveriges trädgård”. Tänk så olika ödets lotter falla.

224.JPG1

Det finns mycket historia i Risbäck

Etiketter

, , , , , , ,

Det är kanske tur att man inte hinner åka runt i alla små samhällen i Sverige, då skulle man aldrig få tillfälle att vara hemma. Börjar man forska i en bygds historia kan man hålla på hur länge som helst. Förutom att det är intressant så lär man sig en hel del. Jag har hört talas om denne lille man för många år sedan och nu fick jag tillfälle att se honom på foto, dessutom i naturlig storlek.

Borga juni 2015 203.jpg1

Magnus Vigilius Fjällström även kallad Lill-Månke var same och föddes 13 januari 1856 i Marsfjäll. Om Lill-Månke kan man läsa i många böcker, det verkade vara en flitens man för han förvärvade många renar och mycket mark. Gifte sig tre gånger och fick tolv barn. På gamla dar flyttade han till ålderdomshemmet i Dorotea och dog så småningom 1940.

083.JPG1

Det finns några böcker av Bruno Kämpe, bland annat Barfotabarn och Vandra med Vinden som jag har läst. De handlar om ”nybyggarna” som kom vandrande upp till de här trakterna och satte ner sina bopålar. Väldigt intressant läsning och kan väl påminna lite om de strapatser som nybyggarna i USA var med om.

I Risbäck finns även en byggnad som tidigare fungerat som skolhem. Här handlar det inte om fina internatskolor utan om ett internat där de skolelever som inte kunde åka hem på dagarna fick bo. Måndag till och med lördag och det ville till att man inte blev sjuk under veckan för då kunde man få vara där två veckor i sträck. Stackars småskoleelever som fick vara hemifrån mer tid än de tillbragte med sina föräldrar per år.

103.JPG1

Risbäcks skolhem är stort och pampigt, såväl fram som baksida är imponerande och vackert i solljuset. Skolhemmet var i bruk mellan 1929 – 1963 och hade 40 boendeplatser, det har varit många barn som gått ut och in genom de dörrarna.

108.JPG1

Någon har räknat ut att det handlar om 1 400 barnår (är de längre än vuxna?). Nu håller byggnaden på att renoveras för att bli turistboende vilket den bör passa perfekt till.

107.JPG1

Kan inte låta bli att visa skafferiet, dit skulle jag inte vilja gå när det blir mörkt.

Gamla nyheter är också intressanta

Etiketter

, , , , , , , ,

Inuti det lilla museet i Risbäck finns det många berättelser från förr. Vi läser ofta memoarer, reseskildringar, historiska berättelser ja allt som går att skriva om. Men i det här lilla museet finns den lilla människans historia beskriven och det är ett område jag finner väldigt intressant. Försöker alltid tänka mig in i hur det var då, förutom att jag får en del kunskap får jag även ett perspektiv på tillvaron och kan bara konstatera att vi har det väldigt bra.

Borga juni 2015 379.jpg1

Här ligger en bit av ett propellerfäste det har suttit på en Junker, ett Röda korsplan som fungerade som ambulansflyg. Det var en samekvinna som hade insjuknat och skulle flygas för att få sjukhusvård, rutten var inte lätt då det var väglöst land.

074.JPG1

I planet fanns fem personer och alla omkom i det som senare beskrevs som Trappbergsolyckan 1938. Detta var då en av de största flygolyckorna i Sverige och äldre personer i trakterna där minns det än i alla fall de muntliga beskrivningarna de fått. På bilden nedan ses planet.

076.JPG1

Här kan man med goda ögon och tålamod även läsa om det hela. Den här typen av ”lokalhistoria” får man aldrig till livs om man inte tittar in på de små bygdemuseerna.

077.JPG1

En björnstock och vad är det? Ja inte vet jag. Kanske är det bara ett minnesstock. På stenen finns det i alla fall en text ingraverad och den syns bättre på nedanföljande bild.

Borga juni 2015 373.jpg1

Den här björnjakten var 1916 och det som slår mig är namnen på deltagarna. Ser man efter kan man finna fru Isacsson, fru Larsson, fru Wassberg och fru Hedberg det var alltså fyra kvinnor som deltog i björnjakt redan 1916. Jag som trodde att kvinnligt deltagande i jakt var ett påfund långt senare år. Inget är nytt under solen.

096.JPG1

Varför skrev jag inte blogg igår, jo det ska jag tala om vi åkte ända till Västerås och där blev vi bjudna på middag. En förrätt som bestod av toast och gräddig regnbåge, huvudrätten ser ni nedan. Nyfångad stekt mälargös, nypotatis, sallad och tre olika såser. Kan tala om att det smakade utmärkt i synnerhet som det efterföljdes av hemgjord glass, jordgubbar och smarrig chokladsås. Blev ni hungriga?

017.JPG1

Nog har utvecklingen gått framåt

Etiketter

, , , ,

När vi ändå var i närheten av Risbäcks hembygdsmuseum passade vi naturligtvis på att gå in där. Det kan vara nyttigt att ibland bli påmind om att vi inte alltid har levt bland dessa teknikens under vi har idag. Girigheten har väl ökat allteftersom vi fått det bättre, nu skall kläderna helst vara designade av något känt modehus. Annat var det på den tiden då man fick använda gamla lakan att sy blusar av, om man nu hade en symaskin vill säga.

069.JPG1

Att sy något större plagg med en sådan här liten maskin var inte det enklaste men jag skulle tro att den som fick den ändå var mycket lycklig. När sedan den här avancerade symaskinen dök upp, ja då kunde man sy det mesta. Tänk ändå vilket underverk. Kanske är det förlagan till Singer eller Husqvarnas symaskiner? Men en trampmaskin var inte fy skam.

079.JPG1

Kök fanns det kanske inte men en stor vedspis av något slag i en hörna fanns det väl. Ofta var det någon form av öppen spis och då behövde grytorna ben för att kunna stå över elden. Här ser man såväl stekpanna som sopp/grötgryta, matlagningen var enklare på den tiden. Man fick klara sig utan mixer och elvisp.

073.JPG1

Skulle tro att man till vardags inte la upp maten på fat men kanske på kalas att dessa träfat kom till nytta. De har nog diskats eller skrapats många gånger. Gör man en analys kanske man skulle få fram vad som legat på dem under åren.

071.JPG1

Grötfat för alla, har man bara varsin sked fungerar det. Den här tiden ligger inte så långt bort även om inte vi kommer ihåg den, i början på 1900-talet skulle jag tro. Det var stor skillnad på hur man levde i Stockholm och hur det var i delar av Norrlands inland då. Missa inte att titta in i gamla hembygdsmuseum och liknande i sommar det är väldigt intressant.

090.JPG1

Vindkraft

Etiketter

, , , ,

Vindkraft diskuteras ju ofta ur många synvinklar, en av dem är deras utseende och om de stör naturbilden. Själv tycker jag de är ganska snygga, långa, smala och smäckra. Om jag skall vara riktigt ärlig kanske de inte är så vackra där de står utmed västkusten. Däremot i fjällkedjan runt Risbäck är de helt OK.

     126.JPG1Otaliga är de gånger vi åkt utefter Stora Arksjön och tittat på de arton stycken höga pelarna med sina vingar uppe på fjällkanten. De placerades där 2008 men vi har aldrig kommit på idén att åka upp för att se dem på närmare håll. Nu blev det i alla fall av och efter en lång slingrande skogsväg kom vi så upp till Bliekevare Vindpark.

124.JPG1

Utsikten var hänförande och vyerna man såg låg flera mil bort.

121.JPG1Lite imponerad blir man i alla fall av att dessa snurror producerar energi som räcker till 10 000 villor eller 20 000 lägenheter. Tänk om det varit kolkraft då skulle motsvarande mängd energi gett ett koldioxidutsläpp på 90 000 ton.

127.JPG1Man kände sig ganska liten där man stod och vände näsan mot skyn, höjden är dock imponerande 80 meter. Rotordiametern är 90 meter vilket är svårt att föreställa sig när man ser dem på håll. Visst är de vackra (riktiga skönheter) när man ser dem så här mot en klarblå himmel. Jag har fått min önskan uppfylld i alla fall, eftersom jag alltid drömt att få komma dem nära och det fick jag nu.

Borga juni 2015 450Efter att ha kört på den slingriga smala grusvägen där skyltarna med texten ”ej obehörig trafik” stod vid vägkanten med jämna mellanrum var Rolf ändå nöjd med besöket. Det ironiska var att när man väl kom upp fanns det en stor skylt med texten ” Välkommen till Bliekevare Vindpark” ?

  Som en överraskning fick vi möte av två bilar när vi åkte hem, den ena med själva rotorn på. Den vill jag lova var såväl hög som bred. 234.JPG1 Den andra med en vinge på flaket och vingen torde då vara 45 meter lång. Tala om tillfälligheter som passar in. En givande dag med andra ord. 235.JPG1

En riktig sommardag

Etiketter

, , , , , , ,

Nu när det regnar är småkallt och mulet, ja då får man ta fram minnena av de vackra sommardagarna vi haft. De skall väl inte vara över än, förhoppningsvis återstår det en bra del av sommaren. En vacker sommardag som jag kommer att minnas länge var söndagen den 28 juni, då kom våra grannar och sa att de skulle åka till Risbäck på friluftsgudstjänst. Självklart ville vi följa med, Risbäck eller Rijsiejohke som det heter på sydsamiska, är en liten by belägen 7 mil nordväst om Dorotea. Den har fram till år 2000 räknats som småort men den tiden är nu förbi.

119

Åker man upp på fjället motsatta sidan av Risbäck kan man se den lilla byn nere vid stranden av stora Arksjön. Den ligger i mitten av bilden lite till höger. Platsen är kanske inte så stor men den har mycket att erbjuda, bland annat en vacker kyrka vilken togs i bruk 1859. På den tiden var det gudstjänst två gånger per år. I Risbäck finns naturligtvis också en fotbollsplan med namnet ”Myggvallen” ett passande namn i dessa trakter samt ett litet men innehållsrikt museum. Muséet är beläget på en plats som kallas museiparken och det var här som friluftsgudstjänsten ägde rum.

042.JPG1

Nina Sandberg Olofsson höll i gudstjänsten, hon är präst i Dorotea/Risbäcks pastorat. Med stor inlevelse och förmåga om att beskriva det sköna, vackra och betydelsefulla här i livet fick hon alla att lyssna intensivt. Till och med myggen höll sig stilla o tysta. När det gäller sommar och naturens vackra grönska finns det många sångtexter att välja mellan, vi fick denna dag njuta av O store Gud, Tänk att få vakna, En vänlig grönskas rika dräkt med flera. Kantor var Madelene Westlund och hon förhöjde ytterligare stämningen med sitt vackra spel, generösa leende och positiva attityd.

034.JPG1

Vad passar bättre in ett tillfälle som detta om inte folkmusik, Dorotea spelmanslag bjöd på det i stora mått såväl före, under som efter gudstjänsten.

047.JPG1Eftersom dagen var varm sökte de flesta efter skugga och detta fanns att tillgå vid husväggar och stora träd.

045.JPG1

De flesta hade kaffekorgar med sig och var det någon som inte hade så delade man villigt med sig. Kan man njuta av en varm sommardag på ett bättre sätt.

049.JPG1

Skulle i så fall vara detta. Efter att gudstjänsten var slut fortsatte spelmanslaget att spela, kyrkoherden bjöd upp till en vals och Rolf var inte sen att ta chansen. Just denna positiva attityd vi sett här tror jag att en präst skall ha om man vill öka antalet kyrkobesökare.

056.JPG1

En dag att minnas och ett visdomsord nedan jag hittade på Risbäcks hemsida.

   ”En del människor är så snåla att de inte ens skänker någon en tanke”.

Man får roa sig så gott man kan.

Etiketter

, , , ,

När man bor lite avsides gäller det att roa sig så gott det går på egen hand eller med hjälp av en hund. Sommarvädret har kommit till Lappland så idag har vi njutit av värmen och vips så säger man, oj vad det är varmt. Man blir aldrig nöjd men vi har i alla fall hittills inte haft myggbesök. Sommar är lika med fika och gärna med trevliga vänner, därför bjöds grannarna in till ”sommarfika”. Naturligtvis skall det dukas med en ärvd broderad s.k. kaffeduk och ängsblommor i vasen när man är i stugan.

 DSCN2883.JPG1

Förutom en hemlagad hallontårta bjöds det på varma vaniljhjärtan.

DSCN2881.JPG1

Som ni ser är det dukat för fyra men plötsligt fanns det bara tre? Kunde inte ens hitta pappersformen den låg i. Hunden däremot höll sig borta?

Ingen idé att gråta över spilld mjölk, vädret inbjöd ju till någon aktivitet. Rolf ville ut på sjön och jag ville gärna fiska lite och hunden tycker om att känna vinden blåsa kring öronen.

DSCN2893.JPG1

Väl ute på sjön får Bachus se en fågel samt något som flöt på sjön varför han beslöt att hoppa i och undersöka det närmare. Flytvästen ja den glömdes hemma men han satt fast i båten med hjälp av kopplet. Just detta gjorde att han hängde i vattnet från båtkanten och såväl Rolf som jag insåg att han snabbt måste upp. Tror att hunden var tacksam men det var inte Rolf han hade nämligen slängt sitt favoritspö i vattnet i hastigheten. Under en timmes tid flöt vi runt och letade kastspö. När vi åkte hem var det bara jag som fått napp, ett haspelspö så alla var nöjda till slut.

Instängd

Etiketter

, ,

Igår kände jag mig lite instängd och det i ordets rätta bemärkelse. Vi har byggt en ny vedbod, den är i princip klar det enda som saknas är handtagen. Nu är den i alla fall invigd, Rolf hade lagt upp en hög med ved vilken jag ämnade bära in. Själv höll han på med något inne i huset som krävde borrmaskin. Det var lite blåst i vinden så för säkerhets skull tog jag en skruvmejsel i handen ifall dörren skull blåsa igen.

Det gjorde den och skruvmejseln låg utanför, paniken stegrade sig för jag avskyr låsta små utrymmen. I dörren finns emellertid ett litet fönster och tur nog låg hunden utanför. Jag bankade och ropade, till slut såg han mig, hämta husse skrek jag. Nu fick jag tillfälle att se vad han gick för, jodå han ställde sig upp och såg på mig därefter rusade han in till husse. Inget hände och jag slog nästan hål på väggen under 15 minuter, då kom Rolf som ville kolla vad jag höll på att hugga så frenetiskt. När jag berättade vad som skett sa han, aha jag undrade varför hunden kom inrusande o flög upp på övervåningen och la sig ??

Därefter bestämde jag mig för hålla mig inomhus för säkerhets skull, skura ett utrymme under trappan var en bra sysselsättning. Där finns ingen lampa så Rolf satte fast en vägglampa på dörrkarmen, då den satt lite fel ändrade jag positionen. Tappade greppet och den föll rakt ner i skurhinken. Det var tur att Rolf stod bredvid annars hade jag säkert stuckit ner handen i hinken.

Inte min dag alltså, skulle sedan ta tandpetare ur sin behållare, tappade den och hundratals tandpetare ner i hundens vatten -o matskål. Det var dock ingen hämnd för hans agerande tidigare under dagen.

DSCN2851.JPG1

Det blev en fisketur på kvällen med resultat en öring fast jag kan tala om att en stor, stor röding satt på kroken men den stack. Önskar jag kunde sett så avslappnad ut som Bachus gjorde på denna fisketur.