Kategoriarkiv: Min vardag

Sommar och höst i fjällen.

19 tisdag Sep 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , ,

Det finns väl ingenstans som naturen skiftar så fort som i norr, speciellt i fjällområdena. Jag har tittat lite på mina bilder från i somras när sonen och två barnbarn var här, vilken skillnad i färger och aktiviteter. De ville ta en liten vandringstur och självklart ville jag haka på. Det bestämdes att vi skulle gå till Sutme sameviste. Här har det bott samer i minst tvåhundra år, och Sutme räknas in i det sydsamiska området. Den huvudsakliga sysselsättningen för samerna var renskötsel, de skulle vallas, ses till, mjölkas och hela tiden måste man byta platser för att få bra tillgång till matEnklast är att man åker till Sutme stugby och där börjar sedan vandringsleden. Leden går efter Slipsikån. Det är lätt att tro att man skall följa åkanten men icke, här handlar det om höjdskillnader och inte ens sju vilda hästar skulle få mig att klättra ner till ån. Min koncentration gick åt till att hålla mig på vandringsleden.

Inte blev det bättre när jag skulle gå balansgång på plankorna, kom så att säga lite efter.

Den här stenen har jag funderat på många gånger, hur i hela friden har de små stenarna som den stora vilar på, kommit dit?

Sutme sameviste har varit det viste där släkten Kroik har tillbringat långa tider av sitt boende, främst var de där under vår och höst. På vintrarna när det var kallt och mycket snö tog de renarna och flyttade ner till skogslandet, främst norr om Örnsköldsvik eller kusten. Familjen Astrid och Lars Kroik var den sista samefamiljen som bodde enbart i en kåta. År 1968 flyttade de från vistet ner till ett litet rött hus i närheten.

Den här typen av hus fungerade som förråd och då främst för mat. Kan tänka mig att det har hängt mycket viltkött och fisk här under åren. Familjerna var väl i princip självförsörjande vad gällde mat.

Av någon anledning kom jag sist i ledet och vid ett tillfälle fick jag se det här konstigt formade träd o trädrot. Såg lite kusligt spökligt ut och jag vill itne se det vid skymningen.

När vi gick tillbaka såg vi skylten Storfallet, det är ett vattenfall i Slipsikån och har en fallhöjd på tio meter. Vägen ner är brant, mycket stenig och hal. Rolf föredrog att dokumentera det hela och jag stod bredvid o hejade på.

De små därnere är sonen och två barnbarn det ska finnas en hund också nånstans. Är det varmt i luften känns det nog skönt med ett bad men den här dagen var det inte varmt. När det 11-åriga barnbarnet kom upp hade hon i ena handen en mugg vatten för att jag och farfar skulle få smaka friskt källvatten. Så omtänksamt eller hur och gott var det.

Äntligen på väg ner, det är Sutme stugby som syns därnere och bakom där är det Borgasjön. Tänk jag klarade dagens vandring och det var dessutom väldigt skönt.

Upptagen fredag

15 fredag Sep 2017

Posted by in Min vardag

≈ 4 kommentarer

Idag blir det ingen blogg eftersom dagen är fylld med olika aktiviteter. Har läst mina mail,sms, messenger, gulliga ord o bilder från barn o barnbarn och så har jag öppnat paket från goda vänner som gav mig den här boken. Blev något överraskad, den är så vacker och informativ. För att inte tala om alla minnen som dyker upp när man ser alla bilder. Grannfrun häruppe i obygden sände med blommor, kort o chokladkartong med Rolf efter avslutad jaktdag, också fick jag kortet på bilden där står det att om allt klaffar får jag en liten dröm uppfylld av Rolf. Han är lite extra glad idag efter en riktigt bra älgjakt under dagen. Kan det bli så mycket bättre. Det blev en liten blogg i alla fall.

Ett kort besök i Karlskrona

11 måndag Sep 2017

Posted by in Min vardag, Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , ,

Efter att ha besökt Ronneby var det dags för en tur till Karlskrona. Lite nostalgi eftersom jag även där har varit bosatt några år i min barndom. Sommartid en väldigt vacker stad omgiven av en massa öar och fin skärgård. Själva centrum ligger ju faktiskt på en av öarna, Trossö och staden finns uppsatt på UNESCOs världsarvslista, att den grundades av Karl den XI vet nog de flesta.

Vi startade på Fiskartorget i Karlskrona det ligger i direkt anslutning till hamnen. Därifrån går de flesta skärgårdsbåtarna men förr låg det även till lite fiskebåtar där. Det var här som det stod en massa fiskargummor och sålde fisk. Fisken låg i trälådor och de som köpte hade ofta en korg med sig att lägga dem i. Den stående frågan från köparna var; hur mycket kostar strömmingen kastet. Fiskarna var kalla och ofta blåste det så gummorna hade fingervantar för att inte frysa, de var halva över fingrarna för att få grepp med handen. Idag står det inga gummor där men väl en väldigt vacker staty av Fiskargumman som är gjord av Erik Höglund och den ställdes upp 1982.

För er som inte vet hur mycket ett kast är får ni förklaringen enligt Wikipedia härnedan.

Kast är en gammal svensk mängdenhet för strömming. En kast motsvarar 4 strömmingar. När en kast strömming mättes ut användes handens fingrar. En strömming sattes mellan varje finger. Sedan ”kastades” de ner i köparens korg.

En bild från stugorna på Björkholmen som är ett litet kvarter i centrum, det är en gammal arbetarstadsdel och en del av stugorna är från 1700-talet. De är mycket små runt 30 -35 kvm och jag kan tänka mig att det var inte så roligt att bo där. Idag är det en idyll tänk vad det kan ändras. När jag var liten talade de som bodde där en egen dialekt, vi kallade det för björkholmska och var nästan omöjlig att förstå.

Vi fortsatte och hamnade i Amiralitetsparken med den vackra klockstapeln som tros härröra ända från 1699. Från början fungerade den som klocka åt varvsarbetarna, här kunde de kolla tiden från långt håll.

En uttjatad historia; Två varvsarbetare stod och pratade om sina barn och den en var väldigt stolt över sonens framgångar. Dessvärre kom han inte ihåg sonens titel. Så han sa till kompisen; vilket är högst klockstapel eller konstapel. Kompisen svarade, det är klockstapeln. Ja sa den andre då är det det han är.Att besöka Karlskrona utan en visit hos Rosenbom går inte för sig. Trägubben som är vida känd har även medverkat i såväl litteratur som film. Bland annat i Nils Holgersson. Stackarn har stått på samma ställe i snart 200 år, kom dit på 1700-talet. Detta är dock inte riktigt sant för 1956 byttes han ut med en kopia som är gjord av Karl (Hästö-Kalle) Karlsson och det är den kopian som syns på bilden ovan.

Rosenbom fungerar som kyrkans insamlingsbössa och den används än idag. Allt som läggs i den går till välgörande ändamål. Han håller en skylt i en handen med följande text.

Ödmjukast jag er ber
Fast rösten är nog matt
Kom lägg en penning ner
Men lyften uppå min hatt

Säll är den som låter sig
wårda om den fattige
Kon.Dav. 41:23

Amiralitetskyrkan är en mycket gammal kyrka och uppfördes år 1685 vilket betyder att den bara är fem år yngre än själva staden. Det var meningen att den skulle byggas om till en stenkyrka så småningom men detta gjordes aldrig. Vilket var tur för denna lilla träkyrka är väldigt vacker. Kyrkan är fortfarande i bruk och det hålls gudstjänster, konserter med mera där. Det är en av turister mycket fotograferad kyrka, alla vill ha ett foto när de står på kyrktrappan och lägger en slant i hans huvudMen oj då, när jag gick ut såg jag dubbelt eller kanske inte. Detta är den gamla Rosenbom. Lite kraftig i dragen och lite mer av ålder tärd, ”kyrkhallen” är numera hans hem.

Enligt Wikipedia:

Så lär Gubben Rosenbom har funnits på riktigt och hette Mats Hindiksson Rosenbom. Han lär, enligt släktforskare, härstamma från Åland och var en av de första som bosatte sig i Karlskrona.

Vi avslutade dagens promenad som har gått tvärsigenom staden och kom ut till havet igen. Där ligger det vackra landshövdingsresidenset  och man kan se klockstapeln på håll. I detta residens har för övrigt men gamla chef Björn von Heland bott i sin ungdom, då hans pappa var landshövding i Blekinge. Jag börjar nog bli gammal för även det kommer jag ihåg.

Ronneby brunn och brunnsparken

09 lördag Sep 2017

Posted by in Min vardag, Upplevelser, Utflyktstips

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Ett besök på Ronneby Brunn och den vackra Brunnsparken är ett måste om man besöker Blekinge. Själv minns jag parken som den var innan nya hotellbyggnader och annat kom till. Det stora vackra trähotellet med sin fina restaurang och med anor från längesedan. Ronneby brunn var en mycket känd kurort. Den har anor så långt tillbaka som till 1705 och i slutet av 1870-talet var det Sveriges mest besökta kuranläggning. Hit åkte man för hälsans skulle, för att dricka brunn eller bara för att få umgås med likasinnadeHotellet var fram till den stora branden 1959 norra Europas största träbyggnad. Nu finns det ett antal något mindre hus kvar. Men man kan i alla fall ana hur det stora hotellet har sett ut. Fast nu finns det ingen punschveranda kvar att sitta i.

Det finns en enklare restaurang/café om man vill vila fötterna en stund. Här kan man nämligen promenera i timmar.

Redan 1705 kom det första tillfället att dricka brunn, vattnet lär ha varit extremt järnhaltigt. Detta höll man på med ända till 1935.

Idag fick vi hålla tillgodo med en betydligt enklare pump men Rolf passade ändå på att ta en klunk av det ”helande” vattnet.

Hunden var inte sämre han men föredrog att dricka det från dammen.

År 2005 blev parken utsedd till Sveriges vackraste park och 2006 utsågs parken till Europas fjärde vackraste park i tävlingen med samma namn.

Helt plötsligt gick vi på en stor häst, lite nyfiken på varför den stod där blev jag ju. Så här står det på informationen om hästen på internet. ”Man sa att Bäckahästen var ett lömskt rovdjur som lurade barnen att rida på dess rygg för att sedan dra ned dem i vattnet. Barnen tycker att den är så fin att de vill rida på den. Ryggen blev bara längre ju fler barn som red på den. Om man vill hindra en bäckahäst att dränka barnen skall man kasta en bit stål mellan hästen och vattnet. Då kan hästen inte gå den vägen, och dess makt är bruten”.

Bäckahästen finns med i den nordiska mytologi.

I den vackra skogen/parken finns det många vägar att välja på, vi valde en 3 km och fick då se en hel del vackra ting. En något ovanlig sten, japansk trädgård, dammar, skulpterad troll, blåa enorma hortensior och mycket mer.

Den vackra rosa näckrosen blommar så vackert i dammarna, den är annars inte så vanlig i Sverige.

Att växtligheten är enorm  i Blekinge är allmänt känt och det kallas ju inte för Sveriges trädgård för inte.

Området ligger bara 2 km från centrum och är väl värt ett besök. sommartider är det olika aktiviteter som utställningar, tävlingar, musikframträdande och inte minst de fantastiska naturpromenaderna.

En bild på det nuvarande hotellet som är lite annorlunda än det förra.

Spa anläggningen samt poolen. Det är Ronneby kommun som har poolen och därmed har allmänheten tillträde vilket kan vara skönt en varm sommardag. Här fick vi en heldag och både Rolf som hund njöt i stora drag.

En liten tur i Bergslagen

07 torsdag Sep 2017

Posted by in Min vardag, Sevärt, Upplevelser, Utflyktstips

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Vi tog en kort liten tur i Bergslagen när vi ändå var där. Inte det Bergslagen ni tänker på utan på den enda del i Ronneby som klarade sig i den stora branden som var 1884 och den brände i princip ner hela staden. Den delen/kvarteret heter Bergslagen.

Som tur är ar man låtit stadsdelen behålla sin medeltida stadsplan med smala gränder och gator. Det är en riktig trästad och många av husen är så gamla som från 1700-talet, de är lågt byggda och max två våningar höga. På bilden ovan ser vi en av de bredare gatorna, den smalaste gatan kan man inte ens cykla på.

Det här kvarteret ligger angränsar till kyrkan samt Kockums emaljverk, på andra sidan går Ronnebyån. Går man sedan lite längre ner mot centrum kommer man till ett vackert vattenfall och lite av det syns på bilden nedan.

Beskrivning av bilden finns nedan så det är ju ingen idé att skriva det två gånger. Vi såg naturligtvis mycket mer som skulle vara trevligt att skriva om men då blir det nån form av turistinformationsbok och ingen skulle orka läsa den. Det här får räcka.

Kort tur i Ronneby

03 söndag Sep 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Efter att vi installerat oss på campingen och hunden haft sitt ”gyttjebad” tog vi en kort tur i Ronneby.

Det första huset jag såg när vi körde in mot centrum var Fredriksbergsskolan. Där gick jag och min syster ett par år. Det bästa med den skolan var att mitt emot låg ett litet bageri. På den tiden gick man i skolan även på lördagar och hade man tur fick man ibland 35 öre med sig på lördagsmorgonen. Dessa slantar användes till att kila över gatan på den längre rasten och inköpa en småfranska som delades på mitten och där tryckte man in en kokosboll som pålägg. Det var det bästa på hela veckan, har inte provat det sedan dess kanske är dags att göra det nu.

Därefter åkte vi fram till torget men huset vi bodde i fanns inta kvar istället tog vi en titt på den vackra Munktrappan och dess omgivande blomsterprydnad. På bilden nedan kan ni läsa om denna trappa.

Här finns lite fakta om trappan.

Vi körde även ut till hamnen eller redden som vi sa när vi skulle dit. På somrarna var jag ofta hos mina morföräldrar vilka bodde på Gökalv, det var lite som Astrid Lindgrens Sörgården att vara där. Det var endast fyra hus bebodda på en lilla halvön. Turligt nog fanns det barn i alla husen så lekkamrater fattades inte. Det kom en brödbil ibland och då vankades det en påse småkakor men annars fick man åka med morfars motorbåt in till Ronneby. Redden var där man lade till med båten medan shoppingen utfördes. Ibland är det faktiskt roligt att se gamla platser, helt plötsligt minns man händelser man annars aldrig skulle tänkt på.

Gryningsporten i Vilnius

03 torsdag Aug 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Gryningsporten, bara namnet låter vackert och det var även porten. En port som har anor från 1500-talet och som gränsar till ett kapell och det kapellet har en särskild plats i litauiska hjärtan. I kapellet finns ett helgonaltare tillägnat Jungfru Maria. Det förbereddes för bröllop när vi var där.

Det finns även en avsats i gryningsporten där man håller små korta gudstjänster eller sjunger vi hade nöjet av få njuta av lite skönsång när vi var där. Där finns även en målning av ”Den svarta madonnan” och denna målning sägs ha varit lyckobringande för Vilniusborna i många århundraden. Lär kunna läka krämpor och avvärja olyckor och onda krafter. När man kommer fram till porten kan man gå igenom det blåa valvet men man bör ha sitt huvud sänkt av respekt. Gryningsporten har blivit en symbol för Vilnius och den hette ursprungligen Medininku-porten. Av de fem portar som byggts i Vilnius var Gryningsporten den första. År 1799 förstörde den ryska armén försvarsmuren runt Vilnius men man sparade Gryningsporten. Man tror att de var rädda för att förstöra huset med den heliga målningen.

Ser man upp på porten från insidan kan man läsa inskriften ” Mater Misericordia sub tuum praesidium confugium” (Barmhärtighetens moder, under ditt välde söker vi skydd. Denna port är känd över hela världen och väl värd ett besök.

Sötsaker

02 onsdag Aug 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

När man har vandrat runt några timmar för att se på allt staden erbjuder blir man inte bara trött i benen, nej även sockerbehovet gör sig påmint. Jag har fått frågan om hur mat och även möjligheter till gott fika är. Ja tänker man på utbudet i Riga o Tallin för ett antal år sedan lär man bli väldigt positivt överraskad. Jag tillhör ju dessvärre en av dem som gärna stoppar i mig onyttigheter.

 Vi hittade ett riktigt härligt o mysigt litet konditori med enbart hembakta bakverk. De här tårtan med olika lager av fruktmousse var frestande.

En annan skapelse som liknade en tusenbladstårta såg inte heller så tokig ut, den föll jag för. Skulle dock inte skadat med lite mer socker.

Gott kaffe, fint dekorerad och en bakelse med passionsfrukt, inte illa det heller

Är man lite småhungrig finns det bra ställen att äta på. Vad sägs om den här avocadon lite annorlunda smaksatt o dekorerad.

Dryck, ja det finns naturligtvis allt men en varm dag som denna passade ett glas iste perfekt.

Eller varför inte iskaffe med extra kalorier. Detta är bara ett litet axplock av vad det finns att tillgå. Vilnius är en perfekt stad att åka till för ett njuta av god och annorlunda mat.

När det inte går som tänkt

05 onsdag Jul 2017

Posted by in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Att få besök av barn och barnbarn en vecka är väl skäl nog att hoppa över bloggandet under tiden. Att nästan ramla och kasta iväg i-paden på stenplattorna så att den spricker, ja det är definitivt skäl att skippa bloggandet. Ja egentligen är det väl mer korrekt att säga att det omöjliggö bloggande. Allt för att jag skulle ta emir Rolf för det var han som halkade.