När jag var ung hette det slang men numera antar jag att liknande typ av ord heter att de är inne eller trendiga. Som till exempel ”typ”.

Jag har just fått in i min vokabulär att frukost heter ”frulle” och att man ”softar” eller ”chillar” eller ”hänger” när man tar det lugnt. Sedan finns det ju förkortningar som ”messa” betydligt enklare än att behöva säga, skickar ett sms. Min fundering är bara, nu när man använder alla dessa modeord hur går det då med svenskkunskaperna? Ni som är lite äldre minns kanske hur viktigt det var att kunna tala och skriva riktig svenska när vi gick i skolan. Egentligen tycker jag att det skulle räcka med alla dessa engelska ord som vi tagit till oss.

Dialekt däremot är lite av vår svenska kultur och ganska rolig att lyssna på. Varje höst när vi kommer till Lappland och man får frågan, ha e si storålja?

Vilket som alla förstår betyder, har ni sett storälgen? Måste säga att första gången jag hörde det blev jag lite förbryllad. Jag sa till en väninna som är lärare, det är ju tur att eleverna inte skriver som de pratar. Fick till svar att det är just det de gör.

När det gäller journalister däremot förväntar jag mig en korrekt svenska, stil och gott omdöme. Har förstått att det alltid inte behöver vara så, antar att jag även där är lite gammaldags. Som till exempel i veckan när kronprinsparet fick en son och landet därmed en prins. Då kunde jag läsa i en bilaga till vår dagstidning något som kallas krönika. I inledningen kunde man läsa ”Nya kungabebben, Oscar Carl Olof är inte bara en liten prinskorv…” eller vad sägs om ”beräknas föda sitt första barn och naturligtvis borde hen bli hertiginna….” Här kan jag tycka benämningen prinskorv är mycket slarvig och skriver man dessutom att hen borde bli hertiginna ja då kan man väl lika gärna skriva hon.

Vilket i sin tur får mig att tänka på diskussionerna om vad det bör stå på offentliga toaletters dörrar. Dam , herr, hen, symboler ja oavsett vad det står har de samma uppgift och de har alltid varit och kommer alltid att vara, toaletter så varför inte kalla det för toalett. Om det är han, hon, hen eller vem det är som använder den spelar väl egentligen ingen roll. Kanske är jag gammaldags men nog borde vi värna om att både kunna tala och skriva bra svenska. Ungdomarnas ”slangspråk” är väl något som alltid har funnits och gör ingen skada om det används rätt. Hur många av oss har inte suttit på möten och både sagt och hört ”ladda batterierna”, ”win win ” med mera, man var ju tvungen att vara inne. Om detta kan skrivas mycket.