Etiketter
Har man tillgång till en otrolig strand ja då tillbringar man gärna en tid där. Det har dock varit väldigt varmt i såväl luft som i hav. 
Det är väldigt rofyllt att bara sitta och slappa.
Stranden är hur lång som helst trots att jag gått en hel del efter den har jag aldrig lyckats komma till ” vägs ände”. Här ser man Nong Phu restaurang, där är det trevligt att sitta och äta samtidigt som man lyssnar på vågornas skvalpande.
Ovan ser man Mali restaurang, här blir man bortskämd hon är mycket trevlig och lagar väldigt god mat. Enkelt också man säger sitt namn och sedan är det bara att äta, hämta dricka och glass mm. Betalar gör man när man går hem.
Mali tränar på lite svenska även om det tog henne lite tid att lära sig säga Loffe dvs Roffe men till slut gick det.
Ibland kan man se något roligt barnbarnet mötte den här söta svärdfisken.
De varma salta vågorna gjorde gott för både kropp och själ. Får hoppas det sitter i under resten av året. Denna plats är verkligen ett litet paradis, lugn och ro vackert och ingen stress.
Lite snacks kanske att tugga på det fanns larver av alla de slag. Vi avstod eftersom vi inte var så hungriga.
Akvariefiskar dessvärre hade vi inte användning av de heller.
Kokta vaktelägg eller grillade små vaktlar, usch nej de såg så ynkliga ut.
Sushin såg mer tilltalande ut.
Hade man inget annat för sig var ett bad i den stora uppblåsbara poolen ett alternativ.
Vi valde dock att avsluta vår marknadskväll på Djungelbaren och Rolf fick sina friterade räkor som han älskar. Lite trötta var vi efter alla nya intryck och för all del en del höga ljud så det blev en relativt tidig kväll dvs runt 23-tiden.
På den stod priset och namnet på madrassen så vi förstod att nu skulle vi gå till kassan och betala.
Det visade sig vara riktigt, glad i hågen tog Rolf nu varuvagnen och styrde mot utgången.
Nej, nej först måste han skriva på en blankett till.
Denna gången för att bekräfta att vi hade tagit emot madrassen men därefter kunde vi gå ut och lägga den i taxin. Trodde vi men då kom en annan säljare utrusande med en taperulle i högsta hugg. Madrassen skulle givetvis tejpas ihop så den blev så liten som möjligt. Många turer och lång tid för att köpa en madrass nej tacka vet jag IKEA. Nu behövdes det något stärkande och som tur var låg Swensens i Tesco/Lotushuset.
Vi styrde kosan dit och där finns det något för alla, våffla med glass o sylt eller varför inte en Amerikainspirerad glass och CoaCola.
Eller Sticky rice med Mango det är väldigt gott, består av ris kokat i cocosmjölk och ofta lite färgat men det ska vara gul mango. Detta hade vi verkligen förtjänat.
Kyckling, makrill, kokt ris och dryck var vad som erbjöds denna dag. Smakade ganska bra,
Oftast har vi åkt denna sträckan med bil eller buss så det var roligt att se lite andra vyer. Här ser man en av de många risodlingar som ligger i detta området.
På den här bilden ser man räkodlingsdammar, det finns många sådana här så man kan äta lite större räkor utan dåligt samvete.
Små vackra stationsbyggnader dök det upp här o var. Här syns den som ligger i den populära turistorten Hua Hin
Just nu byggs det dubbelspår för tåget från Bangkok och söderut. Det här mötte oss i Huay Yang men efter hela resan såg man att arbetet pågick för fullt. Kommer att bli bra och förhoppningsvis kan det minska lite av biltrafiken och ge en bättre miljö.
Vi ser med spänning fram emot hur det kommer att se ut här så småningom men ett gediget arbete återstår som synes.
En härlig liten fiskeby där man slipper de stora hotellen, shoppingstressen, stora gator med trafik och försäljare i mängd. Här finns det lugn och ro, mysiga små restauranger med väldigt god mat. Dessutom lever man på ett sätt ihop med byns invånare, pratar lite, hjälper varandra och alla hjälps åt att försöka hålla en positiv byanda. Men först var det tågstationen som gällde.
Järnvägsstationen ligger väldigt centralt i Bangkok och den heter Hua Lamphong. Sprintern som tåget lite skämtsamt kallas går kl. 08:05 så kommer man med thaiair hinner man direkt från flyget. I annat fall kan man boka en övernattning i närheten av stationen för att slippa taxi i morgontrafiken. Sprintern heter egentligen expresståget vilket betyder att den inte stannar vid varenda mjölkpall som de andra tågen men express är nog att ta i.
Enklast är att köpa/boka biljett via internet. 
Men visst kan man köpa biljetter även på stationen. Ankomsten till Huay Ynag var satt till kl.12.45. Precis som hemma i Sverige var tåget försenat en timme. Men det fanns lite att titta på som förströelse.
Allra först kollade vi att tåg nr 43 verkligen skulle gå och det stämde som tur var.
På spåret mittemot hade ett nattåg just kommit in och en man höll på att sortera lakan, här används inga sopsäckar som synes.
Inte bara tvätt som skall sorteras även tågen ska ska tvättas.
Här är i alla fall vi såväl som vårt bagage ombord och det fanns bra med utrymme för våra stora väskor. Vår kupé hade en egen värdinna som försåg oss med coca cola och bulle när vi satt oss tillrätta.
Resten av resan beskrivs senare annars blir det för mycket läsning på en gång.
Åt ena hållet lite grönområde här och var.
Åt andra sidan en fotbollsplan, simbassäng m.m. där vi såg några träna simning och lite andra sporter. Fantastiskt att de ligger mitt storstadens bullrande centrum.
Tittade man sedan rakt fram såg man den hetsiga trafiken och den tryckande värmen från såväl sol som bilar. Eftersom hotellet har en direktingång till MBK behöver man inte gå utomhus för att komma in i varuhusen. Till Inas stora lycka fanns det ett bra massageställe precis vid ingången till hotellet. Där passade hon på att ta fotmassage och dricka grönt te efter avslutad shoppingpromenad utan shopping. Naturligtvis fanns det en härlig poolanläggning där vi tog ett dopp och lite avslappning i en solstol. Ina lyckades fånga oss på ett foto som visar tre djupt sovande personer, det visar jag inte här.
När man går in i hotellet möts man av en kafeteria med vackert arrangerade lampor i taket.
Själva receptionen var placerad bakom ett upplyst golv av glas dock gick själva incheckningen något trögt. Vi fick dock lite guavajuice att dricka som tröst.
Efter att ha sovit en hel natt var det dags att för att avnjuta frukost.
Här kan jag lova att man blev trakterad av en god frukost. Dessvärre skulle vi ju ta tåget till Huay Yang annars hade nog frukosten blivit en timme längre.Läget på hotellet är perfekt om man vill vara i centrum, fina rum, mycket bra frukost, bra gym och poolområde. Ligger dessutom nära de stora varuhusen och en del sevärdheter, gångavstånd till Jim Thomssons hus. Har man inte varit där bör man absolut gå dit, dels för att se det och dels för att höra om hans levnadsöde, mycket intressant. Är man lite lat kan man googla. Men nu var det tågstationen som gällde och dags att ge sig dit.
Utsikten är ju inte så givande men en glimta av Irans huvudstad Teheran by night fick vi i alla fall. En stad med 8,7 miljoner invånare som ligger på 1 137 meters höjd över havet men vi befann oss mycket högre.
Efter att ha flugit i nästan 10 timmar anlände vi till Bangkoks flygplats och en helt annan värme än den vi lämnat i Sverige.
Snabbt ut från flygplatsen för att ta oss till vårt hotell. Klockan är strax före sex på morgonen thailändsk tid så vi var ganska trötta. Fast det är ju faktiskt bara 24.00 svensk tid så det fick ses som en sen kväll. 
Det blev en taxi till hotellet för vår del, tuc tuc ser lite osäkert ut i storstadstrafiken.
Solsi Blogg 