Trädgårdskonst

07 torsdag Maj 2015

Etiketter

Eugéne Wijffels, Hollands Beeld, Keukenhof, Kor, Rembrandt, Rembrandt Collection, Singel, Tulpanlök.

Innan vi lämnade Keukenhof passade jag på att ta ett kort av ett par kor. De var dock inte levande, snarare var de ämnade för att pryda en trädgård. Den måste väl vara i storlek större om de skall komma till sin rätt. Varje vår inbjuds konstnärer att visa ett eller flera av sina konstverk i parken. Det fanns ganska många vid vårt besök men de smälter så väl in bland de vackra blomstren att de är lätta att missa. Kombinationen med konst och en vackert blommande park är fantastisk att se.

De här är skapta av konstnären Eugéne Wijffels, materialet är koppar/plåt och namnen på dem är Hollands Beeld 1 och 2. Är ni intresserade av att köpa dem kan jag säga att den vänstra betingar ett pris av 8 500 Euro och den högra 11 000 Euro.

På tal om kor fanns det faktiskt några till innan vi passerade utgången, dessa är mer naturtrogna och de bär en massa ost på ryggen. Om det är ett förtydligande av det är från kons mjölk vi får ost eller om det är att kor är duktiga att transportera ost vet jag inte men visst är den söta.

På vägen tillbaka passerade vi ett par av de stora blomsterfälten, riktiga färgpaletter.

Naturligtvis blev det en sväng till kanalen Singel för att se på de flytande blomsterbutikerna, ja det är faktiskt så att butikerna är byggda så att det flyter på kanalen.

Den här marknaden är inte så stor men ändå kul att ströva runt på. En och annan tulpanlök inhandlades även.

Här är en påse som kallas för Rembrandt Collection och det är väl riskfritt att kalla den så, som konstnär lär han ha använt dessa färger. Vad gör man inte för att få sälja.

Mill eller Kvarn

06 onsdag Maj 2015

Posted by Solsi in Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Holland, Keukenho, Kvarn, Mill, Napoleon, Nederländerna, Schiedam, Våfflor, Zaanse Schans

Mill eller Kvarn, ja det är samma sak fast på olika språk och naturligtvis fanns det en väderkvarn även i Keukenhof. När vi var mätta på alla vackra blommor och konstverk drog vi oss mot de stora vingarna vi anade i ena kanten av parken. När vi kom fram såg vi att vi inte var ensamma om denna idé.

Här fanns det kiosker av alla de slag, våfflor, holländska varma kakor och varm korv. Bara att slå sig ner på en av de roliga bänkar som var utplacerade runt om kvarnen och njuta av varan.

Jag har faktiskt ingen aning om varför det låg halm framför men antar att det är ett sätt att hålla fötterna varma? De allra första väderkvarnarna uppfanns redan under antiken men det var i Nederländerna de verkligen hade sin framgång. I ett sådant platt land var det perfekt att utnyttja blåsten för att få vingarna att snurra och de blev ett viktigt moment i industrin. I Holland fanns det över 10 000 väderkvarnar en gång i tiden, det är ett ansenligt antal.

Jag var ju tvungen att ta en bild på närmare håll och man måste säga att det är en vacker byggnad, smäcker, kraftig och energigivande på samma gång.

”Unik i sitt slag” sa Napoleon när han kom till Zaanse Schans, världens första industriområde med 600 väderkvarnar. Det finns inte kvar idag utan är numera ett bebott friluftsområde med 250 år på nacken. Här finns det möjlighet att uppleva hur det var att bo i Holland på 1600 – 1700-talet. Märker att det finns så mycket kvar att se i Nederländerna att det bör bli en resa till dit.

När vi kom till den lilla staden Alkmaar så fanns det naturligtvis även där en väderkvarn att beskåda.

Jag vet inte varför men på något sätt påminde den mig lite om våra svenska fyrar, förutom vingarna. Den här kvarnen är lite rundare i formen. Vill man se de riktigt stora skall man åka till en liten stad väster om Rotterdam, den heter Schiedam. Denna stad blev under 1700-talet världens Geneverhuvudstad. Jag som i min enfald alltid trott att kvarnarna malde säd till vårt bröd. Det finns mycket kvar att lära.

Oranje Nassau

05 tisdag Maj 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Keukenhof, Mecklenburg, Nassau, Nederländerna, Oranien, Oranje Nassau, tyska furstehuset Nassau, Vincent Van Goghs

Oranje Nassau är namnet på den sista paviljongen i Keukenhof, jag antar att namnet kommer från huset Nassau – Oranien. Oranien är ju namnet på den mest kända grenen av det tyska furstehuset Nassau. Många ståthållare i Nederländerna har under åren tillhört huset Oranien och det är för att använda ett gammalt ord, den regerande dynastin i Nederländerna sedan 1815, Oranien, Nassau, Mecklenburg. Skall inte trassla in mig i kungaättens historia utan berätta mer om vad som väntade inne i paviljongen

Även här fann vi en konstnärlig skapelse innanför dörrarna, en blomsterklädd bil något för barnen att köra runt i till midsommar?

l den här paviljongen höll man som bäst på att iordningställa en del utrymmen för att visa mera om Vincent Van Goghs liv med tanke på att 2015 är ett minnesår. Att det nederländska folket är stolta över sin konstnär är det ingen tvekan om och på alla sätt försöker man visa sin kärlek till honom. Här nedan syns hans porträtt tillsammans med ett enormt hjärta gjort av rosor, bättre kan det väl inte sägas.

Kopior på hans tavlor dyker upp överallt både högt och lågt. Här är några av hans självporträtt.

Solrosorna är väl ett av hans mest berömda verk och det som har kopierats mest utav. Likaså är de levande solrosblommorna med på ett hörn lite här och var och jag köpte faktiskt en burk solrosfrön till sonen, fråga mig inte var han skall sätta dem?

En liten ateljé hade byggts upp för att visa lite av i vilken miljö den store målaren vistades i långa tider. Med tanke på antalet tavlor Vincent Van Gogh hann med under sin levnad måste han varit ganska produktiv eftersom han dog relativt ung.

Det var inte bara självporträtt och blommor han målade utan även miljöer. Van Gogh gillade ju ”fånga” det dagliga livet på sina målardukar. Men det fanns mer motiv som intresserade honom, nämligen från det franska utekaféerna.

Den här hörnan skulle visa lite av den franska eran i hans målning, den var även en plats för trötta turister att vila på. Även om Rolf är en ganska tålig typ blir hans fötter lite otåliga ibland.

Av naturliga skäl går det inte att visa allt som fanns inne på Oranje Nassau, man bör dock inte missa att gå in och se utställningen. Tulpanerna levde sitt liv även i paviljongen och otaliga är dess färger och former.

Bara fantasin sätter begränsningar

04 måndag Maj 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Herbarium, Hortensior, Hyacinter, Keukenhof, Oranje Nassau, Vincent van Gogh, Willem - Alexanders paviljong

Det är som sagt bara fantasin som sätter begränsningar det fick jag helt klart för mig när vi kom in i Willem – Alexanders paviljong på Keukenhof.

Förresten vem har påstått att man bara har blommor i vaser o rabatter, nåja som krukväxter också. Det är klart jag är kanske lite gammaldags och föredrar en baby i barnvagnen, men det är väl OK med Hortensior om man vill ha det istället.

Här har man verkligen använt fantasin när man gjort dekorationerna och det är inte så tokigt ändå. Det behöver inte vara finaste kristallvasen när det finns färgglada plastbyttor i köksskåpet.

Eller varför inte göra en enkel hylla och vitmåla, se så effektfullt med mörkrosa hyacinter och vitmålade träpinnar.

Här är jag mer tveksam, kan se framför mig hur hyacinterna kommer att se ut när jag suttit på dem. Fast de går ju alltid att lägga in i ett herbarium.

Släng inte gamla plåtburkar de går att återanvända som blomkrukor, dessutom blir det billigare. Liljorna framhävs bättre när ”krukans” framtoning är mindre.

Även inne i paviljongerna fanns det en hel del ovanliga tulpansorter att beskåda, kommer ni dit missa inte att gå in i Willem- Alexander. I morgon tänkte jag visa några bilder från Oranje Nassau som i år till stor del är tillägnad Vincent Van Gogh.

Paviljongerna i Keukenhof

03 söndag Maj 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Beatrix paviljongen, Brudbar, Juliana, Paviljongerna i Keukenhof, Tulpomania, Wilhelmina

Inne i den väldiga ”tulpanparken” finns det fem paviljonger, den första man kommer till är Juliana/Tulpomania. Nyfikna som vi var måste vi naturligtvis kika in och det var intressant. På denna utställningen berättades tulpanens historia, hur det hela med tulpanhysterin började på 1700-talet. På den tiden var tulpanen att betrakta som en exklusiv och sällsynt statussymbol. Den långsamma ökningen av tulpanlökar i förhållande till den stora efterfrågan som kom, gjorde att priserna steg snabbt. Men så småningom kom ökningen av tulpanlökar och då utvecklades det till en stor industri för Holland. Allteftersom började man få fram olika tulpaner i fråga om färg och utseende, tålighet o.s.v. Nu bedrivs en ständig forskning kring detta.

Inne i denna paviljong fick man även information om hur tulpanlökar skall skötas och hur de förökas, det skedde i form av en personlig liten lektion där du fick se en tulpanlök i genomskärning för att bättre förstå.

Vi fortsatte vår vandring genom blomsterlandskapet

och kom fram till nästa kungliga paviljong åtminstone enligt dess namn nämligen Wilhelmina, i den här paviljongen finns det inte så mycket blommor eller konst. Nej den är inriktad på helt andra behov, där finns första hjälpen, toaletter, restauranger och så naturligtvis en shop. Av naturliga skäl blev besöket där väldigt kort men nödvändigt.

Bara att knata vidare mot Beatrix paviljongen och på vägen dit gick jag förbi två egendomliga utsmyckningar. Det ena var en samling färgglada träfåglar vilka samlats runt en stolpe, ett riktigt dekorativt konstverk.

Det eller rättare sagt den andra kände jag väl igen hemifrån eftersom jag ser honom varje dag. Här tror jag han lever på lite för stor fot, fast man kan vända på det och säga att han inte växt i sina skor.

Beatrixpaviljongen är denna säsong vigd åt Orkidéer, en riktigt blomstershow hittade vi innanför dörrarna.

Naturligtvis fanns det orkidéer i alla färger och former, planterade som vi är vana vid.

Mycket gick i romantikens tecken, vad sägs om denna bröllopstårta med ett ”oäkta” brudpar på toppen.

Dessa vita orkidéer är planterade i fyra lådor, därefter har man satt speglar runt dem. Onekligen en häftig effekt om man vill ha många men är trångbodd.

En färgglad effekt får man genom att ställa en orkidékvist i en glasflaska och vira runt en liten frottéhandduk.

Högt i tak, ja då kan man vira in krukorna i papper eller handdukar och hänga dem på väggen.

Som ni förstår fanns det så mycket vackert att se men dessvärre går det inte att visa allt. Resterande paviljonger tar vi imorgon. Kan tipsa om att det är bra med en blogg, varje gång någon frågar hur var det i Amsterdam? Då svarar jag, titta på min blogg och på så vis slipper jag bli hes då jag knappast kan sägas vara fåordig.

Keukenhof

02 lördag Maj 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

Amsterdam, Georg Rybrandt, Gula röda ska de glöda, Harlem, Holland, Keukenhof, Leiden, Nederländerna, Tulpaner från Amsterdam, v

Att åka till Holland och titta på tulpaner är en resa man ofta skämtar om som pensionärsaktivitet. Vi har tidigare pratat om att ta denna tripp men aldrig kommit oss för. Nu är det i alla fall gjort, vi var en grupp på nio personer som känner varandra sedan länge som åkte iväg. Nu kan jag konstatera att Keukenhof med sina tulpaner är en plats för alla åldrar och en dag kan man definitivt spendera där om man vill se hela parken i lugn och ro. Det är väldigt lätt att missa en del, det är inta bara tulpaner det handlar om. Förutom en fantastisk parkanläggning, finns där fyra paviljonger som var och en har en speciell inriktning. Här nedan syns ett fåtal av alla rabatter som finns efter gångvägarna. Jag imponerades av träden med sina enorma stammar men vet dessvärre inte vad de heter.

En runda i parken är avslappnande för själen, dammarna, svanarna alla färger ger mer energi än en veckas semester.

Minns ni texten av Gösta Rybrant;

När det våras skickar jag till dig, tulpaner från Amsterdam. Jag ska skicka varje dag till dig, tulpaner från Amsterdam. När vi ses igen, så får min vän tulpaner från Amsterdam. Gula röda ska dom glöda, tulpaner från Amsterdam. Jag ska svara och förklara det som inga ord får fram. Med tulpaner från Amsterdam

Nog fanns det gula och röda och nog glödde dom, nu hade jag min vän med mig så jag fick tulpanerna på plats. Vi får se om de glöder till våren.

Det var ingen idé att försöka räkna hur många blomsterlökar som planterats men om jag har rätt uppgift lär det vara fler än 7 miljoner. Att den här parken och tulpanerna är världsberömda är lätt att förstå.

Blev onekligen imponerad av mångfalden, höga, låga, randiga blad, enfärgade blad, små blomblad och stora blomblad. Det går inte att beskriva allt.

Ingen brist på besökare, till denna kustremsa mellan Leiden och Harlem i Nederländerna byter den ena turistbussen av den andra under några vårveckor varje år.

Vincent Van Gogh, Museum

01 fredag Maj 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Amsterdam, Camille Pissarro, Emile Barnard, Henri de Toulousi-Lautrec, Keukenhof, Nederländerna, Paul Gauguin, Van Gogh Museet, Vincent van Gogh

Vad vore en resa till Amsterdam om man inte besöker Vincent Van Goghs Museum. I denna stora, ljusa och moderna byggnad som öppnades 1973 förvaras världens största samling av konstnärens verk. Det är allt från skisser, ritningar, tryck och färdiga konstverk. Museet är lagom stort för att hinnas med under en dag och jag tror att man under den tiden hinner få sitt lystmäte tillfredställt. Men det är kö och man bör gärna vara där en bra stund innan de öppnar.

Eller ännu hellre boka o betala biljetten via internet, då går man in via en specialkö och det går lite snabbare. Vilket vi hade gjort förstås.

Denne lite egne konstnär med sin speciella stil, i många tavlor ser man hans ”streck” det vill säga han målade med en slags streckmetod. Hans lite äldre tavlor där han gärna tog motiv från arbetarklassens liv fann jag väldigt vackra och talande. Vincent V Gogh föddes i Nederländerna 1853 och dog i Frankrike 1890. Det jag lärde mig i skolan och som jag kommer ihåg, var berättelsen om att han skar av sig en bit av örat och gav till en prostituerad kvinna. En något märklig historia. Vincent var uppväxt i en protestantisk prästfamilj och han beskrivs i en biografi författad av sin syster vara, världsfrånvänd och butter.

Under sin ”målartid” blev det många självporträtt men även porträtt och några tavlor av sina konstnärsvänner som Emile Barnard, Paul Gauguin, Camille Pissarro, Henri de Toulousi-Lautrec med flera. Även dessa finns att beskåda på museet. Här ovan är ett tryck av en målning, det är stort och hänger i en öppen plats på museet. Ett perfekt ställe att ta ett foto av sig själv och den berömde konstnären. I övrigt är det naturligtvis fotoförbud i museet.

Det finns även en släkttavla över hans närmaste och man kan ta del av hans brev till och från brodern Theo. Han började brevväxla med sin bror runt 1872 fram till sin död. Genom hörlurar vilka hänger vid släktporträtten går det att lyssna till dessa brev. De var beskrivande, ibland nästan poetiska, inte som dagens sms, e-mail, mesenger. Jag saknar faktiskt vanliga brev som kommer via posten, skulle vara kul att få ett nån gång.

I år är det 125 år sedan konstnären gick bort och detta har naturligtvis uppmärksammats inte minst i Amsterdam. I Keukenhof har man passat på att ägna lite av sin utsmyckning just till minnet av Vincent Van Gogh. Han hedras genom att man visar ett självporträtt gjort på en yta av 250 kvadratmeter, det är en mosaik med tiotusentals lökväxter mest tulpaner och pärlhyacinter.

Damtorget i Amsterdam

30 torsdag Apr 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Amsterdam, Damtorget, Damtorget i Amsterdam, De Bijenkorf, De Dam, Jacob van Campen, Koninklijk Paleis, mata duvorna, Napoleon, Obelisk, PEEK & CLOPPENBURG, svensk fika

Självklart måste man besöka ett av Europas största torg om man befinner sig i Amsterdam, nämligen Damtorget eller De Dam som det heter på holländska. Torget ligger mitt i city och är 200 meter långt och 100 meter brett. Vid detta torg ligger även De Bijenkorf som är det mest kända varuhuset i Amsterdam. Enligt guideboken skall detta vara en bra plats för turister att stanna till och ta en liten paus på, kanske en ”svensk fika”. Här kan man insupa historiens vingslag eller mata duvorna.

Den här gången hade guideboken helt fel, torget såg ut som ett stort tivoli. Det hängde människor både högt och lågt. När jag kom hem och såg fotot insåg jag att jag missat min favorit affär, PEEK & CLOPPENBURG, vilken var belägen vid torgets ena kortsida.

Om de här herrarna var förvånade över torgets förändrade utseende eller om det fanns en längtan av att befinna sig uppe i det blå, ja det förtäljer inte historien.

Bakom det stora hjulet vid torgets ena långsida ser man Koninklijk Paleis (det kungliga palatset) som började byggas 1648. Detta palats är ritat av arkitekten Jacob van Campen och var på den tiden världens största byggnad som inte var av religiöst slag. Sedan 1808 används det som ett kungligt palats.

De historiska vingslagen är dock ganska tydliga och kan ses i form av en obelisk som är 22 meter hög och ramas in av en liten mur.

Detta nationalmonument står som ett minne för alla de som dödades under andra världskriget. I muren som omgärdar obelisken finns det jord från Hollands alla provinser och kolonier. Detta gav en väldigt mäktigt känsla tyckte jag. På detta torg har förstås hänt massor med historiska saker, både hemska och något bättre kan jag tänka mig. Vill man veta mer kan man uppsöka historiska museet i staden. Ett minnesvärt ögonblick måste väl vara när Napoleon och hans trupper år 1808 samlades här för att ta över staden. Ja i denna stad behövs det många, många dagar för att tillgodogöra sig allt.

Ett platt och cyklande land

29 onsdag Apr 2015

Posted by Solsi in Min vardag, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alkmaar, Amsterdam, Bambu, Nederländerna, Singel, Trälåda

Det är naturligtvis inte landet som cyklar utan dess invånare, i Nederländerna har invånarna uppmuntrats till cykling sedan tidigt 70- tal. I Amsterdam är det ju perfekt eftersom gatorna är trånga och bilisterna dessutom skall trängas med bilar, bussar och spårvagnar. Det finns speciella turer för turister som genomförs med cykel. Det är inte bara det att man uppmuntrar till denna form av motion utan gator o vägar anpassas efter dess behov. Aldrig har jag sett så många cykelvägar, cykelparkeringar och framför allt olika sorters cyklar i samma stad. Här använder man cykeln som transportmedel inte att stila med, tror jag vågar påstå att inga svenska skolungdomar (upp till 30) skull acceptera att ha en cykel som dessa.

Naturligtvis bidrar naturen i landskapet en hel del, inga tunga backar här inte.

Här är en parkeringsplats i närheten av centrum i Amsterdam.

Vid järnvägsstationen i Alkmaar såg jag detta parkeringshus i två våningar, dessutom kunde man ställa två cyklar över varandra genom en fiffig anordning.

Hittar man ingen plats, ja då får man låsa fast den vid räcket på bron över kanalen Singel. Dock tror jag att de övriga låsen på bilden har en helt annan betydelse.

I Alkmaar såg vi denna cykel, lite annorlunda designad med mycket trädetaljer bland annat inlägg i ramen. I stället för en häftig cykelkorg har den en trälåda. Vanligast var nog en plastkorg i stil med de vi använder när vi shoppar i mataffärer.

Miljötänket finns med, den här är till största delen gjord av Bambu. Fanns att låna på hotellet vi låg på. Det märktes att det finns ett praktiskt tänk i cykeltillverkningen, alla lösa delar som går bakar man in i de nya moderna cyklarnas ramar, lampor finns även de infällda i skärmarna och drivs med solceller. Alla parkeringsplatser hade lås så det var inte att tänka på att ta någon annan än din egen.

Sonen

28 tisdag Apr 2015

Posted by Solsi in Böcker, Min vardag

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alamo, Amerikas historia, Amsterdam, Comancher, Eli McCullough, Forth Worth, John Steinbeck, McCullough, Philipp Meyer, Sonen, Texas, Texas historia, vilda västern

Idag fyller sonen år och det ska vi fira eller rättare sagt det har vi firat med kaffe o tårta idag men det blir lite mer firande om några dagar (tror jag). Jag avstår från att berätta om alla hans bra egenskaper eftersom jag inte vill sitta vid datorn hela kvällen. Dessutom var det inte om honom jag skulle skriva utan om Sonen.

Nu har jag läst ut boken med titeln, Sonen av Philipp Meyer. Boken redovisar på ett bra sätt ett stycke av Amerikas historia och behandlar, nybyggarnas liv, indianerna, första världskriget och ja den spänner över flera olika epoker. Det är även släkthistoria om McCullough och det är tre generationer som parallellt berättar sin del i boken. Den startar med Eli McCullough som föds 1836 samma år som Texas blir en självständig stat efter slagen om bl.a. Alamo.

Boken börjar när Eli är åtta år och hans mor och syster mördas av Comancher och han o hans bror blir bortförda av indianerna. I sanning en fantastisk roman och vilken beskrivning av vilda västern. Man lär sig en hel del fula ord i den händelse man inte kan dem innan. Livet där var hårt och tufft och kampen att överleva och blir rik satte mycket på spel. Naturligtvis tyckte jag det var extra roligt att läsa den eftersom jag besökt, Texas, Forth Worth, Alamo och trakterna däromkring. Läsvärd och man får en viss förståelse för hur det var, vad som hände indianerna med mera. En mycket bra roman om Texas historia och Philipp Meyer jämförs i sitt skrivande med John Steinbeck. Idag blev det uppehåll i resandet men i morgon åker vi till Amsterdam igen.

Solsi Blogg

~ spännande resor, shopping runt världen, mat från när och fjärran, händelser i min vardag

Trädgårdskonst

Mill eller Kvarn

Oranje Nassau

Bara fantasin sätter begränsningar

Paviljongerna i Keukenhof

Keukenhof

Vincent Van Gogh, Museum

Damtorget i Amsterdam

Ett platt och cyklande land

Sonen