Jaha så går det när man trycker på avbryt utan att spara. Det blir visst inget att publicera då. Och jag som hade skrivit så mycket om en intressant person, nämligen Javas Ängel. Nåväl nu vill hunden gå ut och ni får läsa om henne i morgon istället.

Idag har jag inte gjort någonting mer än njutit av dagen. Fem kilometers promenad med Rolf och hunden var riktigt skönt. Snön har börjat smälta och det fina skoterspåret var lite trögt att gå på. Det har börjat försvinna men i stället börjar det dyka upp lite vårting i naturen. En liten bukett med knoppande sälg fick följa med hem, visst är det vackert?

Försökte även baka maränger av äggula, de brukar bli bra men inte idag vilket ger mig lite problem. Har nämligen lovat ett barnbarn att han ska få sådana på sin födelsedag. Får prova att göra nya i morgon. Dagen avslutades med att titta på melodifestivalen och det enda positiva med den var att Jon Henrik Fjällgren gick direkt till final.

Det går sakta med min rensning och städning av det lilla förrådet. Alltid dyker det upp något som får mig att stanna upp och fundera. Ett exemplar av en gammal tidning som visade bilder på dammsugare låg och skräpade i ett hörn. Då dök det plötsligt upp ett roligt minne. Det är längesedan och utvecklingen av tekniska hjälpmedel för att underlätta arbetet inom vården var då i full gång.

En dag fick vi en maskin som såg ut som en dammsugare, jag tror modellen heter Nilfisk. Den var av stående modell och så såg denna ” tvättapparat” ut. Den hade en vanlig dammsugsliknande sladd, och i änden av den fanns ett munstycke på vilken man fäste en våtservett. I apparaten hade man vatten och det sprutade ut ur det trekantiga munstycket när man tryckte det mot huden. På så sätt kunde man hjälpa patienter att bli rena utan att vare sig använda tvättfat eller handduk och inte heller nån form av kontakt. Den blev inte långvarig.

Idag sköter sig såväl dammsugare som gräsklippare på egen hand. Det lär finnas stora robotar som både kan röra sig och tala, hemska tanke.

Den här lilla roboten tillhör sonen, en julklapp för många år sedan. Tänk så imponerade vi var av att den kunde gå.Den kan till och med bära saker i händerna här en sked, det lyser i olika färger och det kommer ljud. Antar att det är en av de första leksaksrobotarna, tycker faktiskt den är rätt fin. Den är betydligt snyggare och trevligare än tvättapparaten i alla fall, med den i minnet är det tur att utvecklingen går framåt.

Idag den 14:e februari firar vi Alla hjärtans dag eller Valentindagen som den också kallas. Det är något jag kommer ihåg eftersom min morfar hette Valentin. På senare tid kallas den även för, vändagen. Ursprunget av firandet kommer egentligen från Frankrike o England och då gäller det de traditioner som fanns runt Helgonet Sankt Valentin.

I Sverige började det smått att firas runt 1960 och med en hel del påverkan från USA. I många amerikanska filmer har man sett hur det överräcks vackra kort med hjärtan på. Som allt annat så har det övergått från kort till presenter, blommor, hjärtformade kakor, nallebjörnar med mera. Visst är det en fin tradition men det gäller att inte glömma sända en hälsning under resten av tiden också.

Eftersom jag inte firade denna vändag när jag växte upp har det inte blivit någon form av tradition hos mig. Lite överraskad blev jag idag när morgonkaffet serverades tillsammans med en hjärtformad ask med choklad. Rolf var dock lite brydd när jag tackade för den. Antagligen var orsaken att jag igår kväll sa; från och med nu och ett par månader framöver ska jag inte äta en enda bit choklad, godis, kakor etc. Med undantag för på söndag då ett barnbarn fyller år och jag hoppas på hembakta semlor. Tänk så tokigt det kan bli.

Idag när jag började rensa upp i ett förråd stötte jag på en hel del roliga saker. Prylar som jag glömt bort för länge sedan. Med tanke på hur jag vänder och vrider på varje sak lär det ta många veckor innan det är klart. Dessutom var det ju meningen att det inte bara ska plockas tillbaka utan verkligen rensas upp. Men är man släkt med ekorren så är man. Helt plötsligt öppnade jag en låda med lite olika spel i, de är egentligen sonens som i sin tur fått dem efter sin pappa. Med andra ord är de inköpta runt 1950. På den tiden fanns det inga Iphones eller Ipads.

Ett barnbarn som snart fyller år önskar sig ett tangentbord för att kunna spela sina dataspel. Fick mig att inse att det är en avsevärd prisskillnad mellan spel då och nu.

Här pratar vi inte fantasy utan lära för livet var vad som gällde. Inte så dumt egentligen, tänk bara vilken vinst det skulle vara för dagens ungdom om de fick lära sig ” trafikregler och trafikvett” redan i sjuårsåldern.

Här är ett algaspel som heter Trafikkarusellen man lär sig trafikregler för såväl gående som bilister. Spelet är från 1953.

Det är ett tärningsspel med pjäser som man flyttar efter hur många prickar man får upp. Pjäsen hamnar på en siffra och till den siffran hör en fråga. För att göra det hela lite roligare så är vissa svar gjorda med lite rim.

Spelet är gjort av kriminalkonstapel Sigvard Ekberg i Helsingborg 1953. Inte utan att jag kan tycka att spelet borde användas även idag. Fast det är klart sedan det gjordes har vi ändrat till högertrafik. Kan bli lite missförstånd kanske.

Ja vad tycks, ska jag hitta ett spel som det här eller ska jag köpa tangentbordet till barnbarnets födelsedag?